2010-04-10/11 Viltsvinshägn i Boda

Då var det äntligen dags att åka mot östkusten! Tommy hade redan hämtat Nils och John, Geisha, Trixi och Lizzy satt i var sin bur och ovanpå en hel rad väskor, gummistövlar och sovsäckar. Vart skulle jag och Svante stoppa in oss då?! Det gick, Svante in till Geisha, de är ju favorit kompisar ändå, mina grejer fick tryckas in ovanpå allt och jag fick plats bredvid Nisse och kylboxen. Resan gick till en liten by nära Örebro, där Madde, uppfödaren till Geisha och Trixi bor.
Resan gick bra, GPS-tanten som ledde oss gjorde sitt jobb och kl. 7 körde vi in på gården hos Madde. Hundarna fick äntligen härja och kolla varandra. Vilken tur förlilla Svante, enbart tikar! Senare på kvällen kom en hane, samma ålder, samma trots och då blev det lite murr och tjat på de två. Madde och Tommy fixade en kanon kvällsmat med älg och kantareller, potatisklyftor och salad. Vin, öl, saft…. Helt perfekt! Men vi fick lägga oss i tid, upp tidigt nästa dag! 
Jag sov hemskt, hårt på golvet, snarkande karar och kring gående hundar mitt på natten. Lite kaffe och frukost hjälpte och vi var klara för resan till Boda.
Viltsvinshägnet som bedrivs av Mamima Jakt består av ett flertals hägn med olika svin som bjuder på olika svårighetsgrader. Lars välkomnade oss, gick igenom hurtränigen är upplagd, gav allmänna instruktioner, sedan var det dags att släppa första hundarna i olika hägn. 
Flera av Geishas syskon hade kommit, även nästan samtlige kullsyskon från Trixi! Härligt att se hur olika och dock lika de är!
Alla ett åringar släpptes i ”sumpen”, tvååringarna fick ta ”berget” tror jag de kallade hägnet för. Svante skulle till ”berget”, där svinen är rätt så skygga och springer iväg istället för att ställa sig. Bra, vi skulle ju testa, hur han beter sig! Om han hade varit för skarp hade ju svinen inte stod stilla i alla fall. Han släpptes som femte hund och tydligen hade han svårt att förstå, vilket av alla spår efter hundar, människor och eventuell viltsvin han skulle gå efter. Han började med att söka runt som galen! ”Bra sök!” sa instruktören. Men, det var ju inte så konstigt, med tanke på hur mycket det fanns att söka! Det tog några minuter innan han fick in svindoften, började skälla, gick i deras löpa men ack så olikt honom, vände han när jag var ur sikte! Kom tillbaka, fick uppmuntran att fortsätta, det gjorde han, drev i löpan, ställde ett svin under en gran, sprang efter, kom tillbaka ganska fort! Det trodde jag inte, han skulle göra! Jag tänkte, han skulle bli ursinnig av jaktlust och bara fara runt i hägnet! Så fel kan man ha! Något nytt då är han försiktigt. Vi bröt efter 10 minuter, för länge ska de inte hålla på, det kräver ju ganska mycket, psykiskt och fysiskt av de att ge sig på viltsvin! 
Hundarna fick vila och vi fick ta oss en kopp kaffe och pratade igenom samtliga hundar. För varje hund bestämdes det individuellt hur man ska fortsätta och i vilket hägn hunden skulle släppas. Eftersom Svante fick inte jobba med svinen, då de sprang iväg och han kom tillbaka till mig, skulle han till ”sumpen”. Här finns det två tröga galtar som ställer sig, flyttar sig långsamt och kollar hunden jämt. Instruktören, Caroline, tog kopplet, frågade snabbt om jag har gummistövlar på och pang, då gick det igång! Då hon visste, vart svinen stod, gick vi rakt på de, Svante fortfarande i kopplet och hon pepprar och pepprar, så att han verkligen förstod vad det var vi ville! Inte kolla hundspår eller människor, nej, viltsvin! Han fattade och då strök hon kopplet! Härligt, Svante efter svinen, vi springer i sumpen (oh, ja, mycket sump och lera och vatten) och Svantebara skäller och håller sig på 2 meters avstånd till galtarna! Ah, det gjorde gott! Både för mig och hunden, se hur det fungerar och att det fungerar! Efter 5 minuter sa hon, att jag kan kalla in honom….. Ha, tänkte jag, det fungerar nog inte! Men, jag ropar, han tittar, riktigt flinande: ”Oh, matte, det här var ju jätte skoj!!!”, och fortsätter skälla. Jag ropar en gång till, då kom han! Wow! Det gick! Nöjda och leriga tog vi var sin plats i bilen och åkte hem! Hit måste vi snart igen, det är bestämd! Suverän, helt suverän, hela anläggningen och trängingen!
PS. Vill du kolla hägnet, här är adressen:
http://www.mamimajakt.se/ där är vi med på gruppbilden