2013-10-19: Lyxen att jaga bara två.

Då ingen annan av vårt lilla jaktlag kunde hänga med idag, så blev det en lite annorlunda jakt på två man idag, bara Håkan, hundarna och jag. Håkan har själv ingen jakthund att jaga med då han jobbar mycket borta och ja, då passar det helt enkelt inte hans livsstil just nu att ha jakthund. Men helt utan klarar inte han och sambon sig heller så för nåt år sen skaffade de en dvärgpinscher. De ser ju ut som en tysk och ja, beter sig som en sådan och har minst lika mycket energi som en tysk jaktterrier, som tur var så är de inte lika jaktsugen och hans lilla snutt kan allt gå löst under deras skogspromenader. Men att de är framavlade att jaga råttor och möss, det kan inte pinschern förneka: nyligen så fick jag ett glatt meil om att pinschern lilla hade ställt en mink under en rotvälta och var rätt så förbannad på den. Glad husse hade med sig bössa och så kunde vi då konstatera: en mink minder på jaktmarken, bra det. Men, tillbaka från pinschervärlden till tysk jaktterriern.
Det blev således bara Håkan som fick sitta i pass, jag släppte båda hundar samtidigt då jag vid det här laget vet, att Svante pga. hans dåliga syn inte drar så långt nåt mer. Synd, väldigt synd men jag förstår honom gott och väl. Sora däremot sökte som en liten gudinna igen, farten i henne är det bara att tycka om och hon fick upp rådjur idag. Hon drev i 15 min, det buktade kanonfint runt på marken så det var en fröjd att följa henne på gps-en. Det har blivit bättre och bättre nu senaste jaktsäsongen att rådjuren buktar då vi inte släpper snabba hundar mer. Börjes beagle är en ännu långsammare hund än mina terriers och även för de går det relativt sakta, kanske för att rådjuren hela tiden vet exakt vart hunden är, då de skäller så tät och fint. Nå, vem vet. Drevet Sora höll på med gick närmare och närmare Håkan som satt och var på helspänn hela tiden som han senare berättade. Studsaren var osäkrat flera gånger men till sist svor han att han valde kulan före hageln: rådjuret sprang glatt på 20m håll förbi honom (och ja, han har väldigt bra camouflage kläder och är tyst i passet så de känner och ser honom helt enkelt inte om vinden står rätt). Synd, väldigt synd kunde vi konstatera, då Sora gärna hade fått lön för ett sådant fint drev. Men, nästa gång det kanske slutar annorlunda?! Tack Håkan för en trevlig jakt. Och ursäkta de dåliga bilder gott folk, men ni som är ute och jagar vet, att man egentligen har annat att tänka på än fina bilder. Ha, ha!  :-)