2017-10-01: Äntligen

Då vart det äntligen första oktober. För alla som har sina jakthundar i stugan är det ett magiskt datum. Vi samlades med jaktlaget på morgonen, vädret var helt underbart. Sora fick släppas först, upp på ett platåberg. Antigen så står det rådjur där eller så gör de inte det. Så såten går att gå igenom på en halv timma. Bra då med en hund som inte dra så långt i varken sök eller drev. För är berget slut, så är marken slut och då är det ingen vits att hunden jagar vidare i Bengtsfors liksom.
Passkyttarna gick ut till sina pass. Jonas ropade på radion att han har två väldigt små älgkalvar framför sig som är nästintill oskygga. Oj då. Jag avvaktade lite längre och hade kvar hunden i kopplet lite till på väg upp till berget innan hon fick släppas. Det är ju ingen mening att hon går efter älgkalvarna. Dock mötte vi en väldigt liten ko halvvägs på vägen upp så det är nog kört tänkte jag. Hade kvar henne i koppel ytterligare lite till och släppte henne. Mycket riktigt, så gick hon tillbaka till älgspåret, tog upp det och gick efter. Dock utan att skälla. Det är väl något som jag kan tycka är dåligt hos henne: hon är väldigt hårt i skallet. Inte ett ljud under tiden hon gick efter. Hon släppte som tur var rätt fort, uppe på andra sidan platåberget. Tomas fick se kalvarna han med, de gick på 10m avstånd från hans pass och glodde på honom.
När hon väl var tillbaka, fortsatte vi uppåt. Såten verkare helt övergivet utom älgarna, tyvärr. Till sist, när jag var nära att ropa att det var färdigt gått, så pep hon till uppe bland bergshyllorna. Japp, där hade ett rådjur legat och solat. Hon drev en liten stund, alldeles för kort för min smak, några minuter bara innan hon släppte.
Sedan släppte vi drevrarna. Blixten, gamlingen som Jonas hade med sig, släppte längst ner i marken, tanken var att han skulle jobba sig uppåt, men, de som har drever vet väl kanske hur det är med dessa. De gör som de vill och framför allt som viltet har lagt sina spår. Blixten hittade troligen räv, det drog utåt och upp för ett rätt så jobbigt berg där han ringlade runt. Jonas fick sätta sig i bilen och klättra själv som en bergsget för att komma åt hunden. Diddi, en tre årig drevertik, släpptes hon med. Hon gick väldigt länge innan hon började vecka och det dröjde ännu en bra stund innan hon redde ut spåret och satte igång för ett fint drev. Hon drev runt fint, det buktade till en början innan det satte av till andra sidan marken, där självklart ingen satt.
Med båda drevrar ute på lång håll och fortfarande några skyttar sittandes i marken, beslöts att ta ut terriern en gång till. Klockan hade dock kommit fram till eftermiddagen, Sora sprang utan att hitta något, tyvärr. Det hade gjort gott om hon hade kunnat jaga innan dagen var slut. Det korta drevet på förmiddagen var visst bra, men ett till hade varit fint. Hon måste komma upp i några km i skogen och bygga upp sin kondition. Visst, jag cyklar med henen, men det är ju inte att jämföra med att jaga i skogen. Nåväl, dagen avslutades med obligatoriskt grillad korv över en rök-eld, då kvistarna vi hittade var blöta.
Skit jakt på alla er i skogen!