2011-10-08 Jaktmamma.

Lilla mamma kom på ett kortbesök och vad hittar enfaldiga jag på?! Släpa ut henne i skog och mark, upp innan gryningen och iväg i klumpiga och ikke snygga gummistövlar, bara för att visa hur det är att gå ut med sin lilla terrier och höra honom jaga! Något särskilt härligt för mig! Vi fick i oss en snabbfrukost, packat hade vi klart kvällen innan och klockan åtta parkerade jag min fina passat i skogen. Hade tänkt att vi skulle slippa köra långt så det fick bli våra marker nära där vi bor, trots att det inte finns så många djur där och risken att det blir långtråkigt för henne var hög. Men jag visste att det fanns gott om kantareller att roa henne med och ge henne en uppgift, ifall det skulle dröja innan det händer något. Ja och lite så var det också. Vi fick gå i 10 minuter. Inte långt alls för mig som jag vet hur det går men so sagd, långtråkigt för en mamma som annars bor i storstan där det händer något jämnt. Vi hittade ett första kantarellställe att plocka med oss, terriern syntes inte till, var ute och letade och rätt som det var börjar han att skrika. Lite glest först, sen började det, det välbekanta symaskinvrålet. Mamma fick stora ögon, nästan så hon skrämdes och plötsligen var allt rätt spännande. Bössan laddad, öronproppar i och Fredrik samt mamma i säker vinkel bakom mig. Min lilla svarta krigare driver runt in en cirkel och visst kändes det väldigt nära att vi åtminstone skulle se något, strax! Pulsen höjdes och vi stod och väntade spända och stela! Rolig, väldigt roligt. Men sen gick det över åker, österut och bort, bort, bort, för att svänga nittio grader och komma tillbaka igen. Men det gick runt och över längre bort från oss, terriern efter, vi hörde honom väl så länge vinden stämde och han inte var för långt borta. När han nådde 1,5km avstånd och vinden med honom, blev det tyst för oss, patron ur och vi väntar in den lilla. Han bröt efter 35minuter och kom tillbaka. Nästan framme, ropar han efter mig, jag svarade och på GPSén såg vi, hur han genade för att komma direkt. Vet inte, om det är så smart att då visslar när han ropar. Har inte gjort det direkt vid hans första rop utan lät honom springa i sitt spår lite till, men efter några till kändes det bättre att då svara, så han vet att det inte är meningslöst att ropa efter matte! Vi såg framemot att ha honom tillbaka och få fortsätta norrut, men rätt som det var, 80 meter innan han kom in till oss, vrålar han till och tjutar iväg, norrut! Ja, då följde vi lite efter, i förhoppningen att han får det komma runt, det med, men han bröt rätt fort och kom till oss. Jag kopplar min lilla sötnos och vi går för att kolla grytet.Hoppades på att det var bebodd, tror det var det, hunden visade intresse och gångarna såg slipade ut. Bra, vill ju att Smålandsfredrik ska få komma och rensa lite här med sina svarta terrorister. Då var det bara att luska iväg, norrut som tänkt. Såg på GPS-en att han hade släppt djuret han höll på med innan han kom tillbaka vid åkern som vi precis då passerade. Passade på att släppa honom i löpan, såg det var rådjurs klöv i marken, han rusade iväg och drev nummer tre blev av. Tyckte det var bra att uppmuntra honom till det jag vill han ska jaga: Rådjur. Nå, vi gick efter och följde drevet försiktigt, intog ett pass vid ett nytt hygge och väntade. Men, det kom inget hem igen, klart, passet uppe vid åkern skulle ha varit bemannat, ja, då hade det ju fungerad. Vi rundar mossan alla tre, hunden någonstans i marken, men han kom allt för att kolla om vi fanns och efter ytligare en timme tyckte även han att det var dags att lägga av. Jag kopplar honom, plockar av alla julgransprylar (GPS, signalhalsband med flärpar… ) och vi vandrar mot bilen. Jäkla vad skogsmaskinerna hann plocka ur här! Knappt det finns nån skog kvar på vissa delar av markerna. Men jag tror att det blir jättebra om några år, när det börjar växa upp igen. Den gamla skogen var tom av djur ändå, fanns ju inget att äta där! Vi får se hur det blir framöver.

Mamma lilla hade under tiden fått ihop två påsar kantareller och jag såg väldigt, väldigt framemot att rensa de på kvällen, ha, ha!

Framme vid bilen plockar i ihop ved, tändvätska och det bästa av hela dagen blir av: Grilla korv, varmt kaffe och sitta vid elden, så himla mysigt. Terriern hade under promenaden till bilen vilat färdigt och underhöll sig själv med pinnar och kottar, vi resumerar förmiddagen och kommer fram till: Ja, roligt har vi, verkligen!

Kantarellerna fick jag hjälpa till att rensa, det tog nån timme fast sen åt vi de inte ändå. Nä, vi var sugna på pizza och beställde var sin stora, fina, saftiga pizza, drack rödvin och satt ihop hela kvällen medans det stormade och började regna utanför huset. Livet är allt skönt och en mamma kan man ha roligt med, bara man lockar med rätt saker!

 

********