Det finns här uppe i Bullaren. En underbar plats på jorden som låter själen bara flyga iväg.
Tack Ivan att jag får gå på din mark som om det vore min egen och tack att vi har en mysig stund ihop efteråt med goda fiskbullar, potatis och spenat.
Det har blivit en liten tradition att jag tar mig en tur i skogen, njuter av att hundarna får söka lite extra och helt ostörd av vägar eller andra människor. Vi kan gå där som i en bubbla och suger in den fjäll lika naturen. Mossen som luktar så underbar sött på något vis, skogen som inte riktigt vill bli stor, plågad av väder och vind. Känslan av ”att vara ens med naturen” smyger sig på här uppe utan att jag behöver be om det. Jag sätter mig på en sten eller en tuva i mossen och väntar på att hunden kommer tillbaka. Jag bara väntar och njuter. Knappt jag behöver ta upp GPS-en eller mobilen för att jämt kontrollera var hunden är, nej, här uppe står tiden lite stilla och det gör även tekniken. Det behövs helt enkelt inte heller. Så det är bara vi och naturen som finns. Termosen har lite gott varmt kaffe och en macka smakar lite extra gott med utsikt över ”fjället”, som egentligen inte är ett fjäll, men det känns så.
Både Sora och Troll fick komma loss idag. Sora kan sin sak, målmedvetet letar hon sig längre och längre bort från mig, hittar till sist och hennes drev kom nära, väldigt nära, men inte i läge ändå. Det gör inget. Det är inte det som är det viktiga. Det viktiga är hundarna, deras absoluta glädje och doften av mossa, myr och skog.
Jag kopplar gamla damen sedan och låter Troll träna på lite. Han är trots allt bara dryga året så han behöver verkligen tid i skog för att kunna lära sig. Hans sök rundar är självklart mindre och hans drevtider rätt korta än, men det lär nog växa fram det också. Sen tror jag, att han inte kommer bli en långdrivare. Det känns så. Jämfört med Sora som redan som unghund hade 20minuters drev. Svante var alltid kort, som ung lika som äldre. Max var alltid ”lagom” och blev inte längre även med åren. Så nog blir Troll en lite kortare.
Efter en underbar tid i skogen, hälsar vi på Ivan och njuter av några timmar av prat och trevligt sällskap, med den obligatoriska middagen: fiskbullarna från Grebbestad, potatis och spenat. Så gott.
Tack Ivan,
HoRüdHo.
| ********************** |