2013-10-05: Grisjakt

Ja, då var vi tillbaka med "Vildsvinsgruppen" som vi hade bildat för att ordna gemensamma jakter. Även idag samlades vi hos "Bonde-Johan" och blev rejält många vid genomgången! Nästan alla jaktlag runtom hade ställt upp på jakt efter grisar, vi hundförare skulle få gå över hela "vårt" område. Passkyttarna däremot fick sitta på sina marker. Lite synd, då vi på det viset tunnade ut potentiella skyttar i de heta områden då de satt på fel ställe! Och det visste vi innan, typ. Men, samarbete hit och dit, vi tyckte ändå att vi har kommit en bit på vägen! Att ens kunna tänka sig att jaga samma dag, tillåter hundförare att gå över hela området och släppa till en och annan passkytt på sin mark, då det var för många på andra ställen, är imponerande och hade nog inte varit tänkbart för kanske tio år sedan som jag förstod.

Jag hade med mig båda hundarna, men Svante fick nöja sig med att gå i koppel. Då han gärna tog grisarna före rådjur förra året, känns det inget vidare att släppa honom löst i områden med risk för vildsvin. Han ser ju för f..n knappt något! Men han ville så himla gärna och var inte alls tillfreds med upplägget. Stackars lilla! Hur som helst, så gick jag in på grannmarken till min mark för att gå längs och upp mot mossen. Där skulle jag möta de andra hundförarna som kom från norr och ner. På min mark fick en kille med en karelare gå, då gränserna där är så himla tydliga och han inte kunde gå vilsen och in på grannmarker som inte var med. Jag kände som tur var marken som jag skulle gå på sedan tidigare jakter så det gick fint. Dessutom är det ju så himla smidigt med GPS idag! Det går bara inte att gå fel, så länge man har koll på vart gränsen går! Och det hade jag. Bra. Så stod vi då och väntade på klartecken att alla satt i pass. Det dröjde rätt länge och mina stackars råttor blev tok oroliga och ville iväg, Svante mer än Sora. Hon kan liksom bättre hålla sig och spara på krutet för att sedan ge allt!

Då var de äntligen dags att släppa! Första gången löst för i år!!! Och vilken glädje! Hon sökte som en liten gudinna men hittade dessvärre "bara" älg. Hon drev älgen en bra bit över länsvägen och lite till, jag blev orolig att hon skulle vara slut efter det! Nix, inga problem. Lillan tillbaka och i brist på grisar tog hon upp ett rådjur som hon grant drev förbi två passkyttar som fick lyfta på hatten. Tja, så kan det gå. Sedan var det tomt ett tag och vi fick gå, gå, gå, lillan sökte stort och fint, men  hittar inget. Emellanåt hade de längre upp hittat en gris som en hund drev på, men släppte och ingen visste vart den tog vägen. Ok, vidare.

Jag hade passerat hygget, lillen fick kämpa på bra då hon ju är lite kort i benen för att bara plöja över alla grenar och kvistar och ris, men hon gjorde det med största allvar och letade men ingen hemma. Vi lämnade hygget bakom oss och gick upp över ett gärde som blev en tarm in mot mossen. Sora var iväg en bit framför, när hon vrålar till! Jag stannar blixtstilla och lyssnar,... hon skällde fast nu och drev! Oj då, vad kan det nu vara och innan jag hann tänka mer, pang sa det och en fin skogshare sprang förbi mig i full fart. Någon minut efter kom lilla råttan vrålande, redde ut en vinkel som haren hade fixat över gärdet och sen var hon borta i 9 (!) minuter! Hon skällde och drev och ja, jag var mega glad! Hade lite tvekan om hon skäller i harlöpa innan då jag tidigare hade släppt henne på färska harslag som hon tog an och sprang men utan att öppna käften! Ja, då var detta problem löst. Jag var noga att stoppa tiden innan hon bröt och vände tillbaka i sitt spår för att veta! Ja, det var nio minuter! Bra lilla sötnos!

Under tiden jag väntade in henne hörde jag på radio att en passkytt norr om mig hade sett gris! Oj! Jag stod stilla där bakom en gärdsgård och spanade över gärdet som hunden och haren hade försvunnit över. I ögonvrån var det något som rörde sig upp norrut. Nä, jäkla!!!!! Där gick det bannemej något stort, svart!!! Ensamt! Jag lyfter bössan och siktar.... började darra och skaka... ha, ha skotträdda tanten! Följde med grisen en bit och osäkrade.... men kom på att det nog stod en passkytt åt det hållet grisen var på väg. Sen kastade den ändå och försvann. Suck... där fick jag allt en chans!

Under tiden kom Sora tillbaka och tillsammans fortsatte vi mot grisehållet. Ha, ha, nu j..kla lilla hund vill jag se att du tar det här! Hann jag tänka när hon vrålar till och sprang bakvägen först. Gullehunden fattade efter några meter, vände och sprang gnällande i grisespåren. Bra, mycket bra! Ropade på radion att det går upp mot passkytt XY som skulle vara med nu. Men ack, vad var det för fel på gubben?! Istället för att bara lyssna och vara klar och uppmärksam, plockade han fram radion och börjad prata! Hä?!?!? "Ah, kommer gris! Oj! Ja... bla.. bla...blub....!" Jag blev förbannat efter några meningar och ropade högre "Gris är på väg mot dig! Va tyst nu och va med!"
Tja, det gick ju som det gick, inte alls för gubben sa något mer som typ "Jaha, då så, jag ska väl ta och kolla nu då!" ....  ...... grrr.....
Dessvärre så släppte Sora strax efter de hade passerad passkytten på lång, långt håll (klart grisen gick inte dit något mer!), så ingen annan skytt kunde lägga ner den. Tyvärr, tyvärr men när jag kollade Soras redan sprungna km, så visade den att hon hade sprungit så mycket som 22,5km, inte konstigt att hon släppte så tidigt!

Rapport från jägarna norrut visade att en jämte hade fått ståndskall på en gris som hundföraren kunde skjuta! Bra, mycket bra och lycklig hund och ägare! :-)
Tyvärr tog sig en gris (kanske den Sora hade drivit på då det var det hållet hon hade gått?!) igenom marken och över länsvägen och blev påkörd av en lastbil. Det fick en eftersökspatrull ta hand om. Fick rapport senare om att de hittade den i en tät plantering, hunden på och blev nästan översprungen men fick ett sista skott på den i alla fall. Bra.

Efter jakten blev det samling och sammanfattning av dagens händelser, drev och observationer vid grillad korv, gott kaffe och kaka. Det tyckte vi var viktigt att gå igenom hur det gick, vart grisarna hittades och vart de tog vägen så vi i framtiden kanske kan ha lite samlad information och kännedom över vildsvinens rörelse inom marken!
En mycket lyckat dag, trots att det bara blev en gris plus den påkörda. Men bonden var glad! Och vi jägare med, så klart.
Hann tyvärr inte med några bilder från dagen, så jag slänger in lite bilder från grishägnet i Bassholma istället! Tack och hej!