Steg 1

Generell allt som har med apportering att göra börjar jag med att sätta ner hunden och få dess uppmärksamhet. Som hjälpmedel brukar jag har dressyrlänken på hunden och ett läderkoppel på det så hunden vet att det är arbete nu, ingen lek. Trots allt måste jag ju ta stor hänsyn till hur hunden beter sig, hur den känner sig när den känner ”trycket” på sig att ”Nu måste jag lyssna!”

Min Svante är mer den självsäkra hanhunden som hellre växer när jag blir strängare medans Sora börjar krypa och lägger sig på rygg när hon tycker något är jobbigt. Logiskt måste jag då ställa stränga krav på Svante att han gör som jag ber honom om. På andra sidan behöver jag lyfter upp med väldigt snälla ord.

Men kom ihåg att aldrig bli arg! Då går det bara helt åt skogen. Svante till exempel blir sket sur han med och stänger av totalt och Sora blir så låg att ingenting når fram mer ska tro. Har inte varit där ännu och hoppas att inte komma dit heller.

Som sagd, jag börjar varje apport träning med att sätta ner hunden. Jag själv går på huk så jag inte verkar för stor och dominant. Självklart hukar jag bara i början, sen, som med Svante, behövs det inte mer.

Steg 2:

Hunden sitter framför mig och tittar på mig. Kopplet har jag hängt över vänster armen, dummyn håller jag med höger hand. Som sagd hukar jag framför min hund.

Steg 3:

Med vänster handen greppar jag uppifrån om hundens nos. Samtidigt håller jag dummyn direkt framför hennes näsa.

Allt sker sakta och lugnt så hunden inte känner sig pressat.

Sakta och försiktigt trycker jag lite med fingrarna mot hundens läppar för att i nästa steg öka trycket lite så hunden öppnar munnen.

Det ända jag hittills säger är någon låg ”Braaa!” när hon snällt sitter och väntar in vad jag gör.

Viktigt nu är fram till steg 4 att verkligen ha i minnet: Släpp trycket på läpparna DIREKT när hunden öppnar munnen!

Steg 4:

Samtidigt som hunden öppnar munnen efter det att jag tryckte lätt mot läpparna, för jag in dummyn i munnen. Tänk på här att dummyn aldrig får hamna för långt bak. Bäst är direkt bakom rivtänderna.

Absolut viktigt nu är också att samtidigt som jag sätter in dammyn i munnen efter det att hunden öppnade munnen och jag släppte på trycket på läpparna, säger ”Apport!”

Jag vill ju att hunden lär sig att ”Apport” betyder att greppa ett föremål. 
Några tycker att man ska hålla tyst och bara sätter in dummyn i munnen och träna vidare för att sedan, när bärandet sitter, sätta till kommandot ”Apport”. Men jag har gjort som jag skrev ovan, att direkt säga ”Apport!” när jag sätter in dummyn och det fungerade på min hund.

Steg 5:

Dummyn är nu placerad i hundens mun och jag tar sakta ner vänstra handen. Några av mina fingrar ligger kvar på nosryggen så hunden inte öppnar munnen uppåt för att spotta ut dummyn. För det får den inte!

Höger handen placerar jag under hennes haka som förhindrar att hon sänker huvudet och spottar ut dummyn på det viset.

Nu upprepar jag följande kommando några gånger: ”Håll!”

Hon ska nu lära sig att acceptera att ha något i munnen som hon inte ha valt själv att ha i munnen just nu.

Steg 6:

Varje gång hunden försöker att bli av med dummyn, tar jag höger handen och greppar med tummen och de andra fingrarna runt näsan och hakan och trycker till väldigt lätt. Samtidigt säger jag ”Nej!” om hon vill spotta ut och ”Håll!” när jag har handen så att hon verkligen inte kan spotta ut dummyn.

Under de första träningarna är det bäst att sluta här och tar ut dummyn som jag beskriver i steg 13.

Annars blir det lätt för mycket för hunden. Hellre fem minuter varje dag än en maraton-träning en gång om veckan!

Steg 7:

Jag låter hunden håller dummyn lite själv efter jag har tränad de första stegen några gånger.

Jag upprepar ”Håll!” när hon gör rätt, dvs. hon håller i dummyn. Gör hon försök att spotta ut den, kommer ett ”Nej!”

Under första tiden jag tränar apportering med henne, tar jag inte bort högra handen under hennes haka ännu. Risken är då för stor att hon lyckas att bli av med dummyn!

Håll alltså kvar handen under hakan och lyft upp huvudet lite och var GLAD! Det är lika viktigt! Inte upphetsad glad för då blir hunden det med och spottar ut dummyn för det är för roligt eller nåt. Nej, lågmält och snällt är nog det bästa.

Steg 8:

Här har hon varit så duktig att jag vågade ta bort händerna från hakan. Glad som bara en lycklig hundägare kan bli kliar jag henne längs halsen och på kinden. Hon tittar på mig och verkar tycka det är ok.

Steg 9:

Hon ska fortfarande hålla kvar dummyn i munnen. Varje försök att bli av med den, får hon kvitterat med ett ”Nej!!”

Jag tar tillbaka höger hand under hakan och säger ”Håll!”

Steg 10:

Under tiden hon skulle hålla dummyn började hon några gånger med att vela sig ur situationen och försökte spotta ut den.

Varje gång fick jag då blixtsnabbt ta fram högra hand, greppa rund nosen och hakan och håller om hennes nos försiktig men bestämd.

Även här, så fort hon hade kvar dummyn i munnen och höll den fint och lugnt fick hon ett ”Bra – Håll!”

Steg 11:

Lite längre fram i träningen tar jag hjälp av kopplet.

Kopplet i vänster handen håller jag kopplet så att den lyfter upp både hundens huvud och dummyn. Den sitter liksom fast ”inklämd” mellan hundens överkäke och kopplet. Det blir då svårare att spotta ut och jag har några sekunder på mig att reagera med höger hand för att förhindra hennes önska om att bli av med dummyn.

Höger handen har jag hela tiden synlig några decimeter från hundens haka så hon kopplar ihop handen där nere med handen som fanns under hakan. Avståndet hand – haka ökade jag succesivt så klart.

Steg 12:

Nu höll hon dummyn i ca. 5 minuter. Emellanåt fick jag gå fram med händerna igen för att visa att hon gör fel när hon började fiffla.

Men efter några träningar brukar hundaran förstår vad det med mattes / husses händer betyder och det verkar inte var större problem att få hunden hålla ut lite till!

Steg 13:

Nu är det dags att ta emot dummyn igen. Som jag fick tipps om och märkte att det verkligen inte är bra: Ta inte handen under hakan på hunden nu och säg ”Tack!” eller ”Loss!” eller vad du nu väljer.

Hunden förkniper då handen under hakan med att få lämna av dummyn med följden att han snart spottar ut dummyn så fort man kommer med handen!

Istället tar jag vänster handen över hundens nos igen, stryker sakta framåt mot nosen samtidigt som jag säger ”Tack!” och tar emot dummyn med höger hand.

Efter att jag har fått dummyn blir det inte någon mer beröm, för då tror hunden ju bara att den har gjort jättebra med att spotta ut dummyn! Nej, nu är jag som normal igen, snäll och vänlig och uppmuntra henne efter några minuter till lek eller annat.

Steg 14:

Hittills har jag så gott som alltid haft samma dummy. När det väl går hyfsat bra att hunden håller kvar dummyn, är det lika bra att byta. Jag tar allt möjligt jag hittar och har: trädummy, älgklöv, handskar, metallskedar, rävsvans, ja, allt man kan tänka sig. På det sättet lär ju hunden sig att oavsett vad det gäller, så ska den ha det i munnen. 
Lilla Sora gör det jättebra, hon håller fint. Än har jag inte börjat med att hon ska ta det själv eller att hon ska gå med dummyn i munnen, jag tar det lugnt, vi har all tid i världen och det som sitter nu, det sitter för gott!