2011-11-03 Bara han och jag!

Måste nog ärligt erkänna att det inte finns något i världen som jag skulle byta mot en sak: Bara han och jag. Bara min lilla svarta terrier och jag! Var iväg imorse på våra hemmamarker, passade på då sambon igen var ute och reste i jobbets äranden. Själva känslan att ta på sig sina gröna kläder, smyga ur huset när alla andra fortfarande sover, köra till skogs för att lyssna på hur allt vakna! Underbart. Plockade på honom alla hans grejer, bössan på ryggen och vi lufsade iväg. Nej, han sprang, jag lufsade. Idag var söket hyfsat bra, långt och stort och med lagom återvändning till mig. Efter en halv timmes sökande, hörde jag äntligen ett efterlängtat skall. Fast han fick inte riktigt ordning på det, det gick ur markerna, han snurrade runt, runt på väg in igen utan att reda ut det. Hare.

Nej, fortsatt inåt och över mossen, där kom det: Ett fint drev på älg som varade i några minuter. Tur det då han har börjat bli lite långvarig med just älg. Det är ju till ingen större nytta om man är på rådjursjakt. Men, en alroundhund ska kunna jaga alround, så är det bara, ha, ha.

Han kom tillbaka i alla fall, vi fortsatte söderut tillbaka mot bilen. Passerade en jäkla tät plantering som bara simmade så mycket vatten fanns det där. Storskogen intill hade huggits ner och jag höll på att snubbla över nån rotvält och trilla ner i ett dräneringsbäck när lilla krigaren ylar och väcker och driver. Attans! Upp med bössan och stå stilla! Där kommer ett rådjur bakom mig på 80m, lite fel med hagelbössan, den fick gå. Drevet gick utåt, sen runt och kom efter 20 minuter tillbaka! Jag hade under tiden flyttat lite med drevet som jag såg på GPS-en skulle komma in igen, tänkte genskjuta och kanske lyckas idag! Men ack så tråkigt, han bröt några hundra meter framför mig, tog sina slag och kom tillbaka till mig. Nästan! Han såg mig på 30meter, var på väg in till mig, fick vind av något och drog. Nej fan, så får han inte göra tänkte jag, ropade ett argt ”Stanna!”, han gjorde det faktiskt! Tittade på mig och ”Varsågod!” fick han klartecken att dra iväg. Sen började det bli spännanden igen. Såg på Astron att han stack dit han släppte sist, nästan alltså för djuret hade ju gott där! Det hade tydligen gott upp mot mig, en runda runt den mossen jag stod i och in i planteringen, som dessutom är ett rent harparadis som det skulle visa sig. Jag gick sakta sakta med och försökte räkna ut vart lilla bocken skulle komma, såg den en gång till, även denna gången för långt håll och lilla terriern några minuter efter. Det gick rätt lugnt, lilla rådjuret! Hade jag bara haft med kulan istället, hade jag nog försökt vissla på bocken för att få den att stanna. Men det var som det var. Full spänning stod jag nu alltså i planteringen och lyssnade på min lilla hund som drev runt med bocken, när det plötsligen sprak upp något alldeles bredvid mig och flydde bakåt. En fin vit skogshare var det! Så himla tjock och grann var den! Jag hade nog hunnit med att svinga runt och smälla på ett skott, men varför skulle jag göra det då?! Det var inte för min hund, jag har mat i kylen, nej, lilla haren ska få gå och göra nytta istället och få lite flera harar först!

Goda Svante kom tillbaka efter 35minuter, rådjuret hade nästan gått exakt samma väg som drevet innan, buktade jäkla bra det! Men nu var det faktiskt dags att lägga ner och köra upp till Kungshamn för att jobba. Tråkigt nog, men det hjälper inget!

Kan säga att hunden var glad och jag nöjd med morgonbestyret!

********