2013-02-27/28 Släpspår igen ... och... igen

Ja, som redan berättat är älgklöven framme att jobba på heltid nu! Jag märker redan att det är verkligen en fördel att frysen är full: Vi måste träna med den, snart är den förstört och dålig, så passa på så länge det varar! Och det gjorde vi! Slutade jobba i tid, något som annars knappt är möjligt eller vi inte gör om vi inte har ”tvånget” att åka hem i tid då vi ju ska träna! Ner med älgklöven i ryggsäcken och iväg, hundarna anade gladeligen vad som var på gång.

Båda dagar drog vi tre släpspår till varje hund, det gick jättebra faktiskt. Två spåren som jag hade dragit fick sambon gå med Svante. Något som jag tror hjälper mig att få sambon vara med lite oftare, om även han får! He, he! Han var inte svårmutad i alla fall och begav sig ut på äventyret  utan att ha en susning om vart spåret gick. De spåren var på ca. 500m var så det var allt lite roligt att stå kvar med sur-Sora i kopplet och se de två försvinna i skogen. Fast jag var säker att de kom ut igen, Svante kan! Klart jag blev alltid lika lättad när jag väl hörde att de knakade runt i skogen på rätt spår! Roligt, roligt!!

Med Sora går jag själv så klart, då jag vet hur jag har gått så jag vet att hon går rätt. Konstigt nog, så gör hon det, lite osäker då och då, inte på själva spåret utan på koncentrationsförmågan och om det nu var det som hon skulle göra. Men hon gick fint de tre spåren vi la båda dagar, ca. 400m långa, med vinklar och bla, bla. Det är nog lätt!

Emellanåt och under förflyttningen tränas ”Bakom!”, ”Sitt!” och inkallning, det fungerar bra för det mesta. Svante vet ju vad det handlar om och gör inte mycket motstånd. Sora däremot tycker att hon hellre skulle få gå och springa som hon vill. Just momentet ”Bakom!” håller jag på att träna så gott som varje dag, det är väldigt nyttigt och mycket praktiskt, speciellt då det är svårt att gå fot, det riktiga fot med 100% uppmärksamhet på föraren när jag snubblar runt i skogen. Då fungerar det mycket bättre med bara bakom, så lullar hundarna vid sidan eller bakom mig. Som hjälp går jag med en stav ibland. Rätt pinsamt om vi träffar på någon, tycker jag ser ut som ett troll eller medeltids-kärring på väg att hämta ved och örter… ha, ha, men staven är praktiskt att peta på hundarna med om de nu vill tränga sig förbi mig och ja: Det händer!!!