2010-05-13/15 Jägareförbundets eftersökskurs

Tommy, Nisse, Geisha, Tixi och Svante med mig hade tur och fick plats i Jägareförbundets eftersökskurs. Samlingen kl: 9:00 på Svegeråsens skjutbana började med att alla deltagare skulle berätta om sig själv och sina förväntningar. Måste säga att jag började känna mig lite felplacerat! De flesta var eftersöksjägare med typ färdiga hundar. Så kommer jag med min en åriga och själv helt utan erfarenhet på eftersök. Det var ju just därför jag kom dit! Programmet som vi hade fått tidigare var spikat med hur mycket som helst, det skulle bli tre dagars maraton i teori, skytte och hundträning. Som tur var blev det lite kaffe först innan 

kursledarna satt igång med lagstiftningen, spårträning, skytteteknik, hundmentalitet, och, och, och! Innan lunch lade vi de första korta spåren, en uppvärmning för hundarna. Lite lydnad och gemensam träning hann vi med också. Måste säga, Svante sköt sig kanon, hundkursen och all träning och pyssel hemma ger resultat. Det var många som uppmärksammade min tyska då de bara hade träffat på hysteriska, aggressiva eller annars konstiga svarta terriers. Ett helt gäng labradorer, några wachtlar, olika spetshundar, basset och speciella spårhundar (bayr. Gebirgsschweiss) var med, en fin blandning att nosa och se på andra raser. Efter lunchen fortsatte teorin och vi kollade på skottverkan med olika patroner (hel- och halvmantlade), slugg och hagel. Då var det dags att gå morgonens korta spår. Men, men, men, vad håller min hund på med?! Jag hade ju dagen innan gott ett 900m spår med honom, klockrent och utan problem!.... och nu strular han, hoppar av och vill iväg?! Ja, det var väl lite mycket i näsan på honom, tikar, andra hanar och spåren låg med några 20-tals meter mellanrum. Klart att han inte förstod vad jag ville. Vi hittade klöven till sist, men bra kändes det inte alls! Åke från viltsvinshägnet hade ställt upp med en nyskjuten gris. Vi analyserade diverse hår, skottspår och blod. Tog tag i inälvorna för att känna skillnaden i konsistensen, luktade och kollade. Rätt så intressant!
Vi tre åkte hem sent på kvällen efter trevlig prat ihop i stugan. Väckarklockan ringde tidigt nästa dag. Upp och iväg till dag nr. 2. Frukost kl. 8:00 och mer juridik och teori. Sedan började det bli roligt. Fram med bössorna, kolla kolvmått och anläggning, resten av dagen tillbringades med skytte utom ett annat moment: hundarnas spårprov…..men mera seddan! Wow, vad jag var slut! Kändes nästan som hagelskytte, allt skulle gå fort, det kallades för flyktskytte! Tror jag sköt runt 100 skott inom några timmar, allt ska sitta prick på, rörliga mål, svänga mellan flera mål med 50m avstånd inom 15sek, träffa prick på….. Koncentration hela vägen! Inte konstigt att jag fick huvudvärk på eftermiddag, så himla typiskt! Men skutproven klarades! 5 olika moment, alla inom träffområdet resp. på pricken…. Skjuta mellan skjutgluggar, buskar i vägen, en grisf..n som springer som satan, men, det gick! Sedan var det Svantes tur att visa vad han kan. Jag för min del förväntade mig inte mycket. Trots att jag hade tränat en hel del spårning med honom kände jag plötsligen inte igen min hund. Jag trodde han skulle göra som igår, springa runt och kolla tikar. Och att spåret låg mitt i ett hägn för viltsvin och dovhjort gjorde mina förväntningar inte bättre direkt…. Fast Thomas, eftersöksutbildare för hundar, stod bara och sa: ”Låt hunden fixa det! Han kan, det har jag sett igår, trots att han gick dåligt. Han har det i sig! Kolla bara när du känner/tycker att han går fel!” Visa ord! Jag hade ju inga snitsel till hjälp ändå, så det var bara att lita på lilla krabban. På med selen, ”Spår!” och han for iväg. Fast det dröjde inte länge innan jag såg på honom att det var något annat (läs viltsvin) som han fick i näsan! Svisch sa det och han sprang i full fart! Fick tillbaka honom med en vissel och ”Till spår!” fick honom att fortsätta. Tomas kommenterade direkt: ”Ja, det hade gott svin här när vi la spåret imorse. 150m åt det hållet han ville ligger åteln”… Aha, då var det inte så himla konstigt! Det hände en gång till, sedan gick han kanon! Jag trodde knappt hur bra det gick, men han sprang över bäcken, följde längs med den på andra sidan, hoppade över igen… Domaren flinade…. ”Precis så hade jag gott!” Fint, fint. Sedan luktade det för bra igen, Svante hittade klöven, tittade lite snabbt på den, men den var helt ointressant! Ja, då fick både jag och Krabban godkänt! Visst blev jag stolt! På mig, att skjutningen gick så bra och för min lilla, att han fixade det. Precis som Tomas sa, och detta trots att det fanns hur mycket färska spår som helst. Men, klart, det är jätte mycket kvar! Vi är ju inte ens halvvägs! Vet ej hur det går i skarpt läge, vet ej hur jag tolkar hunden då, jag kanske gör helt fel…. Men, det får vi väl se och lära oss!
Efter kvällsmaten (grillat viltsvin) blev det ännu mer skjutning. Solen hade hunnit med att gå ner, det blev mörkt och vi skulle skjuta i mörkret på rörliga och stående mål, utrustad med lampor på pipan. Hundarna skulle spåra fram till gris resp. rådjur som låg vid skjutvallen, sättas bredvid och vi skulle skjuta. Det gick det med! Klockan var strax innan tolv när vi var klara. Vi var så himla slut och hundarna bara la sig i sina burar och sov! Vi skulle inte hinna hem och hit igen till klockan åtta nästa dag, så det var bestämt att vi sov över. På golvet i klubbstugan. Nåväl, huvudvärk, för lite sömn… tänkte att jag hellre sover i bilen än på golvet med ett dussin gubbar som snarkar! Carolin, en trevlig tjej i min ålder hörde det och jag fick hänga med hem till henne, bara fem minuter därifrån! Oh, det var himmelen! Fick en härlig soffa, vi snackade lite, hundarna fick mat och jag en tablett. Tror mig, jag sov som en stock. Svante med. Han och lilla tiken rusade runt i huset i några minuter sedan sjönk de ihop som plastpåsar och sov. Vilken dag. 
Lördagen började med teori och genomgång av gårdagens prov samt tillfälle att skjuta om för de som inte klarade innan. Några hundar fick prova ytterligare spår och efter kaffet delades de kursintygen ut. Ja, som sagd, stolt man är….  ;-)
Har ni chans att gå denna kursen, tveka inte, den är värt besväret…