2018-11-11: Sitta i älgpass.

Redan igår hade jag kört upp till I.H. som är markägare till marken jag får arrenderar här uppe mot norska gränsen. Det hade regnat ihärdigt hela natten och skulle inte sluta förrän klockan blev typ 16:00 på kvällen.
Vi har en vuxen kvar på licensen, det är tjur som gäller och I. berättade att de hade sett en del älg det senaste som rörde sig i marken. Tyvärr så löpte Johans gråhund (…) och de hade bjudit in en jämthund som var med även i fjol. En väldigt duktig tik som söker bra, tar upp, följer och släpper när det går för långt. Så humöret var på topp, trots ösregn. Jag fick ett fint pass, tog med mig terriern då det ju inte går att ha hunden hela dagen i bilen och själv sitta ute i skogen och ha det gott.

Hon är dessutom väldigt bra att ha med. Tyst och uppmärksam. Hon gnäller inte, hittar inte på några dumheter utan sitter verkligen hela tiden och spanar. Det har hjälpt mig många gånger tidigare faktiskt. Jag hade tappat koncentrationen, sömnen hade kommit smygandes och ögonlocken var tunga. Då märks det på henne när hon liksom stelnar till att något är på gång och det väcker mig igen. Praktiskt. Då jag tyvärr är väldigt trött efter en veckas jobb som kräver sitt, både för hjärnan och kroppen med för lite sömn. Så jag är tacksam över att Sora sköter det så exemplariskt.

Vi inredde passet, jag drog upp luvan då det pladdrade ner från himlen, jämten släpptes och påbörjade söket. Efter en timme verkade hon ha fått upp något intressant och visst, det knakade till framför mig i den låga, blöta skogen i våtmarken men jag hann aldrig se något. Märkte dock på terriern att det visst var något. Såg sedan hunden vid ett kort ögonblick och hon försvann mellan mig och pass skytten bredvid. Tyvärr så ville älgen inte stanna utan fortsatt springa och som tur är så släpper denna jämthund när hon märker att hon inte får stopp på det. Hon kom tillbaka, hittade husse och de fortsatte.

Efter ytterligare någon timme hade hon fått upp ko och kalv. Fint gång-/ståndskall fick vi lyssna på, men tyvärr ju så var det tjur som gällde. Hon drog med de en bra bit, jag kollade jämt på Astron och bestämde mig till sist för att slockna lite, började bli kallt och blöt nu. Terriern hade jag dragit på ett täcke så hon inte frös ihjäl hon heller. Märkte hur min kropp och själ tacksamt tog emot lite avslappning, det droppade så fint från träden, nästan som ett mantra för att äntligen få sova lite. Nog somnade jag till allt eftersom tiden gick och jämten var borta.
Mitt i något svart hål som sömnen kastade mig i, stramade det till i kopplet som jag hade knutit på mitt ben. Med ett ryck vakade jag, fullständigt koncentrerad efter min power-sömn och spanade åt det hållet terriern glodde. Och visst det var något som knakade lite försiktigt i våtmarken. Såg dock ingenting, då det var fullt med små tallar, björkar och annat sly. Men det kom definitivt något. Upp från stolen och upp med bössan, försiktigt, väldigt försiktigt. Terriern började darra men var som vanligt helt knäpp tyst.

På helspänn stod jag och väntade, kände kopplet mot benet och den darrande terriern när det rördes sig något svart nere vid mosskanten. Då kom det ut en liten älg, för stort för att vara kalv, men ändå väldig lite. Ett hondjur. Sakta och utan brådska makade hon långsamt över grästuvorna och sumpmarken framför mig. Hon stannade, fin bredsida på kanske 60m, hon hade inte märkt av att jag och hunden fanns där uppe på en liten höjd. Vinden stod perfekt. Hon gick vidare och försvann så småningom bakom nästa kulle och tät sly. Det hade varit en perfekt chans om det hade varit en tjur. Synd. Men hon fick gå. Sen hände inte så mycket mer än att det regnade lite extra, jag frös lite extra och äntligen efter mera timmar bröt vi, samlades och grillade korv med fläsk. Så jäkla gott!

Inte så gott var dock vetenskapen om att nästa såt blir lika blött som förra, dock var vi själva nu mera blöta och tja, allt bara droppade ur tyget som tungt hängde ner från kroppen. Jag var inte blöt inne, men tyget hade ändå sugit åt sig regnet.
Jämten fick upp igen, dock även detta ko och kalv. Därmed inget skjutet, nya tag en annan gång. Dock får jag nog prioritera min egen hund att komma ut och jaga. Visst är det spännande att sitta i pass när det händer lite, dock är säsongen för drevjakten alldeles för kort och varje dag min hund inte kommer ut är typ förlorad. Nej, nu är det färdigt med älgjakt. Februari kan jag sitta igen.
Ha det bäst.
Ho-Rüd-Ho.