2018-11-18: Bohusjakten

Finaste solsken och någon minusgrad var det när vi samlades ute vid Bohuskusten. Karg granit, insprängda raviner och blöta sumpmarker med låga björkar och tallar växlas mellan gårdar och frodiga åkrar och några små skogar. Här finns det delvist gott om allt vilt och vi hade goda förhoppningar om att vi skulle få se en del idag. Vi började med en såt uppe på en bergsrygg längs fjorden. Mycket berg i dager och i princip ingen skog mer än några skeva tallar som envist klamrar sig fast i någon springa.

Jag tror det är rätt krävande för hundarna med att få upp och följa ett spår så här över hällarna istället får mossa i skogen. Pass skyttarna fick skjuts och åkte fyrhjuling upp till sinar poster så var det dags att stryka kopplet. Det dröjde en bra stund innan hon fick upp något som tyvärr bara tog en liten runda i såten innan det gick mellan passen ut ur marken. Nu har Sora ju fått för sig att hänga i lite extra och hon drog en rejäl sväng efter viltet, troligen rådjur. Jag blev rätt orolig emellanåt då drevet hade riktning mot stora vägen ut mot Kungshamn. Folk kör inte direkt 70 där och jag kände mig rätt obehagligt att stå där och inte kunna göra mer än att hoppas att drevet vänder.

Det var för långt bort och jag hade inte hunnit köra runt för att se till att hunden inte bli skadad vid/på vägen. Som tur var så rundade drevet ner igen, buktade ett varv och fortsatte mot såten vi skulle jaga. Dock ville det inte komma in i just såten som vi satt utan det gick in i nästa som vi skulle ta efteråt. Hon släppte någonstans där och jag fick jogga till bilen för att försöka genskjuta henne så hon slapp springa tillbaka 6km i sin löpa för att komma in. Jag hann tyvärr inte och hon hade gått över första vägen innan jag kom fram till övergången. Vända och försöka vissla in henne på en åker, ett misslyckat försök till. Sen fick hon gå. Lite smart är hon kanske och insåg att hon inte skulle gå extra loopen utan genade där och sen på två, tre ställen till och kom till sist till andra övergången över vägen där jag stod och plockade med henne.

Vi bryter såten, tar en kopp kaffe och fyrhjulingen över till nästa såt. Jag släpper henne uppe på stenbrottet. Ett jävelskap att gå på. Det finns delvist inga raka ytor att gå på utan all sten är mer eller mindre bruten och sönder och ligger som stora och små bitar huller om buller. Bland allt växer det ena eller andra träd och ja, här går väl inga rådjur?! De bryter ju benen om de ska springa här! Men mitt emellan allt bråte finns det små oaser med mjuk mossa, björkar och gräs och visst här syns det att rådjuren ligger ibland och solar. Men inte idag.

Vi fortsätter ner för brottet och vidare längs åkern och nästa berg. Där får hon upp, rådjur och driver det fint förbi en passkytt som dock inte kunde skjuta, vidare mot sjön och var på väg inåt marken och nästa skytt, men ångrade sig, buktade mot mossen och bortåt. Där försvann drevet och hunden och jag fick lägga bössan i mossen, vända mig mot solen och njuta en stund. 

Till sist kom terriern tillbaka, vi fortsatte längs åkern och området intill sjön och vasskanten. Det hade varit några vildsvin i trakten under veckan, det syntes på spåren, men inte var det någon hemma idag. Jag fortsatte gå mot sista pass skytt ute mot sjön, hunden var inne i skogskanten mot sjön och rutade.

Och då kom smällen! Öh!?! Vi hade tydligen stött upp en dovhjort som då hade gått bakvägen längs skogskanten och poserat med fin bredsida mot skytten vid åker. Terriern var glad att lukta lite. Lugga är konstigt nog inte hennes grej. Hon kom tillbaka till mig, vi fortsatte mot sista man där får hon upp rådjur vid vasskanten, driver förbi skytten som dock bommar och hänger i 1,3km till innan hon släpper. Jag väntar på henne och pratar med skytten sen tar vi oss till åkern och dovhjorten. Till sist kom Sora tillbaka, rätt trött och nött, tittade bara på dovhjorten och la sig sen. Vi inväntade fyrhjulingen för transport av hjorten och vilken tur, vi fick plats vi med och åkte. Vi fick plocka med oss ett rådjur som sköts som stänkdjur från stenbrottet så vagnen var full på vägen ner till gården.
Tack för en trevlig jakt!
Waidmannsheil.