2011-10-15 Olivias drömskog

Hade den äran att få följa med till Olivias skog idag. Vi var fyra, två gubbar, två kärringar som åkte ut mot Vänersborg. Det hade hänt en hel del sen vi var där sist. Mycket skog har tagits bort, rensas och gallrats, åkrarna var rensade av småbuskar och ett viltvatten hade grävts och börjats fylla med vatten. Torpet, byggt typ 1850 hade förvandlats till ett härligt hus, golv byttes, fönstren, kaminen… ja, allt vad som skall fixas i ett gammalt slitet hus! Mycket kärlek syntes ialla detaljer så visst kommer det blir ett kanonhus när det väl blir klart!!! Utsikten är inte illa den heller: över sjön och åkrarna framför, härligt att kunna sitta där på morgonen och tittar över hjortarna och rådjuren! En dröm! En dröm är även hur fastigheten är utformat: En udde ut mot sjön. Så på tre sidor finns det naturliga gränser för viltet och dreven går nästan alltid som man tänkt sig. Mer eller mindre.

Olivia fick ta lilla Kia, Tommys unga vaktel att gå första såten. Hon fick krypa lite mindre än i fjol, det hade ju tagits ner en del skog och gallringen gjorde det lite lättare att ta sig fram, tror jag, ha, ha, hon svettades ändå! Klart man gör när man går med hund i kuperat lanskap. Kia letade och hittade något att skälla i löpan till sist, men vi är inte säkra på vad det kan ha varit. Troligen nån hare, efter hennes sätt att leta, snurra och gläffsa. Tror att Tommy gick unghundsprovet med henne, då hon släpps på löpa på hare på fält, har gjort lite sitt att hon nu verkar vara lite förtjust i just hare.

Men mer blev det tyvärr inte för hennes del, Tommy tyckte det är nog bättre att koppla henne, hon klarar inte av det än, gammal harslag.

Nästa hund i tur var min lilla krigare. Vi började på ena hörnet på udden att ta oss ner och därmed stänga av den, typ. Det är alltid lika roligt att äntligen få stryka kopplet på honom. Han är helt av sig hela vägen till såten, hans muskel-bakben trycker av mot marken och han vill bara framåt, framåt!!! Han ålar sig signalhalsbandet och får klartecken, sen ser jag honom inte så himla mycket mer. Ganska söt är det när han kommer tillbaka till mig efter en liten sökrunda, ställer sig på en höjd eller någon stubbe och tittar ut över reviret, man kunde ju se nån bock då! Sen springer han iväg igen. Vi gick en bra stund innan jag såg på honom att det är något i näsan på honom. Hans kroppshållning ändras, väldigt lite, men jag ser det i hans något stelare, spändare sätt.Ryggmusklarna är spända och svansen hög upp. Ja och så drog han iväg och någon minut senare kommer de första skall, sen blir det drev. Det går fint, fint runt mig, rådjuret får tyvärr min närvaro i näsan och kastar 90 grader bort mot Börje. Nä, dit ville den dock inte och resan gick över hugget bort mot åkrarna där Tommy satt. Tyvärr bröt han där vid vägen. Väldigt, väldigt synd faktiskt och han drev bara i 15 minuter. Satans, annars hade det kanske smällt nere i Tommys pass! Han började springa tillbaka i sitt spår och jag tror en hund efter drev har tunnelseende. Näsa i backen och tillbaka. Det hjälper inget att matte står fem meter bredvid hans spår och ropar på honom, han bara fortsätter i sitt spår! Det har hänt nån gång förut att han liksom tittade på mig med tom blick och fortsatte att springa i spåret. Nåväl, då var det bara att vänta, tills hans spår korsade mitt en gång till då får han väl förstå! Det gjorde han. Ett skall, han vaknade ur tunnelseendet och jag kunde vissla in honom.

Vi fortsatte ner mot Olivias pass, och det var rätt jobbigt att hålla hunden ifrån sina gamla spår, då vi var tvungna att passera de. Väl över hygget var det älgspår som syntes överallt. Mycket riktigt dröjde det inte alltför länge innan han satt igång, letade, hittade och drev. Tommy fick se ko med kalv i sitt pass på kanske 40 meter men tyvärr var det färdigt skjutet här och kalven fick gå. Kanske lika bra det för att det känns som om han börja tycka om älg lite för mycket. Han drev de i 35 minuter medans rådjuret blev ju ett kortare drev. Kanske för att vi sköt för honom förra veckan, vem vet.

När han väl var tillbaka blev det Geishas tur, hon hittade rådjur att ha roligt med, jag såg det i mitt pass, men tyvärr var det bara huvudet som uppenbarade sig, resten gömdes i enbuskarna och även denne fick gå idag. Men, vi är tillbaka nån gång, var så säker lilla vän!

Dagen slutades med den obligatoriske korvgrillningen och allmänt ljug och påhitt…

********