2018-09-15: Passröjning innan älgjakt

Vad underbart det var att se halva jaktlaget igen. Även om jag ser några av de via jobbet då och då, så är det alltid med stor glädje som jag kliver ur bilen framme vid samlingsplatsen och få se och krama om alla.

Självklart var det mycket vi hade att berätta för varandra, både hur sommaren gått, hur semestern var, vilka djur man såg vid senaste revirgång eller hur bockjakten blev. Allt eftersom var och en hade bidragit med sina historier var det dags att dela upp oss i små grupper av två och två för att traska iväg med röjsåg och sekatör. Jonas och jag tog passen vid äpplegubben och vid stora gärdet. Där vi kunde konstatera att ingenting hade växt så pass att det skulle behöva klippas. Vi tåg några grenar och små buskar, resten var ändå ungplantering som växer upp med ung sly så nog är passet kört om några år. Vi samlades åter och gick iväg tillsammans för att göra om några pass och flytta på ett annat. Sen var vi nöjda och tyvärr hade de flesta lite bråttom hem så det blev ingen grillning.

Jag hade med mig svampkorgen och tänkte gå en promenad med hundarna. Det gör ju alltid gott att gå igenom delar av marken, se vart viltstigarna finns och om rådjuren fortfarande har samma tillhåll. Såg en del fejningar efter bockar och en häxring från brunsten.
Nu finns det även ett och annat vildsvin på marken. Det syntes tydligt på några ställen där skogen helt har blivit omvänt under sommaren.

Vi gick och hade det gott. Sora i koppel, blinde krigaren fick gå i lång lina som han släpar efter sig. Det är enklare så, eftersom han inte kan ha koll på om han går på rätt sida om träden så han inte fastnar i kopplet mellan mig och trädet. Jag hade precis hittat en skördefest med fina soppor och hade börjat plocka de, när jag såg hur resten av Svantes 10m lina försvann ner för en liten slänt. Gubben hade haft något i näsan, det såg jag tidigare och Sora var intresserad hon med. Fick snabba på med svamparna och springa efter gubben. Han kommer ju inte så långt i sin lugna takt och vi kom ifatt honom på noll tid, men han gick där i sin bubbla med näsan i backen efter ett spår. 

Det visade sig vara älg. Ett ypperligt tillfälle för båda hundarna att få spåra tänkte jag och så la jag ner svampkorgen, tog två ordentliga grepp om båda terriers koppel och så gick vi iväg. Svante minns jag älskade älg. Fanns det rådjur eller älg, valde han älgen. Det märks fortfarande att han har sin jaktlust speciellt knuten till just älg. Rådjur reagerar han inte lika stort på men älg ska han iväg. Minns förra säsongen när han gick löst bakom mig och Sora var iväg på sök, fick han upp älgslag och drog iväg. Sora hittade samma spår längre upp och kom fram före honom men båda kunde då stå en halvtimme och skälla älg. Det var en fin ko som helt oberörd stod och tittade på de två. Vi hade då tyvärr redan fällt vår tilldelning av vuxet djur, så jag kunde bara stå där efter jag smög fram och titta på spektaklet med ett brett leende av glädje.

Men hur som, idag var det inte dags än att ha lösa hundar utan de fick spåra i lina fram till markgränsen. Det var ändå en väldigt bra bit som vi kunde spåra eftersom älgen hade valt att gå in i marken och lite runt där för att sedan går ur. Väl framme vid gränsen fick jag kalla på de och säga ”gå-hem”. Detta har alltid fungerat med Svante. Han valde då samma spår tillbaka som han kommit. Det var lite av en trygghet för mig med att när jag gått vilsen i skogen kunde säga till Svante att han skulle gå hem, så fixade han vägen. Det kontrollerade jag många gånger förr när jag la många spår åt honom. Som tur var så har jag inte gått vilsen någon gång än, men det känns ju bra att ha en hund som kunde förstå kommandot ”gå-hem”. Sora är tyvärr alldeles för okoncentrerad och hittar än det ena än det andra längs spåren jag lägger åt henne, så henne ska jag inte lita på att hon hittar rätt väg tillbaka.

Men min gamla krigare gjorde det och vi fann tillbaka till svampkorgen.
Nu som 40-åring tyckte jag att jag var värd en fika i skogen, så ryggsäcken fälldes upp, kaffetermosen åkte fram och en smörgås satt som klockrent. Ni som är ute mycket vet hur underbart det är att ensamt sitter någonstans i skogen, sina hundar nöjda bredvid, en varm kopp kaffe och bara få vara. Absolut balsam för kropp och själ får jag erkänna.

Vi fortsatte vår runda, hittade mera grisbök och svampar så korgen var full när vi kom fram till bilen igen. Hemma återstod bara att rensa och skära allt i små bitar. Det blev en jättegod gryta med smörstekta svampar, potatis till det och en god öl. Simpelt och gott. Resten av svamparna ligger på tork nu och blir ingredienser till såsen som förhoppningsvis älg- eller rådjurssteken ska ätas med.
Ha det gott.

Ho-Rüd-Ho.