2010-11-12/14 Dem härliga mörka smålandskogar
Tur vi jobbade in lite under veckan så att vi kunde stänga av
datorn tidigare idag. Kossan styrdes mot Burseryd till Fredrik som vi träffade på tjt-sommarträff. Klockan hann bli åtta när GPS-tanten berättade för oss att vi har nått vår ”destination” och äntligen kunde kvällen börja! Nicklas hade redan kommit, vi kollade så hundarna gick ihop (det gjorde de) och fram plockades lite gott i flytande form. Vet inte riktigt än vad det nu var som Fredrik blandade ihop för nåt, men det smakade gott och benen blev alldeles flummiga. Efter de första dricksen och några öl och visst, lite mat, kollade vi ihop på Jeppes videos och jag måste säga att jag hade visst svårt att förstå vad han sa. Kunde varit så att det 
var alkoholen som susade för mycket i min hjärna men ja
g har lika svårt att förstå honom utan flummiga ben. Fast duktig är han och det hade varit kul att gå en kurs för honom. Synd bara att det säkerligen är långt att köra. Framåt kvällen hördes det lite snarkningar från fåtöljen intill. Killarna turades om att ta sig en tupplur, var och en med en hund i famn. Gulligt att titta på! Hundarna ja, just det!
Fredrik har tre Viltskräckare hemma, Kira, hans ”gammal-tant”, ÅC Qikki, som är lik gammal som Svanti och härligt sträv! Sen har vi lilla terror-valpen, Älva som jämt hände i stackars Figos öron. Figo, vet inte vad jag
skulle kalla honom för, lurvtuss, härig hårboll, mysiga Figo, för rasen har jag inte kunnat lägga på minnet. En basset är han i alla fall, och himla god var han med. Får inte glömma wachteln Aaron, 
brun som Geishi. Nicklas hade med sin lilla tax, Cilla.
Nåväl, ölen tog inte slut, men sömnen föll och vi slocknade en efter en. Bättre att gå o lägga sig, en ny dag kräver ju att man vaknar…
Frukost var ju himla gott att ha! Speciellt kaffet! Märkligt, som barn trodde jag att vuxna är dumma, dricker nåt som inte smakar och inte är speciellt nyttigt heller. Det jag missade var mysfaktorn som onekligen finns! Då satt vi, trötta (och med huvudvärk för min del) efter gårdagens samkväm. Smörgåsarna orörda framför oss men kaffet, det gick att sörpla på! Nä, ska man ut
och jaga behövs det ju energi! Smörgåsarna åkte in i magen, termosarna fylldes och snart var vi grön klädda (mycket snyggare än i bara långkalsonger….), bössorna på axeln och ut med första hund. Hade tur att det fick vara Svante som vi släppte först. Släppte honom strax bakom gården, han sökte fint, sprang, sprang och letade.
Det finns knappt nåt som är så härligt att se! Sin lilla hund, helt av sig av lycka för att han får springa och jaga! Han kom med jämna mellanrum, kollade vart vi var (min Fredrik gick med mig) och sen efter ett tag ylar han till, gläffsar lite och börja driva. Det gick i några minuter och som vi fick höra var det hare han drev förbi Nicklas, som inte kom åt, lite långt håll. Det har min lilla ju i
nte gjord förut att leta efter hare (nä, hittar hare är det väl) och driva den i typ 10 minuter! Hittills har han inte visat så mycket intresse för hare. Blev rätt så förvånat, faktistk.
Sen var det Cillas tur och även Qikki och Aaron släpptes. Vi satt i härliga pass, fick se flera rådjur och ko med kalv, men det var för långa håll här med.
Får inte glömma att även vi blev ”lyckliga” då vi satt i Fredriks varma kök och mumsade på pytt i pannan, drack (mera) kaffe och snackade hund och jakt och lite till….
Kvällen ägnades åt flytande glädje, Jeppe och prat. Hundarna var glada och rullade ihop sig i sina korgar, S
vanti under mina ben. Han får ju inte upp i soffor, stackaren, fick titta på hur Älva och Qikki klämde sig emellan oss uppe på mjuka soffan, medans han satt nere. Men, så är
det, regel är regel! Ska han inte få det hemma, ska han inte få det hos någon annan heller, eller?! Japp!
Jag hade lärt mig min läxa från gårdagen och lät bli att dricka mycket. Fast det var ju så igen att Fredrik mixade ihop nåt himla gott och jag ville ju inte heller vara dåligt sällskap, eller? Skål då! Men vi gick och la oss lite tidigare denna kvällen.
Upp klockan sju igen och efter frukosten stoppades hundarna i Fredriks ”hundhotell”
igen och gubbarna och kärringen släptes ut till pass. Min lilla krabba fick gå igenom en liten men bombsäker såt, som Fredrik sa. Där brukar det stå rådjur och visst gjorde de det! Snällt, väldigt snällt! Han sökte och sprang så jag bara kunde le, skrek till
och drev ett härligt drev! Oh, vad jag är förtjust i min lilla raket! Han blir nog bra nån gång… ja, ja!
Figo släpptes efteråt, han är ju en lite mera noggrann jakthund. Som en drever letar han tills han hittar! Det gjorde han, hittade och drev så fint han med! Fick se nånting röra sig i ögonvrån som säkerligen var hans drevdjur. Det gick lite bakom en kulle ner till sjön, snurrade runt där mellan strandkanten och vägen som vi 
passade. Men ack, så tråkigt, det gick längre upp och bort mot Nicklas som inte såg nåt ändå… Som det kan bli! Vinden stod fel och hade väl upplyst bocken om att vi stod där och väntade på honom. Synd för Figo, hade ju varit toppen! Goda Fredrik var sen jättestolt: han fick ropa in Figo, som annars är en jaktidiot som han säger! Och så kunde vi åka vidare med alla hundar i bilen. Cilla släpptes näst, jag satt på ett härligt pass i en sluttning, vi hörde henne skälla och driva men det gick ju som det så många gånger går: åt jäkla fel håll!
Oj, nu hade jag ju nästan glömd att skriva om en viktig sak: Fredriks viltsvinsgryta! Oj, då glömde jag huvudvärk och ömma ben och kalla fötter och det vind-till-ruffsade håret, så himla god var den!!
Hoppas vi kan göra om det hela, tack Fredrik för en härlig helg!!!!!
********