Vintern har ju hittills varit ett skämt! Bara regn och hemska plus 2 grader, kopplad med vind blir det en soppa som man tröttnar ganska fort på! Men nu har det äntligen börjat snöa här och termometern gick ner till minus sex! Mycket bättre. Svante och jag passade då på igår att spåra hare! Vi följde spåret några hundra meter och hade väldigt roligt, speciellt när vi hittade sittplatserna med bajs som pärlor på kedja. Hoppas ni har det lika gott som vi!

Ja, målet är ju att släppa hunden minst två gånger om veckan. Fick alltså sättaigång imorse med, även om LLentabs julfest stundades och kläder valet inte alls var färdig. Tommy, Nils och jag tog oss till Bullaren och var och en gick sin såt. Svante och jag kammade treangeln. Medan vi gick upp, stötte jag på en svenskhare, grann och nästan vit, som inte Svante hann se. Passade på att släppa honom på spåret och swiff, väck var han och drev sitt första drev av tre idag. Tillbaka hos mig kopplade jag igen och fortsatte inåt marken. Det kändes att något var på gång, nosen nere i backen, de numera muskulösa bakbenen tryckte hårt mot marken och svansen gick. Framme vid trekantens ena hörn släppte jag iväg honom, han drev i 25 minuter (inklusive återvända). Lustigt, hela tiden gick det runt, jag trodde det kanske buktar tillbaka och smög fram lite grann men det kom aldrig ”hem” igen. Synd. Det blev ett drev på rådjur till, nere i en tät plantering, sammanlagd sprang lilla raketen 23 km i tre timmar. Även Geisha och Trixi, Nils vachtel, fick flere drev, en helt lyckad dag kan man säga som vi avslutade med korvgrillning.
Julfesten blev en succé, både dans och maten var härlig! Så blev det sent på natten när vi kom hem, omöjligt att ta sig ut tidigt och knalla till skogs. Bättre vi sover och tar en sväng senare under dagen. Sagd och gjord, Fredrik, jag och Svante vandrade lite, bössan med, han fick upp två gånger och drev, sedan var det slut, han hängde som ett barn på våra ben, lusten var borta. Han var nog trött från gårdagen.

Fredag den 4 december 2009 startade vi i Kungshamn på västkusten kl 2 på eftermiddagen. Jag var lite orolig över att ha Svante i bilen på en dryg fyra timmars resa efter att han har varit med mig på jobbet hela dagen. Men, det visade sig vara helt onödigt att fundera över, Svante och Geisha härjade i baksätet i en timme och sov sedan resten av resan huvud mot huvud eller huvud på rumpan. Vi passerade Linköping vid sex tiden och körde längre och längre ut på landet tills vi kom fram till gården Lindmåla. Här bor Sven-Erik och Katarina med runt 35islandshästar, två hundar och en och annan katt. En av hundarna är vakteln Twix, syster till Geisha och snart anländer även Tarras från Stockholm och Ariell från Finland, även de systrar till Geisha. Ni anar kanske meningen med träffen! Se, hur kullsyskonen blev. Kvällen fylldes av hundprat, hundmurr och trötta hundar framåt midnatt. Morgondagens jakt skulle börja kl: åtta, där hela jaktlaget ställde upp för att passa för våra unghundar.
Jag hade tur som tjej och fick bo i husbilen, medan karlarna bodde ihop i ett rum. Sent på natten kröp vi ner i våra kojor.
Klockan var inte ens sex, då började det blir liv utanför min husbil: Hästarna fick mat och Svante satt i fönstret och murrade. Ni kan tänka er, det är något speciellt att vakna, titta ur fönstret och se ett hästhuvud! Husbilen var parkerad längs med stallgången och så fort man öppnar dörren, sticks det ett flertal hästhuvuden ur sina boxar.
Termosarna fylldes med kaffe, kl: 8 var vi framme vid jaktstugan och första såtenpratades igenom. Tyvärr hade det börjat regnar och skulle inte sluta förrän dagen var slut och alla kläder blöta och stövlarna illa luktande…. Jag fick härliga pass de första tre drev, fjärde drevet gick jag med Svante. Medan vi färdades på en skogsväg började han att dra och nosa så ivrigt att jag släppte honom. Han bara drog iväg och drev ett rådjur i sju minuter, återvände och vi fortsatte. Skogen blev allt tätare, marken bökade och hundens svans som en lärkvinge. Sviff sa det och han stack skällande. Fast hans skall var djupare och glesare, inte lika hetsig som vid rådjur. Gps´en visade 250m distans till honom när han började snurrar runt, runt på samma ställe! Viltsvin ropade någon på radion! Visst, då var det därför han lät annorlunda. Jag började smyga mot honom, det gick väldigt långsamt och jag hade väntat en bra stund innan jag förstod vad det var han grejade med. Jag hann inte fram, han bröt efter 12 minuter och var tillbaka hos mig efter sammanlagd 23min.
Vi avslutade jaktdagen med en härlig middag, som Patrik fixade ute i skogen:strimmad hjortkött, grädde, mycket lök och kryddor, stekt över öppen eld i en jättepanna, så himla gott!! Jag kan lugnt säga, att våra unga hundar gjorde ett väldigt bra jobb. Visst, det blev inget skjutet, men det var inte heller första ändamålet för resan. Vi analyserade hundarnas olika sätt att jaga, jämförde spåren på GPS och pratade igenom dagen, medan våra kläder försökte torka i pannrummet. Hund-GPS är ju verkligen något fantastiskt! Lade in alla hundars enheter och kunde lugnt följa hur hundarna jobbade på medan jag satt och passade. Mycket intressant och verkligen roligt att vara big brother watching you!
Kvällen fortsatte med en härlig middag i gårdspuben hos grannen och trötta och nöjda knallade vi hem för att sova.
Söndag morgon började som dagen innan: hästarna Grim och Naela som bodde bredvid mig spanade ut när jag öppnade husbilsdörren. Regnet hade slutat under natten och dagen lovade mycket. Hur vi skulle lägga upp jakten var redan avklarat, väl framme i markerna gick allt smidigt och snabbt och de första hundarna släpptes. Idag verkade det som om hundarna kände igen sig och började snabbare att söka ut och driva. Vi fick fina drev på alla sex hundar igen, jag hade viltsvin i pass, men det gick för fort och kultingarna klarade sig. Svante fick tag i hare och rådjur i hans första drev, sedan gick han hackigt efter den största räven som jag har sett! En jättefin, giga-räv! Tyvärr hann Tommy inte med. Innan solen hann ner fick vi gå en såt till, även här drog han stora svängar, skällde på något och var helt ivrigt, så gott det luktade. Om jag avslutningsvis skulle gissa, vad hans favoritvilt kommer att bli: viltsvin, rådjur, älg, räv, hare. Tror i denna ordning. Men, han är liten än och allt kan ändras fort.
Halv sju var det dags att starta bilen och åka hem. Jag tackar Sven-Erik och Katarina för möjligheten att följa med! Vill bifoga länken till deras hästgård, ifall du är sugen på en turridning: http://lindmala.se/lm/

Tack för en härlig helg och lycka till!

Gruppfoto med alla Vachtlar, från vänster:

Patrik och Tarras (Stockholm), Tommy med Geisha (Kville), Sven-Erik, med Twix och Pila (Linköping) och Björn med Ariell (Finland).

Vi sitter bakom jaktstugan efter att ha jagad viltsvin och fått kaffe!

Ännu en gång: Tusen tack familjen Adler för en så lyckad helg, härliga pratstunder och suveräna jaktmarker. Ett stort tack går även till jaktlaget som ställde upp för oss och passade i yr och skyr!
Tack Patrik för en underbar lunch i skogen, det var den bästa jag någonsin har fått ute i naturen!
Jag är verkligen speciell tacksam eftersom jag egentligen inte har någon vachtel ur kullen, nej, jag fick komma med min lilla svarta och jaga! Tack Sven-Erik!
_claudia med Svante

Patrik med Tarras

Här har vi Patrik, den underbara kocken med sin Tarras.

Björn med Ariel

Björn och Minttu kom med Ariel (Daim) ända ner från Finnland. De var lika glada och pigga som alla andra trots att de satt i bilen och färjan in typ 15 timmar.

Björn efter helgen: ” Vad gäller arbetet i skogen så tyckte jag i alla fall att de var rätt lika också. Någon liten skillnad finns väl men alla gjorde bra ifrån sig.”

Tommy + Geisha, Sven Erik + Twix och Pila

Lycka till allihop, jag hoppas, vi ses igen!

Äntligen två dagar utan regn. Månen skiner morgon och kväll så att jag nästan slipper pannlampan. Jobbet öser på som vanligt och jag håller på att packa grejer inför helgresan till Linköping. Bössan är putsad och hundmaten i väskan, nu på fredagen åker vi. 900 hektar, åtta hundar och säkert trevligt folk i tre dagar. Blir spännande!

********

Tommy, jag och hundarna var på väg upp till Skee när telefonen ringde, Börje undrade, om vi ville hänga med på jakt hos honom, några gäster från Härjedalen hade kommit, det skulle bli en rolig jaktdag ihop. Visst, det lät lockande och beslutet var snabbt fattat. Vi vände. Första såten gick Börje med Balder hans drever, som gjorde bra jobb, drog långt men inget tillfälle bjöds. Efteråt fick Geisha springa, även hon fick upp ett rådjur som sprang förbi en passkytt. Sedan var det min och Svantes tur. Ni vet, man känner sig lite pressat när jag vet att det sitter 8 man runt den lilla såten och min hund skall jobba så att alla blir nöjda! Men jag oroade mig helt i onödan. GPS på, signalhalsband, koppel och vi drar uppåt. Svante verkar känna jaktdoften nu, när han får på allt detta, han sliter i kopplet, något som han annars inte gör. Men, inför en jakt låter jag honom göra så, bygga upp lite iver. Väl framme, stryker jag kopplet och han ryser iväg, inåt såten för att tvärnita och springa tillbaka, utåt, upp för ett berg och där börjar han yla, det är upptag, föjld av härligt skall, som en symaskin, som Börje kallade Svantes sätt att driva! Drevet gick lite runt uppe i berget, för att sedan återvända in i såten. Vilken tur! Fort gick det, det knastrar till bredvid mig, rådjuret sprang i full fart några meter intill mig men jag hann inte lyfta bössan. Strax efter kom Svante, skällande, ylande. Rådjuret var på väg ut igen men verkade känna passkytten uppe i berget, vände och buktade tillbaka inåt såten. Jag stod kvar uppe på en åse och kunde se hur både rådjur och hund sprang över åkern, ner till gårdarna och där small det! Rickard, som jag träffade i älglaget, sköt Svantes första rådjur idag! Svante kom någon minut efter, kraftigt skällande och fick sin belöning för ett härligt drev: det liggande rådjuret att lugga i! Själva drevet gick i nio minuter, han sprang 29km i timmen som hastigast och ni kan tänka er, hur glad jag var!!!!
Vi fortsatte med jakten, det skulle finnas flera djur runt såten. Inga problem att ta Svante ifrån geten och upp till berget igen, där han tog upp en andra gång, drev med fint skall, men tyvärr för långt förbi ett pass. Tillbaka hos mig vinklar vi norrut igen, han hittar ännu mer intressant och swiff, han tar sitt tredje drev, men utåt, så det blev ingen skottchans här heller.
Kvällen slutades med grillad korv och många kramar och goda råd: Ta hand om hunden nu, han är fan bra!
Det gjorde jag: Han fick rådjursfärs på kvällen! Han älskade det.

Tack Börje för att vi fick vara med och tack Rickard för att du gjorde att drevet fick det perfekta slutet!!!

Även idag har han inte slappat sig utan bjöd på ett härligt drev. Jag och Tommy var bjudna i Kvilles Prästgårds marker. Tommys Geisha sökte väldigt bra, fick upp rådjur två gånger och drev jättefint. Förbi mitt pass, jag hade ett fint get på 25 m men hann inte, det gick för fort. Hunden kom strax efter i samma spår. Härligt att se! Man blir ju så glad, även för Geisha. Tänk om jag bara hade hunnit med! Det hade ju varit grädden för den lilla unghunden!

Vid elden fick jag höra när jag sa att jag har en tysk jaktterrier: ”Ah, en sådan som jagar utan hjärna!” Fan, vad irriterad man blir! Fick hålla i mig och sa bara att han faktiskt inte alls är så och Tommy tog till han med! Efter grillningen fick jag och Svante gå såten ”skafferiet” som det kallas, jag vet inte varför. Han blev helt ivrig av glädje när han fick på signalhalsband och GPSén. När jag släppte honom, drog han iväg med en gång, snart efter börjar han med fint djupt skall och drev! Han drev igen och vet ni vad det var idag!? Ko med dubbelkalv! Han drev de klockrent fram till en älv, där älgarna gick över, han vände och kom tillbaka till mig omgående! Både Tommy och jag kunde inte hålla oss för att flina lite inuti! För att vi började dagen med att släppa en älghund som gick i flera timmar, samma husse som sa så om min svarta tyska. Och så fick han se den lilla raketen driva älg! Härligt! 
;-)  

Igår fick jag äntligen min Astro! Vilken härlig leksak och helt underbart att se vad hunden håller på med. Skall säga, jakten blir en hel annan grej. Tommy, Geisha, Svante och jag tog oss upp till Skee idag för att släppa de unga hundar. Vi hade tur och såg ett rådjurs går in i markerna, ett perfekt tillfälla att släppa på då. Tommy itog pass, jag och Svante (med nya GPS-sändaren runt halsen) gick dit vi såg rådjuret. Släpp, ivrigt sökandet och upptag! Han for iväg med härligt skall! Tyvärr var turen redan slut: Tommy satte på fel pass och drevet gick iväg åt fel håll. Svante avbröt efter 8 minuter (härlig med GPS noggrannhet ;-), återkom och vi fortsatte inåt skogen. Men mer blev det inte denna gången. 
Efter att också Geisha fick sitt släpp var hundarna nöjda och kunne härja medan vi grillade korv. Ett snabbt beslut var fattat vid elden: Vi åker till Kville-markerna och släpper där också! 
Egentligen förväntade jag mig inte speciellt mycket av honom, han borde vara trött efter morgonens drev. Men, vad fel jag hade! Det är ju en jaktterrier och skall det jagas då ställer de upp! Jag med hund i koppel tog mig upp för ett jätte halt berg, släppte honom och han verkade inte speciellt intresserat i början. Han följde mig tät intill men plötsligen: svans upp, näsa ner och viss, fanns det färsk spillning! Rådjur det med och Svante iväg! Ni som har hundar och böjar släppa de i skogen förstår nog hur jag kände mig! Med ett brett leende och bössan laddad stog jag och tittade fascinerat på Astron och följer hunden. Det gick över några meter före Tommy. Hade han bara hunnit med att gå runt kullen hade vi nog fått det!

Sammanfattande kan jag säga: Han sprang bort från mig och hann då 1.4km i nio minuter. Efter 18 minuter var han tillbaka hos mig! Värst vad jag är nöjd! Tommy med! Nu får han lite rådjursfärs den lilla som har jobbat så jäkla bra!

Nu äntligen har jag fått min Astro och kan lämna pejlen hemma! Önskade att jag hade haft den redan i förra veckan då Svante var ute och drev i 10 minuter. Hade sååå gärna sett vart han var och hur han sprang och : hur många kilometer han fick ihop!

Annars så är allt väl här, det bara regnar och gummistövlarna hinner inte torka mer! Men till helgen är bättre väder utlovat! Skall man tro på det?!

Ja, då var helgen slut igen! Svante och jag har varit ute i skogen i tre dagar nu, han släpptes tre gånger. I fredags gick vi samma såt som förra helgen, men resultatet var inte lika bra som förra gången. Han sprang runt till alla passkyttar istället för att kolla efter vilt. Vi fick bryta eftersom det var lek-mod han hade lagt 

på. Igår gick det betydligt bättre, han sökte bra (vi lärde oss från gårdagen: passkyttar längre bort och jag måste gå i raskt tempo, hela tiden skall det hända något). Han väckte på något, men grejade inte att tolka åt vilket håll det gick. Det var ett rådjur som vi visste gick i berget för några timmar sedan. Men, bättre än inget!
Idag var det bara jag och Svante. Vi tog oss upp till Bullaren. Nu börjar jag att ha honom kopplat om det är jakt. Han får på sig signalhalsband och pejl så att han (förhoppningsvis) lär sig skillnaden mellan promenad och jobb.Jag släppte honom inne i planteringen, där det brukar finnas hare. Själv gick jag kors och tvärs igenom, blev alldeles blöt och genomsvett. Han tog stora svängar i fint tempo, men hittade inget. Efter detta blev det en jätte sväng zick-zack igenom skogen i motvind. Rätt som det var fick han något i näsan, han sprang ylande iväg. Inget tjej-tjat utan lite djupare. Han cirklade och sprang i full fart ca: tio minuter. Pejlen visade något på 500 meter. Han kom tillbaka, svansviftande och fick ordentligt beröm! Vad det var han fick spår av, det vet jag inget om. Egentligen har han inte visat interess för älg hittills, bara rådjur. Men jag såg spår efter älg och alldeles färsk spillning, så det kan lika gärna ha varit älg. Märkligt!
Mycket nöjd med honom körde vi hem, kelade lite och nu skulle han sova som en stock…. Trodde jag. Nix, en terrier blir väl aldrig trött! Lekte en halv timme med pinnar och boll. Men nu vilar han i fodralet! Äntligen lugn och ro här hemma!

Idag körde vi upp till markerna runt Skee för att träna Svante och Geisha. Klockan var åtta när jag tog mig in i planteringen och släppte hunden. Det gick bara så där i början. Konstigt, han är mer intresserat i att kolla upp människa spår, dvs Tommys. Han var nära att springa tillbaka i mitt spår för att kolla, vart den andre tog vägen. Jag visslade till, Svante kom och vi fortsatte inåt skogen medan Tommy drog till bergspasset. Men, även nu grejade Svante bara lite höger och vänster, tittade på mig, tittade till skogen och verkade undra: ”Du, matte, vad f..n gör vi här?!” Måste erkänna att jag började blir lite less på honom. Är jag för ”sträng” 

med lydnad och inkallning och sådant att han redan tappar lusten? Mina tankar kretsade runt alla saker som jag kanske har gjort fel. Han har ju varit ”bättre” som yngre, då har han redan varit iväg några gånger och skällt i någons löpa. Visst blev jag irriterat. Men, rätt som det är hände det plötsligen: Vi kom ner från ett berg tillsammans (han klängde ju så på mina ben), ut för en klöva med lite äldre skog och ledningsgatan snett bakom oss. Jag ser på honom att han har något intressant i näsan och pang, han drar iväg, fint sjungande. Det håller han på med i säkert fem minuter (kändes mycket längre), skällde och drev härligt! Så ja, tänkte jag, äntligen igen den ”gamle” Svante, det har jag ju hört förut. Jag står stilla, laddat och klart och väntar, kanske det kommer något tillbaka. Tommy säger till att han har sett hunden drivandes över berget. Eftersom det här skulle bara vara lite träning, ingen jakt, var det bara Tommy och jag som passade. Efter en stund kom Svante tillbaka till mig, vi fortsatte uppåt berget och pang, han kör iväg igen! Fint, fint!!! Tyvärr kom det en annan hund drivandes från grannlaget och vi bestämde att kalla in hunden, att han inte hänger på denna, som han gör med Geisha och väck är han. Hade med min visselpipa med högfrekvens eller vad det nu kallas för, visslade och där kom han! Jag kopplar Svante och måste säga att jag är nöjd med hans jobb! Mer skulle jag inte förvänta mig av en sex månaders valp: tre drev, varav ett riktigt fint!
Nu var det Geishas, hon sökte lagom stort idag, även Tommy var nöjd och vi avslutade dagen med att grilla korv. 

Hade slitit lite under veckan och jobbat in några timmar för att kunna ta ledig och köra till skogs med Svante. Klockan var 7 när jag och hunden anlände, byta bil till Tommys, wachtelhunden Geisha satte redan på plats.
På med pejlen (fast det behövs egentligen inte än, han springer ju inte så långt ännu. Men det är principen jag är ut efter) och iväg. Men det verkade märkligt tomt idag. Till sist sökte Svante enbart reda på Geishas spår. Han är stötkär i henne! Helt obegripligt. Han driver i hennes spår och struntar i bockarna. Jäkla! Men efter någon stund stack han iväg själv, hittade ett spår, drev runt lite och återvände. Mhh, vad skall jag tycker om det här, speciellt när jag hela tiden hör att alla andra som har jämtgamla tyskar redan fåt skjuta för de... Nä, ha is i magen som det väl heter så fint och fortsätta att träna. Skall bli, imorgon drar vi en ny runda! Ha det bra!

Skulle egentligen ha varit ute och jagat älg igår. Men huvudet beslutade att fixa fram ordentligt med huvudvärk och då var det kört. Typiskt, det blev två älgar medan jag höll mig till sängen. Fast inte helt, tog en härlig promenad med Svante, och passade på att lägga lite spår till honom. Blandade ca. 400ml torrblod med vatten (så jäkla enkelt!!) och drog spåret 350m med två vinklar och ett litet uppehåll över ett bäck. Spåret fick vila i fyra timmar, sele på och iväg med Svante. Tja, det gick kanon. Tappar han, börjar han zick-zackar och ringa in den goda doften tills han hittar igen. En gång fick jag uppmuntra lite extra och peka och sedan var det inget problem.
Idag blev det älgjakt. Svante med värmetäcke på satte bredvid i pass. Det knastrade till i skogen och visst fanns det älg, men älghundarna drog iväg med älgen, de ville inte stå och passerade mellan passkytten. Som så många gånger förr. Efteråt tog jag mig och Svante lite längre upp till fjället och släppte honom. Fast det kändes att han inte fick sova något idag, han tog korta svängar och kollade alltid om jag fanns kvar. Fanns inte mycket att hitta idag ändå, förutom två orrar, en tupp och en höna som Svante ivrigt sökte efter dem hade lyft. Verkar luktar mycket gott, som han sprang och viftade med svansen! Här en bild med min långsam mobiltelefon som tar kortet typ fem sekunder efter jag tryckte på knappen. Jobbigt!

Ser du något?! Inte mycket?! Det gör jag inte heller på mina promenader morgon och kväll. Vad naiv jag var. Trodde det skulle bli bättre på morgonen efter vi ställde tillbaka klockan. Men nix, nu är det mörkt både morgon och kväll. Min numera bästa vän heter helt enkelt: Pannlampa.

Än så länge är han bara 34cm i mankhöjden och ganska liten som jag tycker. Det som växte mest under de senaste veckorna var svansen… och tänderna förstås. Vilka stora! Intet konstigt att de ger sig på en grävling. Tog detta kort på en promenad. Nu börjar han se ut som en terrier. Ibland i alla fall. Hoppas han får lite skägg  ;-) 

********

Usch, vad det är mörkt på morgonen! Fick en pannlampa av pappa för några år sedan som blev min trogen följare under morgon och kvällspromenaderna. I morse bråkade det till alldeles intill stigen. Jag hoppar till och Svante skäller! ”Gå in och kolla! Sök då!” hinner jag säga och han kollar upp det som sprang iväg. Jag med min fina lampa gick efter och efter några meter hittar jag legan. Inget konstigt så, jag vet men detta har inte jag haft förut: jag kände efter och det var varmt! Så mysigt! Tror att det var hare, Svante hittade inte åt vilket håll det gick. Hade det varit rådjur, tror jag att han hade fixat det bättre! Så färskt som det var! 

På markerna i Kville har vi hittills inte släppt hunden utan enbart pürschat. Idag blev det premiär för Geisha att locka fram ett rådjur till oss. Träffade Tommy och Mattias vid åtta tiden, planen lades upp och Tommy släppte Geisha. Marken var frysen, solen nådde mig inte där jag stod på pass med Svante bredvid. Han fick ha värmetäcke på sig, det var ju fansiken kallt! Efter några minuter fick Geisha upp en bock men han stack åt fel håll. Samling och nya tag. Ny blev det Mattias tur att värma sig, han tog sin Kitty och nästa såt kollades. Pang fick hon upp något. Men skallet var lite hackigt. Fram kom en härlig tyskhare på 50m……

Efter grillningen beslutades det att vi provar med Svante, för skojs skull så att han kan komma igång lite. Mattias och Tommy tog pass, jag hasade upp för en brant och släppte Svante. Visst, han stack och efter någon minut började han skälla. Tommy i radion: Nu har han fått upp den, den lilla djävulen! Men, vi var ju bara tre och då var det lätt för rådjuret att gå åt det håll där det slapp oss! Men, lyckat försök, han klarade lite i alla fall!

Och då var det dags att ta på sig de gröna kläderna, sätta sig i pass och vänta att älgen kommer.

Här började jaktdagarna med att krypa ur den varma sängen vid fyra tiden för att sitta på pass på sin jaktmark innan det blir ljus och vakta älg. Sagd och gjord, kl: var 6:15, första jaktdagen, när jag och Svante smög så gott det gick fram till minlilla udde med ett äppleträd och styggt taggiga nyponbuskar. Det visade sig att inte vara det lättaste vid minus 6 grader och mörkret. Men, vi klarade det med lite skrammel och hann inte att sitta ens förrän jag fick syn på två stora svarta klumpar lagom framme på åkern. Ko med kalv som hade käkat äpple innan vi kom och störde de, som dessutom är fredade, så fick jag bara blinka till.

Sedan det blev ljust hände det inte mycket mer angående älg, det kom några rådjur och säkert hundra gäss som landade mitt på åkern som dessutom kallas för ”Atlanten”, för att den är så stor (förhållandevisst…  ;-)

Klockan nio samlades laget och alla älgobservationer noterades och en strategi lades upp, vart vi skulle börja och åt vilket håll det verkar bäst. Två såtar gick drevet (med drevkedja), några älgar syntes men antigen var de fredade eller så stämde det inte för något annat. Så förutom en kalv blev det bara älgmöten denna dagen, inte så illa det heller.

Tisdagen började med att jag skämde ko och kalv när vi kom fram, klumpigt gjord! Ett drev gick jag med, Svante fick springa löst. Vad naiv jag var att tro att han inte hittar på något! Medan jag plogade mig med bössan på ryggen och ylande igenom tätskogen, medan Svante slang igenom och fick plötsligen något spår i näsan. Jag såg älgstämpel och blev blygsam roat, skulle han nu börja tända på älg? Jag behövde inte fundera länge, en råget sköt förbi mig och Svantes skall hördes längre bort ifrån mig. Det knastrade till i radion: Den svarte driver ett rådjur! Tyckte att det var lite opassande då det var älgjakt, fast samtidigt kunde jag inte att låta bli att le lite, han är ju duktig… Han återvände efter några minuter. Ursäktade mig efteråt men alla instämde att det var helt ok och ingen fara, hade ju kunnat vara älg och två älgar blev skrämda och kom fram till skyttarna i alla fall.

Min tredje älgjaktdag blev lite kluven. Fick ett jättefint pass, allt var bara perfekt, solen, avstånd, kulfång…. Drevet gick igång, jag satte och njöt, drack lite te och stirrade på en kleva, där måste älgen kommer, om den nu kommer, ser så ut! Jag dagdrömde lite när det plötsligen bråkade till i skogen. Jag blev helt darrig, sjönk ner på knäna för att ta stöd och wow! Där kom en! Nej, vänta till hon är längre fram, att hon inte har kalv. Ok, ingen kalv kommer fast hon bara småspringer. Jag visslar… hon stannar… och fortsätter. En vissling till och hon tittar åt mitt håll …… har henne i kikaren, det är nog 80m … så börjar hon springa igen …..fan, vad pulsen rasade och vad jag darrade…. Tja, det blev inget. …. Vilken chans!

Klockan 6:20 satte jag i pass, Tommy bredvid mig. Han är så god, ville bara sitta med för att hjälpa till ifall något går snett vid min första bock!
Hann knappt att sätta mig till rätta när två djur dök upp 350m bort på åkern intill skogen! Tommy: ”Nu får du smyga!” Sagd och gjord, bössan på ryggen, ner på fyra ben och smyga som en katt. Vilken känsla, dimman över lanskapet, solen kom precis fram, en flock gäss nere i åkerskanten och jag smyger på frysen mark. När jag hade de på ca: 120m tog jag upp bössan och siktade... Nej, det kändes för långt och hela kroppen darrade, smyg längre! Jag fortsatte, medveten om att Tommy hade mig i kikaren. Då hände det: några gäss började tjata! Helvete, rådjuren gick längre bort från mig, mot skogen. Ligg still nu och stirra inte på de! Sedan lugnade de sig och började beta igen. Min chans att fortsätta framåt igen. Till sist var jag framme på 80m. Nu eller aldrig, det visste jag. Långsamt upp med geväret, andas in, andas ut några gånger. Sedan small det. Jag såg hur bocken bara sprang iväg! Helvete, han stack! Jag reste mig, Tommy kom med Svante och vi väntade en liten stund innan vi gick fram. Men visst, där framme i det höga gräset var det en vissnande buske som viftar i vinden. Eller så var det bocken?! Man brukar ju se mycket om man vill fast det inte finns något. Jag tittar dit en gång till, busken var väck! Ja, där låg han! 30m från skottplatsen en härlig udda sextaggare! Jag tackade honom för att vara min första bock någonsin! Honom kommer jag att minas hela mitt liv. Hela smygningen, landskapet, känslorna, allt var bara perfekt, helt underbart!
Några ord om Svante: Han följer med mig till alla jakter, sitter bredvid mig i passet, tyst och följsam. När jag smög iväg fick han sitta kvar med Tommy. Han var helt lugn och bara lade sig, väntade och sedan, när det small, blev han alert! Väl framme vid bocken tog han tag i halsen, rusade lite och vaktade bocken att den inte smet iväg. Samtidigt gick det bra att kalla in honom när vi gick iväg för att hämta bilen. Nu vet jag vad jag måste verkligen träna med honom: att ligga kvar vid ryggsäcken, tills det smäller (eller inte) och jag kommer tillbaka. Och även eftersök måste han bli bra på, tänk om bocken hade sprungit iväg, då hade det varit skarpt läge för honom. Och jag vill veta att jag kan lita på honom!

Och då var det dags att släppa hunden. Passade på till helgen att köra upp till jaktmarkerna och låta Svante springa på riktigt. Även om viltet är ganska glest här uppe i fjället, sprang han iväg några gånger och var borta en bra stund. Emellanåt hördes hans skall, delvisst riktigt länge! Ja, hittar han inget eller tror att det har gott för långt, återvänder han. Jag står hela tiden still på min plats och väntar in honom. Hoppas han lär sig på det sättet att alltid återvända i sitt spår till mig. Hittills har han lyckats! Tog med en klöv också, kopplade hunden vid ett träd, gick in i tätskogen och slängde iväg klöven utan att han såg något. Tillbaka hos honom strök jag kopplet, ”sök” och han drar och söker klöven. Målet är att han skall lära sig att springa med näsan i marken för att hitta något efterlängtade, bock eller klöv eller annat vilt. Han hittade varje gång, så klart, honom lurar man inte så lätt, vilken näsa! 
Efter två dagar uppe i fjället var han lagom trött på kvällarna! Äntligen, denna bushund.

Hade lite ledigt idag och passade på att lägga spår. Jag använder ett blodpulver gjord av vildblod, köpt i tyskland. På det sättet slipper jag att tina och hålla på med färskt blod, då är det bara att köra på. Spåret var väl på 40m, igenom tätskog. Än så länge droppar jag ganska tät, han måste lyckas och förstå meningen. Satte sele på honom, långlina på (bara tre meter än, det är ju så mycket trassel....) och så drar han iväg. Puff, klart! Måste börja droppa mindre nu, så att han har mer att jobba på med näsan och lär sig att vara noggrann.

Hur gör man som hund i ett harhägn med två slipade harar på en jätteyta?! Springa, springa, springa!Tidigt på morgonen drog vi norrut, frosten knakade och solen ville inte riktigt värma. Väl framme släppte vi Diva, drevern först. Hon skulle försöka att få jössen på benen, tänkte vi. Hon höll på att söka rejält, var borta en bra stund men återvände med jämna mellanrum. Det gör hon bara, om hon inte hittar något. Ja, då provar vi med wachteln Geisha, men inte heller hon får upp den. De två harar vet precis hur och vart de skall gömma sig för att lura hundarna. Väntan blev lång för Svante och kallt var det! Men sen var det hans tur. Jag gick långsamt, stannade när han drog iväg för att vänta in honom. Han återvänder ganska lagom och jämt för att sedan ge sig ut på sök igen. Plötsligen skäller han! Wow tänkte jag! Men visst, det känns lite fåfängt att tror att han hittar harslag! Vi är ganska säkra på att de måste vara Geishas och Divas spår han gick på. Finns ingen annan förklaring, om inte en rutinerad hund hittar, hur skulle då lilla Svante klara av det bara så där?! Men skallet var härligt att lyssna på. Och så återvänder han jämt och säkert.Till sist fick vi trampad upp en hare, Diva går på och driver men tappar till sist. Som sagt, slipade harar vet precis!Svante sov sedan hela vägen hem, märkte inte hur vi stannade för att fika.

Tyvärr, det roligaste brukar gå över alldeles för fort! Vi hade en kanonvecka i det norska fjället, Svante fick se sin första snö, fick kolla på tusentals får, klättrade som en bergget upp till 1850m och käkade så mycket fårbajs att jag mådde illa. Några bilder kommer snart. Annars har det inte hänt så mycket, två rivtänder är ute, tyvärr bara en kula i pungen (fortfarande och jag börjar undra) och han börjar snarka på jobbet så att jag knappt kan hålla mig för skratt! Han har blivit en härlig arbetskamrat. Han har förstod att det gäller att ligga still fram till lunchen, sedan går det ut! Idag hittade vi en fotboll som han blir så riktig förbannat på! Visste inte, att en hund har så många olika läten!
Igår satte vi och vaktade på en bock som uteblev, det blåste så in i bomben!

Efter jobbet tog jag mig ut till skogen utan hund men med en flaska blod och klöven. Klockan var då halv sju och solen lyste. Hittade ett bra ställe för att lägga mitt spår som blev då 30 meter, nästan rakt. Sen fick det ligga och vila lite, vi åt kvällsmat och jag gick kvällspasset med Svante för att sedan ta spåret. Det jag missade var att det börjar bli mörkt på kvällarna nu och mitt i skogen lär det inte bli bättre. Men, lagt är lagt och då gäller det att ta det också. Någorlunda klumpig tog jag mig igenom skogen, Svante smidig som en puma. Några meter innan kopplar jag hunden och går fram till det stället som jag var säker på att det var början. Men, visst, det borde det vara,…. fa…  jag ser ju ingenting och Svante bara dra åt ett håll som är fel! Ja, dumt. Men efter några sekunder forstog jag vad det handlade om: Jag hade fel, Svante hade rätt! Han drog fram till starten, gick spåret och grävde fram bocken! Lita på din hund kan jag bara säga! 

Vid lunchsvängen brukar han försvinna nu. Full av glädje rusar han fram till en vattenpöl som jag slänger kamp bollen i. Nu går han in på riktigt och simmar lite. Tja, så lite nu den pölen är…..
Här står han och väntar. 

Helt obegripligt hur mycket vatten det kan finnas uppe i himlen. Det har regnat jämt hela veckan, skorna hinner inte torka och jag går med mina gummi-kläder och ser ut som fa... Men bonden bakom huset tog chancen då det inte regnade några timmar och pressade balar. Kvar blev det några halm högar och en härlig stubbåker med spår av möss och räven. Men framför allt möss som gömmer sig i halmen och Svante är då mycket mån om att gräva lite.  ;-)

Framtänderna håller på att trilla ut! De nya kommer litte trångt, som om käften är för liten. Märkligt, han är ju ganska storkäftig annars. Det bästa han vet i nuläget: Tugga på pinnar och springa efter slängda kottar.

Det regnade hela dagen! Men lusten på en skogspromenad är inte mindre för det! Tog med Svantes kompis drevern Diva, tillsammans följde vi några fina spår och blev så riktigt blöta för visst kom det en skur när vi var ute. På en åker tänkte jag att jag måste ta ett kort. Båda hundar sittandes bredvid varandra, trodde inte att det skulle bli så lätt men visst, här är det! Och båda väntade tills de fick gå igen.

PS: Svante blir snyggare med varje dag. Tycker jag......

Några entusiaster och tysk jaktterrier älskare håller på att bygga träningsgryt och grävlingshäng. Ibland hänger jag med och försöker så gott jag kan. Fast det känns mycket pinsamt bland killarna att spika med mina gummiarmar och får in varannan spik medan resten böjer sig och går inte in. 
Svante fick leka med några andra tysk jaktterriers och hade mycket skoj.
 

Ja, då var det dags för att käka äpple. Gratis äpple som ligger överallt. Svante tar för sig och är mätt.

Tänderna växer, nu syns de första permanenter i underkäket.

Nu i hans 17-de vecka har han tappat 4 tänder! Han ser för rolig ut utan framtänder. Försökte att ta ett kort med mobilen...... Inte så lätt med en så rörlig hund!

Inkallningen fungerar bättre och bättre och jag lär mig hur han beter sig när han får något interessant i näsan. Han måste då först "titta på mig" innan han väl får springa lite. Han drar iväg, efter en stund visslar jag och visst, han kommer. Värst, vad jag är nöjd hittills!

Svante hänger ju med på jobbet. Han ligger och sover mestadels tills klockan närmar sig halv ett. Då vaknar han för att han vet att vi drar ut en timme. Jobbar i Kungshamn, har finns det så härliga berg och klippor och Svante bara springer och springer! Kampbollen är med och den älskar han att hämta. Hittade en ny fin vattenpöl i veckan. Här får han rusa in i vattnet, det skvätter när han springer i och har han väl fått tag i bollen, skakar han den och vattnet rusar runt huvudet på honom. Härlig att ha sådan här lunchsväng varje dag. Om det inte regnar....

I måndags ringde Tommy: vilka duvmängder! Vi måste ut! Sagt och gjort, vi gömmer oss, hundarna fick ligga tysta och väntan började. Duvorna kom, fast det blåste mycket och de tycktes inte vilja slå för våra bulvaner. Tog sig bort till skogskanten och in i fältet långt bort. Det ända som snurrade runt mitt huvud var en fink och svalor som flög lågt över ärtorna. Men, efter en dag på jobbet med datorn och alla siffror är det något så underbart med att bara sitta och titta över ett fält!

Hurra! Vi fick första bocken! Tommy och jag var ute, lottade passen och satte 300m isär i åkern jag satte i för några dagar sedan. Vänta, vänta, Svante tar sig någon ärta..... Och där kommer den, mellan Tommy och mig! Otur: 200m för mig, typ 80 för Tommy. Då fick han den! Efter skottet gick vi fram, Geisha och Svante tog sig var sin djupa sug på bocken! Måste kännas underbart för en hund att får en riktig varm bocklukt i näsan. Svante ville knappt gå därifrån! Han kollade noga när Tommy tog ut bocken och hade gärna tagit sig någon bit......

Bifogar en bild med Geisha och bocken.

Nu äntligen har han vågat ta sig i det djupa vattnet! Jag fick allt gå in så långt gummistövlarna räckte, resten sköt han själv. Har väntat på det här efter att ha hoppat i någon gång själv utan att Svante följde efter. Fegis!

 Nej, ingenting! Satt i en fin åker med råg och ärtor, en remsa var skört men ingen bock tyckte sig att äta här..... Svante tog sig några ärtor istället.

Nu vet jag vad han gör om det är räv han har i näsborrarna: resa ragg från svansroten upp till halsen! Vi var ute och kollade lite läget i skogen då han betedde sig underlikt. "Ja, sök då!" resulterade i en räv i ett träd. Han fick tydlingen sin sista dag på bockpremiären när bocken inte kom  ;-)

Sen i måndags ligger han på kommandot, att sitta det gör han sedan ett bra tag tillbaka. Det går väl framå!

Vi var ute och vaktade bock en kväll till, fast det blev ingen. Get och killing och mängder med duvor! Då skall det bli duvjakt istället! Snart.....

Så var det dags för bockpremiären! Gick upp väldigt tidigt (det tyckte Svante också) och satte mig i tornet där vi såg bocken någon gång. Men, nix, han var på ett annat ställe! Svante satte bredvid mig i tornet och tittade ut. Fast snart var det för tråkigt, han ladde sig och sov. Vilken jakthund. För att kolla att näsan fanns kvar, ladde jag ett blodspår på kvällen. Uppe i berget. Tyvärr började det blåsa rejält och han gick mycket i sidled. men han rättade till sigsjälv och hittade bocken! Bra.

Efter att ha skjutit på älgbanan, brukar Tommy med sina hundar och jag ta en fin sväng igenom skogen, fram till en liten sjö, där wachteln Geisha utan problem hoppar in och tar sig ett dopp. Svante tittar under tiden, ännu känns det inte bra att hoppa från en rutten brygga! Han försöker springa ikapp de vuxna hundar, han gör så gott han kan men ännu har han ingen chans. Efter de här måndagar är han helt slut. Jag hinner inte ens att ta ut studsaren, då ligger han redan inne i kofferten och sover!

Var hos veterinären idag. Allt är bra med honom. Han fick sin spruta, när han är ett halvt år skall han få vaccin mot rabis och tatueringen. Sedan tar vi blodprovet för att klara att åka "hem" till tyskland. Fast till jul får jag nog stanna här, första gången utan familjen, det känns konstigt, men någon gång är första gången.
Annars så växer han så det knakar. Mycket rörligare och snabbare i sina rörelser! Man akta sina fingrar!
Igår satte han en korv i huset det lilla griset! Men han har inte kissat inne sedan han är tio veckor, duktig Svanti!

På en av våra skogspromenader hittar Svante ett hål. Visst, tänker jag, han är ju grythund, han får går ner i det och kolla. Päng var han väck! Man blir lite orolig ändå, även om jag vet att det är bara ett hål, inget gryt. Jag ropar på honom, han kommer ut, ser glad och smutig ut!
Under denna veckan har jag provat två blodspår till, han går bra, även om det går lite zick-zack och inte direkt. Men, han hittar rätt till sist! Och det han hittar är hans kära bock!

Lustigt, på kvällar verkar hela kroppen vakna medan hjärnan stängs av. Han bara springer, biter och gejar utan att det hjälper att säga till och det hela just då, när vi vill titta på tv. Det ända som fungerar bra är att jag sätter mig nere på golvet, tar honom i knät, lägger honom på ryggen och pang, han sover nästan direkt. Känns lite som med ett barn som blir för trött utan att det ville lägga sig.

Tänkte att det kan vara roligt för honom att använda näsan för att hitta något gott. Det lättaste för en hund! Ställde ut 5 muggar, under en gömmer jag lite köttfärs. Han får söka rätt mugg och sätta sig framför den. Han lär sig fort och gör rätt. På bilden ligger färsen visserligen uppepå, men här tar jag "provet" att han inte bara ruser fram och tar för sig utan att vänta på att han får det.

Nu har vi varit på skjutbana för första gången. Han bryr sig liksom inte någonting! Började försiktig längre bort - ingenting. Gick närmare - ingenting. Körde bilen ända fram, han fick springa med Tommys Wachtel Geisha och Drevern Diva, båda väldigt fina, lungna hundar som inte visar något tecken på skottlossningen de heller och då var det inget problem för Svante att bara hänge med dem, sänke nosen i marken och springa. När jag själv sköt, fick hundarna sitta ihop i Tommys bil, det small och de bara sov. Bra! Bifogar en liten bild från Diva, när vi hade henne hemma på besök.
Under veckan besökte vi Tommy och hans hundar två gånger. Kan väl lungt säga att de har blivit kompisar, speciellt Diva, som annars inte brukar leka så mycket är helt förtjust i Svante.

Han älskar att leka med "bocken", en rådjurs klöva som jag satt i snöret, drar efter mig och han får jaga den. Han blir så glad när vi tar fram bocken, ibland ser jag honom sitter framför garagedörren, där inne hänger den! Idag ladde jag lite spår. Inget foderspår, det är inget roligt för honom, det går för fort och är för kort. Alltså, lite längre, rakt kanske 10 meter med blod. Han tog det fint. Synd bara, att jag skall ha bocken först innan han får den. Men se,  vad glad han blir efteråt när han får ta hem bocken.

Det är nog inget nytt att tysk jaktterriers tycker om vatten i alla arter! Pölar, illa luktande diken, regn och vattenstrålar. Här, svante i kamp med kranen.

Nu har min andra vecka hemma gått och jag blir mer och mer förtjust i hunden. Han förstår så bra och hänger med, vart än jag går. Visst, på kvällen vaknar kroppen medan hjärnan stängs av och då blir han helt tokig! Inget hjälper än att sätta sig nere på golvet, ta honom i knät och lägga på ryggen. Puff, så sover han! 
På natten sover han i sin bur, då blir det inga problem med kissandet. Måste han ut, piper han och jag bär honom ner till gräsmattan. 
Annars så äter han allt han hittar i skogen: bajs av rådjur, hare, räv, gäss och måsar. Ok, så länge han äter sin mat också ......

Svantes första vecka hos oss var enkelt: lek, mat, sova, baj.. Jag stannar hemma i sex veckor då blir det mycket tid att ägna åt hunden. Några olyckor i huset har hänt, så klart, inget att vara förvånat över. På helgen tog vi första tur upp till jaktmarken för att sätta saltsten. Svante sov efter att ha kollat skogen.

Efter en lång resa har vi kommit hem. Solen stekte och vi var glada att ACN fungerade! Svante sov i mitt knä! Det är som Svenne sa: En terrier ser bara framåt! Inga problem hemma heller, men jag sov nere på golvet med honom första natt andå.

Vi var nere i Småland och kollade på valparna: Vi har hittat honom: Viltskräckens XA Svante.