2011-11-05 Det var spännande i alla fall!

Idag fick det blir av att åka upp till Bullaren igen trots att mina jaktkamrater är lite tveksamma då det inte finns så mycket vilt där, ibland inget alls! Märkligt är det om vi går med våra fyra vovvar och ingen skulle hitta något? Men visst, det hörs ibland att vargen skulle ha setts eller lokatten och då är det klart att viltet drar iväg några veckor så länge rovdjuren passerar här. Får hoppas att de bara passerar eller om de nu tänker stanna, att de gärna låta bli våra hundar! Har inget emot att de tar sig sin mat, verkligen inte. Även om det skulle innebära att viltstammen blir ännu klenare och jakt nästan omöjligt. Men att de tar våra älskade hundar! Nej, det är något som jag inte kan tycka är lämpligt! Snart kommer det inte att sluta vid får som blir rivna utan hästar är nog näst. Satans! Blotta tanke att någon varg kanske ger sig på min lilla goda häst låter nackhåret resa sig! Men, det är ju framtidsversionen och inte aktuell och därmed inget att behöva reta sig med. Tycker bara väldigt synd om dem som har blivit av med sina hundar och får och skickar många tankar till dem stackars själen som fick lämna jorden på ett sådant sätt.

Men idag blev det alltså Bullaren, trotsallt.

Och inte är det något fel på markerna, inte idag! Tog en annan såt med min idag, skulle gå samtidigt som Tommy med lilla Kia, som fick såten jag annars går. Det började segt och lilla skethunden sökte trångt innan han väl bestämde sig för att söka längre ut då man ju inte hittar något vid mattes närområde! Sagt och gjort och inom några minuter efter han hade dragit iväg på längre sök, började han gläffsa och sviff var det drev. Det gick förbi passkytt nr. ett som tyvärr inte fick se något då det gick i tät plantering, sen hoppades jag att det skulle dra ner till Håkan i generalpasset på vägen, det gjorde det! Jag hoppades och höll tummarna men som det så ofta är: Rådjuret och speciellt våra skogsrådjur här med sina överskarpa sinnen fick känn på Håkan och några tiotals meter innan det skulle ha kommit ut till hygget vek det undan och stack ut igenom generalpass nummer två som tyvärr var obemannat. Tommy hade under tiden kopplat sin unghund så att hon inte hänger på i Svantes drev och lär sig dumheter. Det gick förbi honom med och söderut över gränsen en bra bit innan han släppte. Tur jag alltid var noga med att han skulle återvända till mig och inte bli plockat eller kopplat av någon annan! Det gjorde att han sprang förbi alla passkyttar och kom till mig utan att stanna hos någon, inte ens Tommy och hans älskade Kia! Men vi hann inte mer än någon meter, så bar han iväg in i planteringen och började gnälla på nytt. Tänkte först att nu tar hundjäveln samma spår en gång till men nix. Det gick åt annat håll och återigen förbi Håkan som inte kom åt att skjuta och bort mot Mathias. Höll på att trycka av mig tummarna när jag stod där och såg på GPS-en hur drevet går att det skulle gå i lås idag! Det hjälpte ingen, det gick fel igen och terriern fick inte rugga i pälsen på bocken idag heller.

Nåväl, det är ju inte meningen heller att vi jämt ska kunna skjuta! Huvudsaken är att hunden fick jobba, passkyttarna hade spännande jakt och rådjuret klarar sig ändå! Alla nöjda utom terriern, typ. Ni som har en sån ni vet vad jag menar.

Ha det gott!

********