Blev det för oss idag. Vi fick komma till en fin mark ca en timme norrut. Vi har varit där tidigare och ibland så hör de av sig igen eller så får man (jag) tjata lite, ha ha, inte min styrka. Men hur som helst, idag fick vi komma. Eftersom jag har varit där tidigare med Sora, kan vi marken och hur vi skulle gå i de olika såtarna. Sora fick komma loss, gjorde fint, väldigt fint jobb på ett rådjur som hon drev helt suveränt med sitt långsamma sätt, det täta skallet, nästan som en tax. Det gick i pass och blev liggandes direkt. Hon släpper vilt som ligger nästan omgående för att komma tillbaka eller ja, komma nästan tillbaka och gå vidare på nästa. Min lilla gamla dam, hon tar friheten för sig och lever lite rövare numera. Med henne drivandes längre ut i marken, kom jag på den lysande idén att släppa Troll på samma spår som hon och rådjuret hade gått tidigare. Även det gick i lås. Han började skälla och drev exakt samma spår fram till det liggande rådjuret. Vilken glädje, vilken otrolig glädje att få komma fram till detta. Inte för att han egentligen gjorde någon större nytta, men visst, du får allt vara lite stolt mitt lilla Troll.
Det obligatoriska fotot fick jag tyvärr ta med honom istället för Sora, då hon envisades med att driva runt i kullen ovanför oss.
Vi ställer om skyttarna, men nu var lyckan redan förvärkat och drevdjuret valde att lämna såten utan att komma i pass. Till sist väljer även Sora att lämna skådespelet och kom tillbaka. Belåten, mycket belåten.
Älskade hund.
HoRüdHo och Waidmannsheil.
| ************************ |