2011-07-21/24 Tysk jaktterrier klubbens sommarträff.
I år fick klubbens södra avdelning anordna sommarträffen.Tyckte det var lite glest med information om hur och var och boende osv. men det löste sig tack vare Fredriks ihärdiga försök att hitta stuga. Jag hade hunnit med köpa tält för att ha nånstans att sova, då alla stugor verkade bokade direkt. Men, som sagd, en smålänning ger sig inte och han fick tag i en stuga för fyra pers. Toppen. På väg till Osby, vi kom ju direkt från tysklands resan från Trelleborg, fick vi ett samtal: ”Oj, visst hade jag fel på min telefon! Den sa det är onsdag idag fast det är ju torsdag! Vi har panikartat lämnat gården, Kikki är på väg ner hon med men vi kommer bli sena!” Vi snackade ihop oss om mat och dryck och det var klart att vi skulle vara framme först! Toppen, först till kvarn om de bästa sängarna! Körde förbi ett ”Militärt överskottsbolag” som nog skulle ha nån vikspade. Köpte två och var väldigt sugen på att ta med några gula ull kalsonger som en gång i tiden varit vita, design år 1980, typ. Erotikens dödsklädsel. Nä, varken min Fredrik eller Smålands-Fredrik ville ha! Konstigt. Väl framme på campingen öppnade himmeln sina fördämningar och slutade inte förrän tolvslaget pånatten. Tur vi slapp tältet! Det visade sig att det skulle regna till och från hela de fyra dagarna! Toppen! Vi gick runt på campingen och träffade några bekanta från sommarträffen i fjol snackade lite och undrade tillsammans: Vart f..n är alla?! Inget tält, inga info, och de få vi hittade utspridda över campingen. Till sist hittade vi ett gäng i stugbyn, där man bodde lite ”fiiiinare”. Vi satte där en stund med öl och snack, fast sen kom ju Fredrik och Kikki med transportern och alla hundar (nej, fel, inte alla, några fast många nog för att tappa kontrollen… ). Vi snackade vi fyra, gick en sväng på motionsspåret och lummade upp till de andra sen. Så klart kom ett härligt åskväder precis på vägen upp, vi blev genomblöta, skorna gluffsade men ölen smakade gott ändå. Satt med de andra till det bestämdes att det nog var läggdags. På morgonen skulle några terriers få gå sina grytprov, jag hade anmält Svantisen till Fredskogs Viltsvinshägn, han älskar det ju! Vi tittade på några prov, rätt intressant hur det kan gå för smäckra hundar att gå igenom förträngningen. Speciellt de norska terrier är små och smidiga utan att se spinkiga ut och går som ojade blixtrar! Klart blev de godkända! Klockan 12 var det dags för oss att låta Svante kolla grisarna. Tyvärr hade jag redan under tiden sett mängder med as tama viltsvin som gick runt i hägn intill och lät sig inte störa av varken människor eller hundarna som skällde hela tiden. Hoppades verkligen, att hägnet vi skulle få träna hundarna låg någon annanstans och grisarna är något ”vildare”. Det skulle visa sig att så inte var fallet. Ännu värre: Hägnet låg precis intill, grisarna var så jäkla inkörda på matbilens motor ljud som just precis körde med maten när vi skulle gå in, att samtliga grisar i ”vårt” hägn stod vid staketet, glodde på matbilen och sket i hunden. Stackars Svante var så sugen, skällde och skällde och sprang runt, tittade på mig som att säga: ”Va fan matte, det här är ju jobbet till en vallhund!”. Kan säga att jag blev rätt förbannat och var nära att säga att det här inte går, i alla fall så länge matbilen står där framme. Blev verkligen irriterat på det hela och betala 500 kr för detta!? Fy fan! Till sist fick vi några av grisarna in i tätningen där det liknade lite ett träningshägn, men då hade Svante redan gjort slut på sig, en halv timme med tamgrisarna vid staketet i stekandesommarvärmen, ja det tar allt. Han fick sig någon runda och försökte så gott han kunde. Såg på honom att han ville spåra de och springa efter, som han är van vid i Boda. Men grisarna var ju helt värdelösa att verkligen träna en hund på! Får väl säga att det hela kändes till och med negativt i hans ”träning” som vi har byggt upp under de gångerna i Bodas hägn. Fan, vad sur jag var då detta var meningslöst och korkat. Kommer nog inte att släppa honom mer i något annat hägn än Boda! Det känns ju redan med instruktörerna som går med oss i Boda! De brinner för detta! Lars Scheppler, han lever för det och de gånger han gick med mig och Svante, gav det så mycket att vi kände framgångar varje gång vi var där. Medans här: Nån instruktör kan man knappast säga fanns det och brinna för det?! Nä, här var istiden framme, typ. Nej, kort sagt: Aldrig mer någotannat än Schepplers hägn i Boda! Svante fick vila i bilen, vi tog oss nåt gott att äta och väntan på en ny grävling lättades med gott snack. Tänkte att låta Svante träna lite gryt, bad de att ta bort förträngningen, då jag vet han inte kommer igenom (det ska vi träna vid andra tillfällen). Han gick in villigt och sugen, jobbade några minuter men helt klart var han slut och gångarna var varma, lillan togs ut efter typ 5 minuter och han fick sova lite mer. Klart, han hade ju inte sovit något nämndvärt under dagen heller, för mycket runt om och ingen ro! Hemma vid stugan tog vi ett stadigt grepp om ölen (jag fuskade med en tysk plastflaska som innehöll öl en gång som ser ut som en riktig ölflaska som jag fyllde med vatten), gick upp till de andra och satt till sentpå natten. Roligt var det och det sjöngs en hel del! På lördag var det utställning. Vi tänkte åka dit, sätta oss i våra fina vikstolar och kolla. Snackade med Jens, som också har en Viltskräckens. Vi pratade om hundarna och jakt när han plötsligen tittade på klockan: ”Damn, måste åka och hämta grävlingar för grytträningen! Du, här har du Dina, stamtavlan och anmälningen jag måste sticka!”Där stod jag med ett koppel i handen, en snygg liten tik i andra änden och skulle gå i ringen om han inte hinner tillbaka i tid! Vi tog bägge hundar och gick lite i skogen för att bekanta oss med henne. Svante tyckte nog det var en lämplig tik att ha med sig! Dina var väldigt gullig och kelen och klättrade upp i famnen när vi väl satt i ridhuset på våra stolar. Och nej, han hann inte och jag fick gå! Har aldrig gjort det förut men det gick ju bra. Hade fördelen att jag förstod vad domaren sa, han var tysk och Jenny Schröder, ja hon är ju tysk hon med. Dina fick väldigt fin kritik och hade fått ”Exellent” om inte hon bar öronen ”för öppen” annars var hon mycket bra och fick ”Very good”. Måste säga att jag inte har en susning om vad det betyder, men jag förstod ju vad han sa till ringsekreteraren och det lät mycket bra! Husse sågs inte till och vi stod där med henne och stamtavlan och undrade lite. Stoppade in bägge hundar in buren och körde till grytet. Yes, där stod han och en kompis och vi lämnade tillbaka henne. Mysigt med två vovvar var det! Ja och då var det söndag dags för att titta på de sista grytproven och åka hem. Ganska skönt att komma hem efter två veckors semester! Borta bra, hemma bäst, trots allt. Jag åkte till stallet direkt och stannade hos min lilla Jemma i några timmar. Lucky me, hon kände igen mig och gnäggade när jag kom fram! Söta lilla bästa häst! Då hon gick barfota under tiden vi var borta (det fastnar så mycket under hovarna med skorna på) gick vi tre, terriern, Jemma och jag i skogen och bara njöt av att vara!
I år fick klubbens södra avdelning anordna sommarträffen.
Tyckte det var lite glest med information om hur och var och boende osv. men det löste sig tack vare Fredriks ihärdiga försök att hitta stuga. Jag hade hunnit med köpa tält för att ha nånstans att sova, då alla stugor verkade bokade direkt. Men, som sagd, en smålänning ger sig inte och han fick tag i en stuga för fyra pers. Toppen. På väg till Osby, vi kom ju direkt från tysklands resan från Trelleborg, fick vi ett samtal: ”Oj, visst hade jag fel på min telefon! Den sa det är onsdag idag fast det är ju torsdag! Vi har panikartat lämnat gården, Kikki är
på väg ner hon med men vi kommer bli sena!” Vi snackade ihop oss om mat och dryck och det var klart att vi skulle vara framme först! Toppen, först till kvarn om de bästa sängarna! Körde förbi ett ”Militärt överskottsbolag” som nog skulle ha nån vikspade. Köpte två och var väldigt sugen på att ta med några gula ull kalsonger som en gång i tiden varit vita, design år 1980, typ. Erotikens dödsklädsel. Nä, varken min Fredrik eller Smålands-Fredrik ville ha! Konstigt.
Väl framme på campingen öppnade himmeln sina fördämningar och slutade inte förrän tolvslaget på
natten. Tur vi slapp tältet! Det visade sig att det skulle regna till och från hela de fyra dagarna! Toppen! Vi gick runt på campingen och träffade några bekanta från sommarträffen i fjol snackade lite och undrade tillsammans: Vart f..n är alla?! Inget tält, inga info, och de få vi hittade utspridda över campingen. Till sist hittade vi ett gäng i stugbyn, där man bodde lite ”fiiiinare”. Vi satte där en stund med öl och snack, fast sen kom ju Fredrik och Kikki med transportern 
och alla hundar (nej, fel, inte alla, några fast många nog för att tappa kontrollen… ). Vi snackade vi fyra, gick en sväng på motionsspåret och lummade upp till de andra sen. Så klart kom ett härligt åskväder precis på vägen upp, vi blev genomblöta, skorna gluffsade men ölen smakade gott ändå. Satt med de andra till det bestämdes att det nog var läggdags. På morgonen skulle några terriers få gå sina grytprov, jag hade anmält Svantisen till Fredskogs Viltsvinshägn, han älskar det ju! Vi tittade på några prov, rätt intressant hur det kan gå för smäckra hundar att gå igenom förträngningen. Speciellt de norska terrier är små och 
smidiga utan att se spinkiga ut och går som ojade blixtrar! Klart blev de godkända! Klockan 12 var det dags för oss att låta Svante kolla grisarna. Tyvärr hade jag redan under tiden sett mängder med as tama viltsvin som gick runt i hägn intill och lät sig inte störa av varken människor eller hundarna som skällde hela tiden. Hoppades verkligen, att hägnet vi skulle få träna hundarna låg någon annanstans och grisarna är något ”vildare”. Det skulle visa sig att så inte var fallet. Ännu värre: Hägnet låg precis intill, grisarna var så jäkla inkörda på matbilens motor ljud som just precis körde med maten när vi skulle gå in, att samtliga grisar i
”vårt” hägn stod vid staketet, glodde på matbilen och sket i hunden. Stackars Svante var så sugen, skällde och skällde och sprang runt, tittade på mig som att säga: ”Va fan matte, det här är ju jobbet till en vallhund!”. Kan säga att jag blev rätt förbannat och var nära att säga att det här inte går, i alla fall så länge matbilen står där framme. Blev verkligen irriterat på det hela och betala 500 kr för detta!? Fy fan! Till sist fick vi några av grisarna in i tätningen där det liknade lite ett träningshägn, men då hade Svante redan gjort slut på sig, en halv timme med tamgrisarna vid staketet i stekande
sommarvärmen, ja det tar allt. Han fick sig någon runda och försökte så gott han kunde. Såg på honom att han ville spåra de och springa efter, som han är van vid i Boda. Men grisarna var ju helt värdelösa att verkligen träna en hund på! Får väl säga att det hela kändes till och med negativt i hans ”träning” som vi har byggt upp under de gångerna i Bodas hägn. Fan, vad sur jag var då detta var meningslöst och korkat. Kommer nog inte att släppa honom mer i något annat hägn än Boda! Det känns ju redan med instruktörerna som går med oss i Boda! De brinner för detta! Lars Scheppler, han lever för det och de gånger han gick med mig och Svante, gav det så mycket att vi kände framgångar varje gång vi var där. Medans här: Nån instruktör kan man knappast säga fanns det och brinna för det?! Nä, här var istiden framme, typ. Nej, kort sagt: Aldrig mer något
annat än Schepplers hägn i Boda!
efter typ 5 minuter och han fick sova lite mer. Klart, han hade
ju inte sovit något nämndvärt under dagen heller, för mycket runt om och ingen ro!
på natten. Roligt var det och det sjöngs en hel del!
Där stod jag med ett koppel i handen, en snygg liten tik i andra änden och skulle gå i ringen om han inte hinner tillbaka i tid! Vi tog bägge hundar och gick lite i skogen för att bekanta oss med henne. Svante tyckte nog det var en lämplig tik att ha med sig! Dina var väldigt gullig och kelen och klättrade upp i famnen när vi väl satt i ridhuset på våra stolar. Och nej, han hann inte och jag fick gå! Har aldrig gjort det förut men det gick ju bra. Hade fördelen att jag förstod vad domaren sa, han var tysk och Jenny Schröder, ja hon är ju tysk hon med. Dina fick väldigt fin kritik och hade fått ”Exellent” om inte hon bar öronen ”för öppen” annars var hon mycket bra och fick ”Very good”. Måste säga att jag inte har en 
susning om vad det betyder, men jag förstod ju vad han sa till
ringsekreteraren och det lät mycket bra! Husse sågs inte till och vi stod där med henne och stamtavlan och undrade lite. Stoppade in bägge hundar in buren och körde till grytet. Yes, där stod han och en kompis och vi lämnade tillbaka henne. Mysigt med två vovvar var det!