2015-01-10: Västkustjakten

Fick äran att släppa terriern i en underbar mark idag. Ute i Sotenäs, Bohusläns pärla! Här finns det en otrolig mängd vild, det kanske är så enkelt att de tycker om att bo väster om E6, ute vid havet. Ekar och bokskogar finns, lika väl som åkrar och gärden som än brukas och sköts väl. Sotenäsets Jaktvårdkrets fungerar väl, alla känner alla och på nåt sätt känns det att man tar hand om varan och viltet på ett annat sätt här ute. Lite mer intimt, privat eller jag vet inte. Det är något speciellt här ute bland fiskesamhällen, den saken är säker. 

Jag är verkligen oändlig glad och tacksam över att få komma hit ibland. Äntligen har hunden fokus ifrån början för hon känner att det finns vilt i området. Hela hon byts ut på något sätt och det är en fröjd att se och följa henne jaga här ute!
Vi träffades med sedvanligt prat och glögg i jaktstugan. Det brukar finnas gott om tid för det, då vi träffades 7:30, mörkret håller fortfarande ett fast grepp om landskapet så det känns härligt att sitta i värmen och återse gamla bekanta och nya jägare. Det är sådana här stunder som jag känner mig delaktig i något fint, där inte alla bara rusar och har bråttom utan njuter av en trevlig stund tillsammans innan jakten. Vi fördelar passen, till mig säger jaktvärden bara: du vet ju hur du går!
Taggade, mycket taggade drar alla iväg, jag väntar med terriern i bilen en stund till. Alla ska hinna ut och sätta sig och så ska det hinna komma lugnet över skogen igen. På med GPS, ut med bössa och hund, på med hörselskydd och iväg. Vi kommer upp en bit i marken, längs sjön och jag märker på henne att hon har något i näsan, hon är alldeles av sig för att få komma loss. Stryker kopplet och iväg skjuter hon som en torped. Hon springer tillbaka en bit och viker upp mot berget, igenom en skeva och upp. Där tjuter hon till och börja driva. Det går en bit ut ur marken, kommer in igen, runt i gallringsskog en sväng och - Pang- bocken ligger, jag ler och ser att min lilla terrier kommer fram, kollar djuret, vänder och springer tillbaka till mig. Vi fortsätter, går lite zick-zack över marken. Jag ser inte mycket av henne eftersom skogen säkerligen luktar väldigt gott så hon är ute långt och länge och söker fint. Jag rundar själv ut mot vattnet igen, hon följer parallellt, sticker in till mig då och då och försvinner igen. Älskade hund, vad du jobbar bra idag! Kommer upp på ett litet berg, tänker vända inåt såten igen då hon börjar väcka, gnälla och driva. Yes! Perfekt! Jag blir så glad så för även om jag vet att hon gör så gott hon kan, så känner jag en enorm press på mig att hon ska lyckas så passkyttarna och jaktvärden blir nöjda. Ni vet, pressen när man är bjuden stiger lite extra jämfört med jakterna med sitt eget jaktlag. Hon driver runt på den lilla marken, rådjuret väljer fel väg ut, förbi tornet - Pang – rådjuret ligger. Glad terrier kommer fram, glor åt skytten och viltet och är åter hos mig efter några minuter. Vi fortsätter längs en mosse och det är som i en alldeles för härlig dröm! Hon springer ut på mossen, börjar skälla och snart är hon igång igen. Älg. Hon kommer in med älgen i marken, sakta och fint, förbi två som ser och får lyfta på hatten. Både hund och älg försvinner ur marken och det tar en stund sen innan hon släpper och är tillbaka.
Vi bryter in mycket, mycket rolig såt och tar hand om viltet, följd av en stund uppvärmning och återupplevelse av diverse kroppsdelar inne i jaktstugan. Sen är det lilla taxens tur att komma ut.
Hon släpps uppe i en kulle, jag har ett perfekt pass och snart var hon igång och drev. Flera fick se drevdjuret, det buktade fint men tyvärr kom ingen åt att skjuta. Synd, väldigt synd, hon gjorde sig så förtjänt av att få bocken! Men tyvärr så drog det iväg efter några fina bukter och försvann. Husse fick åka och hämta den lilla rackaren som sedan låg lycklig i knät på husse inne i jaktstugan. Dagen avslutades med grillning, som alltid i detta trevliga jaktlag.
Tack för en alldeles perfekt dag.

Waidmannsheil och Ho-Rüd-Ho.