2011-10-29 Jakt på Prästgården.
|
Tack vare en beagles envetenhet (och enveten är hon!) började drevet bukta Matthias drever drev jättefin hon med, det var spännande hela tiden, men tyvärr fick hon inget jackpott, djuren var nog medvetna om att vi satt ute och var efter dem. Nä, nu var vi alla hungriga och törstiga och trötta på att sitta ensamma i varsitt pass. Korvgrillning med fortsatt prat och tjat fick det bli. Det är nästan det roligaste av hela jakten! Efter ett bra hundarbete förstås men det är nära det! Som näst skulle min svarta krigare och Tommys lilla Kia släppas. Jag fick köra runt såten och börja norrifrån, Stefan gick med mig en bit och stod sen i bakpass. Det märktes på den lilla direkt att det Vi kröp, hoppade och plogade oss igenom en blöt plantering, när jag ser på honom att han blir lite mera stel, ivrig och koncentrerade. Mycket riktigt, kort därefter ylar han igång och driver runt planteringen, mot Matthias pass men tyvärr vinklar det bort (han luktade väl mycket Matthias) och drevet drar ner från åsen ur marken. Efter 15 minuter var han tillbaka. Vi fortsätter och han försöker verkligen att hitta något, men inte är det lätt att hitta det som inte finns. Rådjur speciellt. Efter en halvtimmes vandring ser jag på GPS-en att han drar iväg, strax därpå börja han skälla och yla och driva iväg. Men rätt som det är buktar det runt på ett hygge, När han efter 45 minuter var tillbaka hos mig, fortsatte vi och det tog bara någon minut och hans tredje drev blev av: En kapital fin 10-taggare som skådades på två pass. Grann var han väl, det tyckte även min svarta lilla terrier och hängde på ett bra tag. Tack för dagen, Prästgådegänget!
******** |
Idag hade jag den äran att få hänga med på riktigt bra marker! Stora, väl arronderade och viltrika marker, en fröjd. Vi samlades 12 gubbar och mig, kärringen när klockan var 7:30, marken frysen, brasan tänd. Vi började med allmän ljug och prat, sen bestämdes det att drevern och beaglen skulle släppas först på rådjursmarkerna. Sagd och gjort. Fick ett fint fint pass på en liten bergsknalle med mossa och vin utsikt. Hade precis installerat mig och lyssnade till grannens tax som drev längre bort, när även beaglen drog igång. Jäkla vilket skall hon har! Nästan som om hon sjunger. ”Sie läutet” heter det på tyska som jag nyss fick lära mig. Tyvärr drog hon iväg söderut nästan direkt fast det small på två pass ändå, stänkdjur! Tobbe och Johan hade skjutit sig var sina kid och geten kom förbi mitt pass lite senare. Hon kom så fint fram på nästan 20 meter, vinklade ner, vände då hon kände att jag hade ju gått där, kom tillbaka och fortsatte ner för kullen. Ja, get sparas så jag fick lyfta hatten (mössan) och vinka henne adjö!
tillbaka och efter en dryg timme var hon tillbaka med kiden i vår mark. Göran kunde till sist avsluta ett kanondrev och beaglens första rådjur låg på marken. Grattis Ebba!
snurrar och snurrar och han skäller mycket konstigt. Har han ett rådjur eller en älg framför, skäller han som en symaskin, tätt och mycket arg. Ligger han något efter, skäller han allt tät då med, fast något glesare, ljusare och mera förbannat som om han blir sur för att inte komma ikapp. Men idag var det något mycket märkligt. När han skällde, lät det som vanliga drevskall i tonläget, men dom kom hackigt och enstaka. Jag trodde emellanåt att han hade släppt och skulle komma tillbaka, men nej, då kom nästa skall och han var ju definitivt inte på väg tillbaka. Nej, tvärtom! Enveten, mycket enveten höll han i och drev med glest, hackigt skall runt runt och till sist gick det iväg, norrut, förbi Matthias på något håll så han inte kunde se vad det var det handlade om. Han hörde inget heller, så det kanske inte var älg, de brukar ju knastra en hel del. Sen upp mot Stefan och ner igen och utför bergskanten, ut med åkrarna och iväg bort, bort. Sen bröt han och kom tillbaka. Det hela tog typ 45 minuter. Vi filosoferade efteråt om det kan ha varit dovhjortar som har setts här omkring. De gör tydligen så att de springer iväg, stannar och väntar in hunden, när den kommer nära, springer de iväg igen för att åter vänta in och så rullar det på. Det förklarar hans märkliga enstaka skall blandat med täta
drevskall för att återgå till glesa skall. Sen gick det runt runt utan att röra sig mycket och sen efter 20 minuter runt stack det ut och försvann. Dem fick väl nog av lekan till sist. Eller så kanske grisar?! Någon tyckte det men troligen mera dovhjortar än det, fast han envetenhet var märkligt. Nåväl, det är inget att fundera mera på, mer än att kolla lite i hans spår för att se vad det var och att konstatera att det inte var älg, gick det inte.