Ta med din hund på bockpyrsch – inte det lättaste.
Med Sora är det aldrig ett problem. Hon bara är fantastisk att ha med: hon sitter tyst, helt knäpp tyst, håller koll, spänner sig något och vindar när hon känner något och stelnar till helt, när det dyker upp något. Inget tjaffs, inget skällande och pipande, hon bara är med och det känns som om hon vet, vad vi håller på med. Har haft turen med mig några gånger att ha fått skjuta mig en bock på pyrsch eller en älg för den delen när vi satt i älgpass tillsammans. Men nu med Troll i hushållet, så gäller det att även få honom att uppföra sig så det går att ha med honom. Speciellt med tanke på att han i bilen ställer upp till orkester när han ser att jag går iväg och han blir kvar. Jag vill ha med hunden för att ha hjälp vid eventuellt eftersök, så att lämna hunden hemma är inget alternativ.
Suck, så idag tänkte jag att jag gör ett försök. Mest egentligen för att träna Troll, att jag inte skulle komma åt en bock var liksom självklart och inte heller första prioritet. Han skötte sig rätt ok faktiskt. Han verkar ha slutat vilja gräva och gnaga pinnar när vi står stilla. Han får då sitta bredvid mig när jag står, han får gå ett typ av ”Fot” när vi sakta rör oss genom marken. Där har vi ett enormt utvecklingspotential: han vill så gärna (och gör det jämt) gå före. Så det får vi mera träna på. Att träna det lite så där i skogen mellan jobb och kvällsmat är en sak. En helt annan när jaktkläderna är på, bössan hänger på ryggen och skogen som promenad-område byts ut som äventyrs-skog med helt andra förväntningar på terrierns sida.
Med det sagt så är det ända som hjälper här: träna pysch på riktigt, pyrscha med hund och skulle turen vara med mig och en bock visa sig i rätt läge så är det då det. Om inte, lika bra, för hunden måste ändå tränas. Ja, ni förstår kanske vad jag menar.
Vi kom inte att få syn på något ens, enbart knott och myggor. Men en trevlig tid i skogen, nära naturen, avkopplande och balsam för själen är det alltid.
HoRüdHo.
| ********************** |