2019-10-06: Generalpassen

jagdterrier 19 063Fick med mig sambon upp mot norska gränsen idag. Det går ju rätt mycket tid åt skog och hundar så sambolivet krälar lite på låg värme. Desto bättre att han ibland kan tänka sig gå upp i tid och hänga med ut till naturen. Vi kom fram i härliga minus två grader, rimfrost och solen ovanpå. Helt otroligt vackert.

Astron på och hunden ut, ett glädjetjut och hon for iväg. Vi stövlar på rejält, då skogen här innebär höga blåbärsris och ljung, sumpiga tuvor och blötmark. Ingen kotte vi möter på flera timmar, närmsta hus är en övergiven gård mitt i marken, med andra ord: underbar kvalitetstid för själen.


Sora har fått lära sig att söka stort här uppe, då det knappt finns vilt på marken. Jakttrycket är lågt, men på något sätt så är dessa rena skogs-/fjällmarker väl inte värsta rådjursmark helt enkelt. Men, hundarna lär sig som sagt att de måste ta ut söket rejält för att komma åt ett spår. I ärlighetens namn skulle en drever passa alldeles ypperligt här uppe. Eftersom det var som alltid även idag: Sora får upp tre gånger, dreven gick förbi ett och samma ställe tre gånger och innan det buktar tillbaka så släpper hon. Med en drever hade jag nog kunnat ta med ett rådjur då och då i alla fall. Men nu fick jag bekräftat mina ”val” av generalpass, då samtliga drev gick förbi de. Får se och bjuda med Diddi nån gång och ställa mig på generalen. Eller skaffa en drever. Blir ju lite sugen. Jakten med en duktig drever slår mycket, faktiskt. Men, men.


Vi får i alla fall höra terriern sjunga vid tre tillfällen och till sist, väl framme vid bilen, kommer även hon tillbaka helt nöjd och blöt och lät sig gladeligen lyfta in till bilen.
Vi stannar vid byns ICA på väg hem och jag får allt köpa nåt gott för att muta Fredrik. Fast han fick ju erkänna att det var fint i skogen.