2020-01-19: Stor vildsvinsjakt

Vilken dag, vilken jakt! Tyvärr har jag inte fått till några bilder alls i princip och detta trots att det sköts ett antal vildsvin, trots att hundarna gjorde kanon jobb. Men jag får väl ursäkta mig så här:
Bättre jag jagar och har fullt upp med det än att jag tar massa bilder och missar jakten. Typ.

Vi samlades tidigt på morgonen, regn idag med. Det blev väl ca. 20 skyttar och vi var 6 hundförare. Bredvid mina terrier så fanns det laikor och stövare samt jämtar. Eftersom det var en samjakt mellan flera jaktmarker så delades allt upp i mindre såtar med var sina hundar som till sist skulle mötas mer eller mindre i centrum av händelsen. Om allt gick som det skulle. Hundarna släpptes vid bestämt klockslag och allt drog igång.

Tyvärr så hittar Sora mängder med rådjur till en början och går på långfärd med dessa. Så jag kom i efterkälken då jag inte ville missa några täta skogspartier. Lite olyckligt utan hund liksom. Men hon var borta lite väl för länge så jag släppte min blinda gubbe istället och han gjorde bannemej bra av sig. Visst, hans sök är inte något stort, men han bara älskar vildsvin före allt annat och drar han efter något, så vet jag att det är vildsvin. Han struntar i rådjur.

Så med honom letandes runt mig och jag som ser åt honom, han har nosen åt mig, kammade vi i zick-zack genom några skogspartier, mer krypandes än gåendes och kunde konstatera: inga grisar hemma. Under tiden kom Sora tillbaka och vi fick per radio uppdrag att avancera framåt till ett område som en jämte skulle ha gått, då denna drog iväg med en galt på lång resa. Hundföraren hade hört flera grisar och eftersom jämten var iväg med en, fanns chans att de andra var kvar i dungen.

Jaha. Jo, och det var de också. Sora for in som en raket, Svante gapade helt besatt av jaktglädje och så körde de genom en jäkla tät dunge och fick ut en liten gris. Den sköts när den sprang över gärdet, tyvärr var Sora iväg med en annan som kom undan, så hon fick aldrig sin lön för mödan.
Under en sådan stor jakt finns det inte tid att fundera och bli glad över att en gris ligger utan man plockar in sina hundar och drar direkt vidare. Dit någon har sett grisar eller dit någon behöver hund.

Vi kammade av en ås som skulle vara lovande, men tyvärr var den tomt idag. Under tiden hade laikorna fått upp en grupp med vildsvin som de bjöd på härliga ståndskall i vassen. Hundföraren försökte komma åt, men det gick loss, tyvärr inte i pass utan smög förbi och ut mot grannkommunen. Det var inget mer än att de fick sätta sig i bilen och åka för att hämta de.
Vi som var kvar vispade runt i resterande mark, det blev några drev på vildsvin till. Sora hittade en stor galt i slänten på kullen som vi gick tomt på för några veckor sen. Hon drev den fint med sin söta terrierskall förbi två pass skyttar, varav den ene inte fick chansen, och den andre tyvärr bommade. Sora var efter någon kilometer innan hon vände. Tänk om det hade gått i lås! Men, men.

Vi avslutade med att gå genom ett vassområde, det var rejält blött, Svante gapade iväg för full hals, men det visade sig vara samma galt som Sora hade fått upp och iväg tidigare. Svantes spår gick ihop med hennes vid kullen sen. Synd.
Ja, sammanfattningsvis: Sora sprang 26km, Svante bara 10, jag var utsvulten men lycklig då terrierna och de andra hundarna lyckades få ut och fram några grisar. Det föll 2 vildsvin, många fler har setts och drivits på. Tyvärr fick en hund åka in till Blåstjärna Göteborg, hon behövdes sy, eftersom hon tydligen har varit i närkontakt med en galt. På kvällen fick jag ett runt-sms som skickades ut till alla som var med som gjorde mig lite extra glad: Svante, du är allt en redig kämpe!
Waidmannsheil och Ho-Rüd-Ho.
PS: Wehunts GPS fungerade skapligt. Mer fel än rätt när jag väl behövde Soras position. Tittar jag på spåret så här efteråt ser det dock lite väl märkligt ut. Men visst, hon har jo varit på långskjuts, men så spikrakt då? Nä…