Det är faktiskt också helt underbart. Bara jag och hundarna, bössan och skogen. Bara njuta av att hundarna får göra det de älskar mest, suga in skogens alla dofter, långsamt tar sig genom myrmark och över hyggen.
Och även fundera på hur unghunden egentligen jobbar. Hittills ville jag tycka att han är på graänsen för kort. Hans drev, om vi nu ens kan benämna de sådant, är på 1 till 5 minuter. Alldeles för kort. Det kan hända att han går och går och söker helt fantastiskt bra faktiskt, hittar något, släpper skallet och kommer iväg, för att sedan slutar efter typ två minuter. Nej, nej, nej, det är ju inget vidare fart då. Visst, på dem marker vi hittills har gott, är det helt ok, för att det är små marker, skyttarna sitter täta och är djuret ute, så är det ute efter två minuter om det inte gick i pass. Hunden är direkt tillbaka och vi kan fortsätta. Det gillas här faktiskt. Men lite hoppas jag ändå att han blir längre. Han är trots allt bara året och då är ju allt fortfarande helt öppet.
Idag så var tanken att låta honom jaga. Sora kan ju sin sak, hon är perfekt som hon är och behöver inte träna i den bemärkelsen. Självklart kom hon loss hon med, men fokus ligger på att lära upp Troll nu. Sagt och gjort. Släpper honom på ett hygge med angränsande lärkplantering. Tanken var att rask ta oss inåt marken, då det finns en väg längs gränsen och den ville jag inte han går över. Det har inte heller hänt så värst många gånger att det gick över. Men idag gjorde det det. Han tog upp inne i lärkplanteringen. Inga oroliga tanker från min sida, då han ju är så kort och kommer tillbaka inom typ 2 minuter och då skulle han inte hinna över vägen. Typ. Men idag gjorde han det. Han höll i och drev och drev och drev. Över vägen och långt in i grannmarken, sen via omvägar tillbaka, vet inte ens vad han egentligen höll på med till sist. Men han kom över vägen igen och anslöt sig stolt till gruppen. Jaha. Ok. Som sagt, jag vill ju att han ska hålla i lite längre, idag gjorde han det med råge. Vid ett drev i alla fall. De andra gångerna han fick upp var han sig trogen kort igen. Hundar. Man blir inte klokt av dem.
Nöjda och belåtna och rätt blöta åkte vi hem sen.
HoRüdHo.
|
******************* |