2018-10-07: Trollstigar i Bullaren

Vi har senarelagt älgjakten två veckor med laget här uppe i Bullaren. Då kändes det helt ok att åka upp mot norska gränsen för att gå igenom en liten del av marken så terriern kommer ut och få jobba lite. Annars går all jakt här uppe på sparlåga innan älgjakten, känns det som.

När jag kommer upp mot Bullaresjöarna kändes det som om jag klev ur det vanliga livet och rakt in på trollstigar, hobbitsar och sagan om ringen. Landskapet ångade, det log sjörök över Bullaresjöarna, dimman svepte över ängar och skogar, lövskogen hade bytt färg från grön till de vackraste höstfärger. Ovanpå allt står solen och strimmar igenom dimman och rök. Det var så otroligt spektakulärt att jag fick stanna några gånger för att bara få vara i detta underverk.

Väl framme i marken hade vist dimman lättnat och solen sken, men det var lika vackert. Temperaturen visade sig vara två grader.

Ut med hundarna och iväg. Jag hade tänkt att det skulle bli en liten kort sväng idag så jag var jätteglad att Sora stack iväg omgående och tog upp rådjur, 250m ifrån mig. Det var ju perfekt. Ett drev skulle jag vara nöjd med och åka hem igen. Mer skulle det inte heller behövas eftersom hon drev 3,5km, ja, verkligen! Där stod jag, hade knappt rört på mig och följer hunden på Astron. Ler fett och brett och ser framemot hur hon skulle lösa återgången.

Lustigt nog så var det ett väldigt snällt rådjur: det följde markgränsen helt perfekt. Jag skulle inte tro det men visst, 3,5km drev hon inom markgränsen. Det var ju roligt faktiskt.
Återgången gick fint och utan problem, jag tar en kopp kaffe och vi åker hem igenom det nu vakna och normala svenska landskapet igen.
Tyvärr var jag så dum att jag inte tog några kort på det vackra i morse.
Ha det gott.