2011-08-23 En jaktterrierns vardag (sommartid... :-)

Börjar kl: 5:20. Väckarklockan ringer onådigt, jag häver mig ur sängen och försöker lura en sömntrunken Svante ur korgen. Allt får vara tyst som möss, då Fredrik ska få fortsätta sova en timme till. Jag fixar mig själv, min gröt och en varm mugg med te, sitter vid bordet och läser en tidning (mest blir det då Jägareförbundets Svensk Jakt men emellanåt har sig smugit in nån hästtidning också…. Ha, ha). Lilla Svante har förflyttat sig från mattan, till korgen och susar sött, ibland snarkar han. När jag väl är framme vid teet och snart är det dags att börja klä på sig, vaknar lilla hunden och väntar resterande frukost minuterna liggandes bredvid mig.

Ja, vid sex tiden är vi ute och går. En skogsrunda på en timme blir det allt, lite olika vart vi går, beror på vilken skog jag ”känner för” för dagen. Idag blev det berget och rövarstigen (där blev dem sista offren överfallna och kastat ner för en ravin så sent som 1799). Allt började lugnt, jag han att fundera på jobbet när jag såg på honom att det var något i näsan på lilla terriern. Mycket riktigt, det var det. På med koppel och vi ger oss ut på lite ”skoj-spårning” då jag visste vad det var han hade hittat. Alltid samma ställe, alltid samma djur. Det bär iväg högt och lågt, jag får klättra en hel del, hålla mig i några rötter och krypa på alla fyra. Men, vad gör man inte för sin lilla hund, bara så han blir glad?! Sen så är det ju inte fel heller att röra sig lite snabbare mitt i terrängen. Behövs helt kart mera musklar än en promenad på vägen och pumpen får jobba lite den med. Fast emellanåt ropar jag ”Vänta!” till honom, han stannar snällt och väntar tills han får ett varsågod. Det har jag ju nytta av vid spårträningen med då han har sin as snabba terrierfart. Efter en halv timmes klättring och springning är vi framme, precis som jag trodde: vid grytet. Ett stengryt där räven håller hus. Lill skiten hade gärna velat krypa ner i, men nix, ikke får han det.

Den halva timmen som var kvar nu, ägnades åt att ta sig tillbaka till stigen och ta det väldigt lugnt och bara gå!

Hemma vid sju, byta kläder från bonde-jakt-skogs-kläder till jobb dugliga finkläder. Tjugo efter sju sitter vi i bilen på väg mot Kungshamn, framme åtta och sen är det att jobba på. Svanti ligger första tiden bakom en visst stol, alltid i samma hörn för att sedan vid 12 tiden blir jobbig: Vi ska ut på lunchsvängen. Det går att ställa klockan efter honom. Nu är han så söt igen, nyvaken och sömning dem första minuterna. Vi går upp till motionsspåret en halv timme, leker lite med nån boll eller tränar lite för skojs skull, sen tillbaka till jobbet, ett tuggben till hunden och jag får återvända till datorn, stålet och mina älskade kilo Newton.

Ibland märker jag hur tankarna rusar iväg till Jemma, min häst och vad vi ska hitta på för roligt med henne på kvällen. Kl: 17:00 äntligen dags att stänga av datorn, släcka ljuset och åka hem. Det tar tyvärr en timme ungefär innan vi är hemma. Skynda, skynda blir det sen, väck med finkläderna, på med bondekläder och ridbyxorna. Till stallet tar det sju minuter bara, Svante ser framemot att komma ur buren: Katten!!! Det finns allt några katter att jaga på och retas med så han är sysselsatt medans jag kan greja med hästen. Hon har blivit som en hund nästan, ropar jag kommer hon, går löst bredvid mig. Men hon är nog mer en labrador än en terrier om jag ska jämföra karaktären. Passar mig bra, det räcker med en jobbig hund, behövs inte en jobbig häst också.

Jag borstar och putsar, sadlar och gosar, Svante har roligt runt stallet, grejar lite själv eller får sällskap av en cocker som bor här. (Det bor två cockrar här, även de två okastrerade hanar. Den ene kommer Svante huvsatt överens med: dem ignorerar varandra, den andre tycker han inte alls om och visa versa. De har varit i slagsmål ett flertal gånger och nu håller Svante sig utanför stallet när Mosse er med.)

Efter dryga timmen blir jag klar jag med, Svante får på sig ett flexi koppel och vi rider iväg. Tycker egentligen inte om flexi koppel i vanlig sammanhang, men just på hästryggen är det väldigt bra att slippa dra upp och hålla i ett vanligt koppel och alltid har han extra yta att röra sig på om hästen skulle komma för nära, då kopplet släpper efter. Mycket bra och fungerar alldeles utmärkt.

Vi rider i skog och mark eller igenom några små samhällen i ungefär en timme, hund kräket får allt jobba på halva tiden ungefär då vi travar en hel del. Bra för hans kondition! Inte behöver jag undra, varför han har så himla fina musklar på hela sin lilla kropp!

Tillbaka från stallen släpps han igen och han får greja som han vill igen. Tur att han håller sig intill och inte kommit på att det finns så jätte många rådjur ganska nära. Fast han ser de ju under tiden vi är ute?! Nä, jag ska vara glad att han inte sticker iväg!

Efter ytligare en timme är jag klar, släpper ut lilla Jemma, hon lunkar tillbaka till sina kompisar och vi åker hem, klockan brukar vara nio så här nu.

Man kunde tycka att hunden är nöjd nu och lägger sig. Fel: nu ska det rullas bollar och bitas i pipleksaker och ligger i vägen då han väntar att någon sparkar på bollen. Älskar hans energi som inte vill ta slut!

Ja, vi tar oss vår kvällsmat och även lilla Svante får sin mat. Sitta snällt och vänta på ”Varsågod!” får han allt!

Nu följer tvångsmys med sambon, något social får man vara och alldeles för sent går vi och lägger oss, varje kväll! Att vi inte lär oss bättre.

Svanti kryper in i sin korg, bredvid min säng och sover omgående, då även jag. Den ende som brukar ligga vaken några minuter till är min goda Fredrik.

God natt och imorgon är det ännu en dag!