2011-11-27 Ja, idag blev det rätt!

Ibland har man tur, speciellt hunden då. Bockmagneten och våran bästa skytt fick på sig Svantes drevbock och förvaltade sin chans bra, som vanligt. Han är allt min hjälte, Mattias!

Men från början då. Dagen började rätt blöt. Det regnade och dreglade ner från träden, klibbade på grässtrån och rätt som det var blev jag genomblöt. Men, vad gör det, inte har jag blivit förkylt för det ännu så peppar, peppar, det är nog bara nyttigt! Släppte Svante på ena sidan såten, Börje släppte Ebba, lilla Beaglen på andra sidan. Hon med sin envetna beagle-nos hittade rätt omgående och drev iväg med sitt fina skall. Tyvärr kom det ikke tillbaka utan drog iväg över vägen och längre bort, snurrade några bukter men utan att återvända. Min lilla krigare letade och letade, ibland bättre ibland sämre och jag var på väg att ge upp då såten nästan var gått. Men bara nästan! Rätt som det var vrålade han till några femtio meter ifrån mig, drev en liten minut och sen pang sa det, rakt ner till Mattias pass, det small och lilla terriern ombesörjde flåningen, typ. Jag försökte att vissla in honom igen då jag egentligen tycker det vore bra om han luggar lite och återvänder till mig efter en stund, som han gjorde vid älgen vi sköt för honom under älgjakten. Han började visst gå åt rätt håll efter några visslingar men nej, matte kan ju faktiskt komma själv, det är ju min bock, tyckte han och gick tillbaka för att lugga lite till. Mattias sa att han hellre lät honom göra än att ta i honom och föra bort honom då han ju morrar och visar att det är hans. Sån är han. Men går man bara fram bestämt, ignorerar honom, tar bocken och gå iväg med den, är det ju inga bekymmer. Har märkt att det bara blir värre om man börjar tjata på honom och försöka visa och knuffa och föra bort honom med kroppen. Då skruva han bara upp sig. Går jag fram, morrar lite själv och säger ”Gå bort!” inte hårt men bestämd, gör han ju det.

När jag väl kom fram efter att ha insett att han inte kommer tillbaka från sitt byte, fanns det gott om hår både runt bocken och terrierns nos. Glad han var, jätteglad och väldigt ledsen att jag kopplade honom så Mattias kunde börja ta ur djuret.

Nja, jag var allt nöjd med hans insats, även om det var synd att han inte hittade något i början, fick då springa och sprina utan att lyckas. Sen gick det nästan för fort så att han inte riktigt kunnat driva. Men, jag är glad och terriern nöjd.

Sen blev det släpp för både Geisha och Kia. Jag gick med lilla wachteln, hon hittade tyvärr bara harslag eller något så drev blev det inte på henne. Geishi stack iväg med ett rådjur, drev 15 minuter och genade tillbaka. Ja, då var dagen klar, vi grillade korv och snackade och bara trivdes med tillvaron.

********