2011-09-16/21 Berlin!

Tråkig anledning att åka ner till tyskland: Lilla farmor hade gott bort i augusti, nu skulle familjen samlas för en sista farväl. Resan ner tar en hel dag, kostar några tusenlappar, så vi bestämde oss för att ta ut lite semester med, även om jag hade sparat dagarna för den kommande jaktsäsongen. Men för henne gör jag det så gärna. Vi tog vägen via Danmark istället för den långa färjan Trelleborg-Rostock, det blev mera att köra men gick något snabbare. Framför allt passar avgångarna bättre i våran resa och är några fler, ifall man missar tiden!

Det blev några härliga dagar hos mamma och pappa trots allt. Vi var ute i landhuset, grillade, vandrade i mina barndomsskogar. Alltid härligt att tom träffa de som jag som liten lånade hundarna av! Vi pratade en hel del med byborna som nästan är stolta på mig, som tog stora stege och flyttade till Sverige! Tycker om dom!

Två dagar tillbringades i den fina fjällen där pappa växte upp. Vi vandrade på hans gamla stigar, kollade föräldrar huset och fabriken, som farmor och farfar hade och pappa levde upp när han fick berätta sina drömmar och äventyr som liten skit! Så sorgsen att se sin annars så väl i livet stående pappa som alltid finns, vid sin mammas grav. Begravningen, ja, vad ska man säga, inget roligt det. Nu vilar hon bredvid farfar som hon varit gift med i 68 år. Nu kan även pappa slappna av, hon har sin fred och allt är gjort.

Till det mera roligare igen. Lilla terriern fick sig en hel del nyheter med på denna resa. Mycket folk, ligga still under bordet i restaurangen, bo på hotell, vänta i främmande bil och lyda när jag ropar i främmande skog. Han gjorde så bra av sig att vi fick mycket beröm av många som tyckte han var så duktig och uppförde sig så väl. Nå, han får ju hänga med på allt, då lär han sig.

I stora Berlin fick han trots allt gå i koppel, när vi var på huvudvägar och mitt i centrum. Det vågade jag inte chansa på. Lilla Rika, min föra hund, gick löst alltid. Även i tunnelbana, på spårvagnen, mitt på alla huvudvägar, när jag hade inline-skates på mig, åkte på gatan, sprang hon löst bredvid på trottoaren, bilar parkerade emellan oss. Hon var duktig! Men, Svante räcker långt och längre till annat!

Kunde ändå inte låta bli att låta honom springa lite i Berlins stora djurgården, typ slottspark. Han hade då gott hela dagen i koppel och var så sugen på att få springa. Kan säga, han betedde sig som en tok och gasade fullt. Till sist fick jag nog och blev allt lite orolig för honom, folk, bilar och Potsdamer Platz bredvid… nej, då tränar vi lite löst fot. Ja, gick lysande! Älskade lilla terrier.