"Die Reizangel" eller "Bockerackarn"

Ett helt enastående och underbart hjälpmedel att både motionera hunden och träna lydnad på är nästintill gratis och enkelt att få! Ta en lång pinne, ett spå, skaftet av sopborsten och en 2m lång och hållbar lina. På änden av linan sätter jag rådjursklöven. Ibland även grisfot, älgörat eller annat vilt.

Målet med saken är att hunden ska få springa, ”jaga” föremålet som flyr i zick-zack, byter riktning, flyger upp i luften… På det viset får hunden kanon med motion då det är rätt krävande att springa efter och hålla koll på kroppen. Samtidigt är det lätt att träna stadga med ligg och sitt medans föremålet flyger runt käften på hunden.

Speciellt för att träna ”Stanna!” och ”Halt!” (=Down med huvud mellan frambenen) använder jag gärna rackarn:

Hunden är på toppen humör, allt är lek och himla roligt. Jag är nära hunden och kan komma åt den för att förstärka mina ord. Skulle hunden ta något för hårt, speciellt för en mjuk hund, så rättas det till på en sekund när hunden får leka igen, tillsammans med föraren.

Ibland gör jag även så att jag själv smyger mot föremålet, som då rör sig sakta ifrån mig, jag har ju spöet framför mig och flyttar därmed föremålet framåt. Det tar inte långt innan hunden är med på smygandet! En helt underbar kort moment smyger den bredvid mig, lite på huk som jag, sen ger jag kommandot ”Ta´n!” och lilla svarta raketen flyger fram, föremålet flyr men terriern vinner! Tro mig, detta älskar de! För de vinner alltid!  :-)

Det går även utmärkt att träna med två hundar samtidigt, då ”jagar” de i flock som stärker bandet de emellan. Eller låt den ena sitta och titta på under tiden jag tränar den andra.
Har märkt att speciellt dagar som jag har ont om tid, vädret är dåligt eller jag är sjuk har jag stor användning av bockerackarn: 10 minuter lek med den är bättre och utmanande än en timmes promenad. Det märker jag varje gång hur nöjda hundarna är efteråt.

Att få en unghund eller även en vuxen att vara med på noterna är nog inte så svårt. Att springa efter något som rör sig är ju inbyggt i våra jakthundar. Det tog några minuter för mina valpar att förstå, sen flög de efter. Klart jag inte lekte länge med en liten valp, en, två minuter max, sen tappade de fokus. Men je äldre de blir och med varje gång blir de smidigare, försöker förutse hur rackarn ska ”springa”, står stilla och darrar innan de för klartecken att rusa fram kort sagd de älskar det mer och mer.

Jag tror att speciellt blandningen mellan lydnadsträning och ”jakt” ihop med matte/husse gör att hundarna tycker så mycket om det. Ren lydnadsträning på gräsmattan, då dör ju vilken hund som helst om den inte är väldigt sugen på att jobba med just det. Det är inte mina hundar. Men träna fri fot under tiden bocken snurrar runt är inte alls lika tråkigt. Tänk bara på en sak: när hundarna ska sitta till exempel och vänta under tiden du viftar med rackarn, ge de inte fritecken varje gång från sittande. Resultatet har jag märkt med min hane: han blir alldeles för förväntansfull! Han lyfter rumpan och småkryper! Därför har jag nu börjat att träna just stadga så att jag, när jag är färdig med viftandet, lägger bort rackarn, går till hundarna, kommendera kom och vi går därifrån. Sen efter en två minuter kan vi fortsätta med leken.

Något mer som jag tycker bockerackarn hjälper mig med: Oftast är jag väldigt sugen på att träna. Väl nere på gräsmattan gör jag några moment och sen vet jag inte mer. Tappar idér och lusten. Det märker hunden direkt, tappar fokus den med och gör sitt eget. Därmed tappar jag min ”ledarroll” då ledaren egentligen alltid vet, vad den ska göra. Har jag då rackarn med i spelet, är det en hel annan sak! Under tiden jag funderar vad jag ska träna som näst, får hunden ”jaga”. Därmed har jag ”kontrollen”, jag har haft initiativet till aktivität, sen blir det träning av något moment jag just kom på. 
Ja, det är bara fantasin som sätter gränser med bockerackarn! Prova!!