2011-10-10/12 Älgjakt och Svantes första drev-älg
|
Ja, då var älgjakten igång på alla håll och kanter! På Men måndagen resulterade i tomma såtar, mycket underligt då vi annars ser hur mycket älg som helst. Visst känns det som om de vet! Lilla Svante hänger med mig, när jag går i drevet eller sitter i pass med mig, bakom mig, kopplat i ett träd eller liknande för säkerhets skull. Han blir rätt trött av spänningen såväl i drevet som i pass, för Och igår var det en riktigt lyckad dag för lilla Svante och stolta matte!!! Vi gick i drevet som höger flank, längst ut och det var rätt jobbigt att ta sig fram! Den som känner till hur Bohuslän, speciellt Sotenäs, Fjällbacka och Kville områden ser ut, vet att det går berg med djupa klyftor från nord-ost mot syd-väst, mot havet. Det krävs klätterapor för att ta sig ner och upp i de raviner! Terriern hade ju inga större bekymmer att ta sig fram och hans jaktlust fixade vingar till lilla kroppen, han bara
Ok. Men jag funderade allt någon minut om jag Fast sen började min logiskt tänkande hjärnhalva göra sig påmind: Du, vet du egentligen vart du är och vart hunden befinner sig?! Ja, det hade jag ju ingen aning om. Emellanåt hördes det på radion: ”Vi behöver inte flå älgen, det fixar terriern!” Ha, ha, fick flina igen! Men åter till mina tankar, hur komma till hunden? Det dummaste som skulle kunna hända är i mina ögon att någon tar med hunden i bilen. Då lär han ju sig att han inte Så fel jag hade och i efterhand låter det väldigt, väldigt bekant:
Kvigan, som visade sig vara en gammal gallko, drogs fram och lastades, vi samlades och terriern fick goda ord från många i laget. En ny såt bestämdes, drevkedjan gick igång och dagen slutade med en skjuten älg till. En kalv som haltade rejält på frambenen. I slaktboden visade det sig att det satt en knöl Onsdagen började med en härlig udda 12 taggare som Gösta fick på vakjakt på morgonen, på dagens tredje och sista såt blev en kviga skjuten och vårt lag är klart med älgjakten för i år. Nu på söndag stor styckningen och trevlig samvaro på schemat och alla längtar redan till nästa år! Klart man gör, eller?! Skit jakt till alla er som än jagar!
******** |
jobbet var det flera stycken som tog ledigt för att jaga älg, kan tänka mig i byarna i Dalarna och Jämtland stängs affärerna när älgjakten börjar! Och visst är det något speciellt att träffa samma jaktkamrater, sitter vid Johans torp och resumerar dreven över en varm kopp kaffe och smörgås! Vårt jaktlag brukar börja dagarna med att var och en sitter på sina marker och vakta på älg. På det viset fick Tommy skjutit en pinntjur redan på måndagen kl. 8. Sen samlas vi på torpet, regler och skjutmål har redan dragits igenom fredagen innan, så det är bara bestämma vilken såt det blir, vem som sitter i pass och vilka som går i drevet. För
här gäller det gamla goda: Drevkedja med drevfolk. En och annan hund brukar gå med i drevet, i koppel. Alltså inga
visst känner han att det är jakt det handlar om!
flög över allt medans jag flåsade och svettade bakom honom. Efter några raviner kände jag på hunden, att det är något på gång. Varma slag eller annat intressant och han blev bara ivrigare och ivrigare! Svansen upp i luften och näsan omväxlande i vind och i backen och visst, där såg jag: Älgspår!
”Älg i såten!” fick jag ropa! Tänkte att jag skulle fortsätta i spåret med honom så länge det gick och vi höll oss till våran drevlinje. Fast vi hann inte gå så mycket mer än några få meter när det hördes: ”Släpp hunden för fan! Släpp han bara!”
verkligen skulle göra det. Hade varken GPS-halsbandet eller signalhalsbandet med mig, bara en töntig signalväst, för jag trodde inte att hunden skulle få släppas. De har ju jagat med drevkedja i många många herrans år! Utan GPS och i främmande marker, oj, det var inte lätt att bestämma sig! Men på något sätt tyckte jag, jag skulle ställa upp för laget, då gårdagens samtliga såtar var tomma och lite fart och älg i såten skulle inte vara fel! Dessutom kan jag säga så här: Om terriern efter två säsonger inte har lärt sig att återvända i sitt spår, kan jag lika gärna gräva ner honom. I det här 
laget måste han kunna det! Jag stök kopplet och iväg for en rentav galen svart jävel som efter nån minuts letande tjöt med sitt välbekanta yrvrål. Han drev i kanske 10min eller nåt och så small det. ”Svante kom med en kviga. Hon ligger!” Hördes det efter en stund och jag hoppade rakt upp i luften och log upp till öronen! En sån attans tur! Hans första älg skjutit! Nä, jag var stolt och mådde toppen trots svetten som rann ner på ryggen på mig.
behöver bry sig varken om jag kommer fram eller om 
hur han hittar mig. Fast besluten letade jag fram indianen i mig och sökte älgspåret som hunden kunnat ha tagit. Efter lite letande hittade jag ett spår som verkade rimligt. Gick förbi en passkytt som bekräftade att hunden hade gott förbi honom i en attans fart. Jag fortsatte i spåret och bad gubbarna vid älgen att försöka koppla hunden så att han inte ger sig iväg till nya äventyr, ifall han mot all min förmodan skulle tröttna på sitt byte. Det var egentligen det jag trodde: 
En tysk jaktterrier vid sitt byte, han lär inte släppa taget och komma tillbaka. Bara jag kommer fram till de så blir det toppen.
De försökte få tag i honom och koppla terriern. Det gick ikke. De försökte hålla kvar honom, det gick ikke. Han återvände till skogen och jag började ropa och vissla efter honom. Rätt som det var, efter några eländig långa minuter hade jag min älskade svarte krigare vid min sida igen,
just där leden sitter, synlig på insida