2010-10-17 Ibland stämmer allt!!!

Vi åkte upp till Skee idag och började med att släppa Stella på ett färskt rådjursspår. Djuret hade gott där när vi kom upp så det blev drev med en gång. Vi ville först och främst kolla, hur hon gör med rådjur då det nästan bara har jagats viltsvin med henne. Vi var lite osäker om hon skulle ta sig an ett bockespår. Men, det gjorde hon som sagd men det gick åt total fel håll. 
Geisha blev släpp nummer två. Hon bjöd på sitt bästa drev hittills. Hon hängde på rågeten i en halv timme, ringade runt med henne och gav sig inte! Kanon jobbat, verkligen och mycket, mycket synd att det inte kom upp till oss igen! 
Efter fikan blev det Svantes tur. Jag vet ju att han älskar och gå i jägarnas spår när de tar sig till passen. Därför gick jag extra långt bort från deras spår för att släppa honom. Den lilla djävulen! Han bara sökte lite halvt hjärtat uppe på det berget jag släppte honom och drog i Tommys spår upp till honom. Fan, vad sur jag blev! Så hittar man ingen bock, hund aset! Han nosade på hans stövlar och drog iväg över hugget. Tillbaka till honom… jag blev mera sur…. Tommy fick säga till att han ska gå till matte. Japp, det gjorde han också men kom aldrig riktigt fram utan sprang bort till Matias med! …. Jag blev mera, mera sur…… Nåväl, när han sen äntligen var tillbaka hos mig fick han beröm för att han kom, wow, och vi fortsatte över berget, ner i ravinen och upp för nästa berg. Det bara rann ner på min rygg och benen blev skakiga (drack väl för mycket kaffe innan också). Svante krabban sprang runt och sökte lite här och var. Men plötsligen så lät det annorlunda! Det bekanta  vråltjöt sjöng i skogen, pulsen ökade hos mig som alltid och upp med bössan. Kan ju hända att det kommer upp! Men det gick bort från mig, söderut… ok. Fram med Astron och kolla. Han tjöt och tjöt, var väl ett fint, färskt spår han höll i! Nä, kan det vara sant att det buktar runt nu!! …. Japp, det gjorde det. Denna Astron är faktiskt något underbart! Jag såg honom röra sig över skärmen, det buktade och gick runt i planteringen, sen upp för ett berg, ner igen, längs med ravinen …. oh, skulle det dra sig mot ledningsgatan? Där satt Matias och han är en kanon skytte…. Skulle vi ha en sådan tur att vara på rätt ställe vid rätt tidpunkt? Det gick närmare och närmare ledningsgatan, snart skulle han vara framme….. pang! Det small! …..  Nä, skulle…. Fan, vad braaaaaa!!!!! Matias fick bocken, Svante krabban var någon minut efter, drev ända fram och blev så glad att hitta! Han stannade kvar vid bocken i några minuter men tackade sedan för sig och följde sitt spår tillbaka. Han var så noga med att hålla sitt tänkta spår att han glatt sprang förbi mig. Jag ropade och visslade, men nix, han bara fortsatte i sitt spår, som jag såg så härligt i GPS én. Sen efter ett tag då han inte hittade mig, ropade han. Nu var det läge att plocka fram tomhylsan och vissla. Sviff var han hos mig. Beröm, beröm…. Vi tog oss tillbaka till Matias, Svante kunde ju vägen nu. Den obligatoriska bilden togs och rådjuret togs ut. Vägen ur skogen var nog lite besvärlig för Matias som drog i bocken: En 10 kg hund hängde i halsen på bocken, murrade och fräste och skakade om den. Han fattade ganska fort att han skulle ta i halsen och inte i bakbenen. 
Ja, vilken dag. Nu ska jag snart till stallet och runda dagen med en skogstur på hästrygg  med tjejerna.