2011-06-27 Provträning med hägnets nya grävlingar

Som tidigare skrivit, typ 2010 (he, he) finns det ett gäng grytentusiaster som hade bestämt sig för att bygga träningsgryt samt grävlingshägn på egen hand. En förening bildades, en medlems marker ställdes till förfogande och så växte grytet fram. För några veckor sedan flyttade tre unga grävlingar in i sitt nya hem och verkade trivas: nya hål var grävda, kitteln såg använt ut och maten, som Johan och Zandra slänger in varje kväll blir upp käkat till nästa morgon. Ja, ja, små djur ska växa sig stora!

Så var det dags att lära de att bli hanterade och tagna till en ny kittel och ha hundar framför sig som skäller. En van grävling kan ju allt detta, vissa grävlingsägare har de hemma i huset och tittar på tv med dem! Nåväl, så långt gången är det inte med de tre nyanlända som nu alltså ska lära sig ”sitt jobb”. Vi bestämde att vi tar det lugnt med de så de inte känner obehag eller blir för stressade. Kvällen började med att leta efter dem. Inte så himla lätt, när de har grävt gångar och hål lite överallt. Dessutom finns det gott om buskar, rotar och träd att gömma sig i och under. Killarna fick gräva och locka och till sist fick Johan H. tag i bägge med ett stadigt grepp på nacken och ryggen. Grävlingarna tog det lugnt, liksom en terrier som man tar upp på det viset….

Grävling nummer ett gick från lådan in i kitteln som om han aldrig gjorde annat. En ung tax fick då prova direkt vid gallret och det funkade bra. Svante fick vara nästa hund. Mh…. Visst hade jag i minnet att lilla krabban, läs pansarvagnen hade problem med förträngningen förra gången, vid sommarträffen i fjol. Precis så var det nu också. Ingen fråga om att han har sug och lust och viljan att komma fram till grävlingen. Han skrek och slet och pep! ”Matte för f..n jag vill fraaaaaamm! Ta väck det här nu!! Måste till grävlingen, nuuuu!” Vi försökte dra i tassarna så han lär sig dyka med dem först, men han var för upphetsat och sugen på grävlingen så det nådde inte fram till honom. Efter några minuters försök som inte ledde nån vart än att han satt fast där inne, tog vi ut honom, bort med förträngningen, han fick sitta ute först och sen visade jag in honom. Han gick igenom gången fram till grävlingen direkt och skällde fint, fint. Johan stängde hålet så han tappade kontakten med grävlingen. Klart en terrier vänder då och kollar mera gånger! Han gick då runt och tog gallret mitt emot, skällde, skällde, tills Johan stängde igen. Jag fick då uppgiften att knacka lite i lådtaket så han ”hittar” in till gång nummer tre också, där han är tvungen hoppa till hyllan några decimeter upp, lägga sig där och skälla på grävlingen. Nä, det gick ju fint det med, lilla skiten har sköt sig jättebra, tycker jag. Fick tom kallat ut honom när han låg på hyllan. Bästa lilla krabba.

Pratade med Johan H. direkt, måste låna hem en förträngningslåda och träna hemma med tekniken. Ligger pipleksaken under tv bordet som har 10cm fritt under, lägger han sig på sidan och paddlar fram. Där kan han det, när han väl hittade rätt teknik! Måste gå med grytförträngningen också. Vi bytte grävling efter Svante, då vi ansåg det var färdigtränat med denna. Nästa grävling var lite mera lugnare på kanten till loj. En parson fick då försöka sitt bästa, inte lätt om grävlingen inte svarar honom.

Tyvärr blev medlemmarna i föreningen lite osams efter det här, lite olika åsikter och ibland kör det tydligen ihop sig. Terrierfolk med terriertemperament kan jag väl säga. Men, slutligen vill ju alla åt samma håll och då får det samsas, eller hur!