2010-10-30 Stackars min Fredrik

Synd om min Fredrik är det, men är det jaktsäsong så är det det! Upp idag med och ut till Bullaren och iväg med hundarna! Bullaren är väldigt svårtjagad. Bara några få, få skogsrådjur och älgar som inte ingår i vår jakträtt. Vi fick med några trevliga jaktkamrater som så snällt satt i pass trots frost och minusgrader. Medans Geishi höll på med råget och kid nere i planteringen, velade jag runt i andra änden av markerna och började redan bli less på alla frånvarande rådjur, då Svanti plötsligen fått en rusning igenom sin lilla kropp, svansen blev alldeles stel och pang, han ylar iväg. Min lilla symaskin skriker och piper så härlig att han fick namnet symaskin nån gång. Han höll på med älgen i nästan 25 minuter, Geisha tröttnade på sina rådjur som hade gått över ett bäck och hängde på hon med, några minuter efter. Svante släppte nästan i Strömstad (typ  ;-) och Geishi drev lite till, till norska gränsen, brukar vi sköjar, innan hon släppte och kom tillbaka. Rätt otroligt hur mycket bättre Geisha har blivit, jämfört med förra säsongen, då hon bara drev i typ 10 minuter. Hon söker numera jättebra och har hon gått igenom en såt, finns det inte många kvadratcentimeter osökt. Här har Svante mycket kvar att lära sig, visst han är ett år yngre också.
Efter några timmars jakt, vi släppte gamla Stella också, blev det äntligen korvgrillning. Denna ritualen väntar man på redan efter de första minuter i pass… Märkligt matstyrda vi är!