2011-08-14 "Matte! Släpp mig, det är ju GRÄVLINGEN!"

    Var och tittade lite i jaktmarkerna idag för att se hur långt dem har kommit med skogsavverkningen. Rejäla delar av storskogen har försvunnit och ersättes av nerkörd ris och giga hjulspår efter skogsmaskinen. Lite tråkigt att se, speciellt när det regnar och allt är lerigt och geggigt. Men efter några år ska det blir fint med ungsly och växterna som ska komma upp igen, ser framemot fina pass, he, he. Vi gick förbi grytet, bara för att se och kolla lite. Nämen, vad är det här nu?! Hela området av grytet verkar plöjt och grävt vänt upp och ner! Någon har varit rejäl duktig. I den lösa jorden syntes riktiga ”gångvallar” in mot ingångshålen, yes, grytet är bebott av någon annan än räven!
    Vi gick runt och lilla Svante blev helt ursinnig och vrålade och villa FRAAAM! Fick hålla hårt i kopplet, la det till och med runt ett litet träd då jag pratade i telefon samtidigt. Hör mig själv fortfarande ropa i telefon: ”Nämen för helvete!.... Va är … grävlingen tittar fram!” Och hunden faller i hysteriläget. Tydligen hade vi klampat på precis som grimbart hade bestämt sig för att gå ut och kolla käk. Han lät som en liten, väldig arg gris och gick tillbaka till det skyddande jordtak. Kunde bara skaka på huvudet och flina och bestämde med en gång: Smålandsfredrik ska hit och hjälpa gräva!

     

     

    ********