2013-10-20: Lyckad jakt i Brodalen

Ah, vilken dag det var idag! Började med att väckarklockan ringde lika högt som regnet hördes utanför fönstret och önskan om att bara rulla runt i sängen och fortsätta sova var stor. Men tur att det inte blev så, annars hade jag nog gått miste om en härlig jakt.
Det fick bli Brodalen vi jagade på idag, en härlig och rätt så stor mark som vi verkligen kan jaga hela dagen på utan att gå i samma såt igen. Vi släppte både min terrier och Torstens drever. Drevern fick upp uppe på kullarna och vallade iväg rådjuret tyvärr ur marken, stackars Sora slet och slet men kunde inte hitta några intressanta färska spår. Vi bröt, väntade in drevern och körde upp till lilla ”fjället”. En bergsplatå rätt så högt över havet (här ligger vi i snittet ca 15m över havet kan vi säga) som ändrar naturen lite gran, typ som om man var i fjällen! Därav namnet.
Passkyttarna gick ut till sina pass och såten är rätt liten och väldigt förbestämd då en platå just är en platå, begränsad av bergskanter och raviner. Därmed är även rådjurens väg rätt så utstakat! En fördel, tar hunden upp, finns det inte så himla många olika möjligheter för rådjuren att ta sig ner från berget och har vi tur, så sitter en gubbe där och tar chansen väl. Jag släppte Sora först, hade med mig Svante i fall han var sugen på att jaga han med och ska tro det han var! Han skrek och vrålade om att bli släppt även han! Efter det att Sora var iväg en bit, fick då han komma loss. Det dröjde inte länge och Sora drev sitt drev. Det gick några varv uppe på platån, förbi två skyttar som dock inte fick nån chans på det. Det tredje varvet uppe på platån slutade dock vid en passkytt som fick till svingen i bössan och kunde fälla ett fint kid, geten hade han kunnat ta med men valde att låta den gå, bra det och mycket rätt tänkt sa vi alla. Sora kom fram till kidet efter några minuter och fick lugga lite men konstigt nog har hon inget större intresse mer att greja med ett fällt rådjur utan hon släpper det där det ligger och söker upp mig igen! Inte mig emot. :-)
Jag hade fullt upp med att bli glad för Soras rådjur så jag knappt märkte att det har varit ett tag sedan jag såg Svante. Hoppsan, han var borta och jag har ju inget astro halsband till honom än så jag hade f..n ingen susning om vart han befann sig. Det löste sig snart då han började driva med sitt härliga skall! Älskade lilla halvt blinda vovve. Han hade fått upp en liten flock rådjur skulle det visa sig, smaldjur och en grann bock som hade stod i en glänta och som han drev utför berget, runt och över åkern bort mot Thomas och Dennis. Tyvärr så var inte alla helt överens om att det ju var en jakthund till i smeten och några jägare har alltid lite bråttom att ta patron ur och lämna passet. Så var det även idag, jaktledaren tyckte jakten var klar och han hade ingen radiokontakt med mig som ropade på de andra att Svante hade fått upp och drev. Det är nackdelen med fördelen av platåberget: står man fel och bakom bergsväggen så hörs man inte helt enkelt. Ja, nu var det som det var, Thomas och Dennis blev lite små sura på de missade chanserna för Svante drev bägge djuren grant förbi båda pass! Thomas kunde bara lyfta på hatten och Dennis hade redan lämnat. Nå, så kan det vara, synd om Svante som jobbade så himla duktig! Det hade varit gott för både honom och frysen att ta hem en bock!
Det kommer fler tillfällen, var så säker! Tack för en härlig dag, härliga Brodalengänget!