Jag får väl erkänna att jag inte är den värsta pyrschjägaren. Visst, jag gjorde det mera förr, att verkligen se fram emot den 16.08. varje år, upp innan gryningen och sitta på pass när solen når horisonten. Jo, har gjort det. Men nu känns det inte lika viktigt längre. Det är lika bra om inte bättre och mera givande att ta en kväll efter jobbet, på med jaktkläder, bössan och hunden. Långsamt smyga genom skogen, lyssna på alla ljud som kvällen bjuder på, se rådjuren på håll sakta dra sig över åkern och bara titta på de. Det är lika underbart det. Klart, kommer jag i perfekt läge, så tackar jag inte nej, men dessa kvalitetstimmar med hunden i skogen är så mycket mera värd än en bock trofé. Troll mästrar det rätt ok att hänga med, sitta tyst och bara finnas bredvid mig. Sora var lite sur när hon fick stanna hemma, men hon kan ju det redan. Med henne är det en fröjd att smyga och sitta på pass. Troll är praktikant än och har mycket kvar att lära sig.
Inget kom till skott, dock hördes gässen och rådjuren betade fridfullt längs bort över åkern.
Tack skogen för en underbar vardagskväll.
Waidmannsheil.
| ***************************** |