Lägga spår med spårläggarskon
Idag fick jag lusten upp igen att fixa ett kortare spår till Troll. Sora låter jag bli, hon vill ändå inte gå dessa konstgjorda löjliga spår. Men med Troll är det en ren fröjd att få göra det.
Blandade lite av torrblodet (ca 300ml) och skruvade fast en pytteliten grisfot i min spårläggarsko och klampade iväg. Än håller jag spåren rätt enkla, följer i princip landskapets ”rörelse” och låter spåret gå där det faller bäst. Bäst inte med tanken att jag skulle ha det lättast att gå, nej, bäst med tanke på att jag lättast ska komma ihåg spårets väg. Då behöver jag landmärken som stora stenar, träd, omkullvälta träd, någon viltstig att följa för att hoppa av just vid den krokiga björken. På så sätt slipper jag hänga upp en massa snitsel som jag sen behöver plocka med mig när vi går spåret. Har naturligtvis på GPS-en så jag får ett spår samt längden på spåret. Känner jag mig vilsen sen eller tycker att hunden går av men kommer inte riktigt ihåg vart spåret ligger, kan jag då pausa hunden, sätter honom bredvid mig, kolla med GPS-en och stämma av. Det har visat sig en mycket bekväm och enkel väg för mig att lägga och kolla spåren.
Nå, spåret fick ligga 6,5 timmar, det vart varmt och torrrt. Men Troll gick superbra. Jag kan bara med ett leende hänga där bak i linan och följa med. Några tillfällen tyckte jag att han var lite väl off, och det var han, när jag dubbelkollade med GPS-en. Men när jag kände vinden dra över hygget från vänster, vart det självklart att Troll gick till höger om spåret. Ja, det är så väldigt roligt att se sin lilla hund spåra, oslagbart. Jo, att se sin hund jaga, det slår det så klart.
Suchenheil och HoRüdHo.