|
 Hann med att släppa Svante två gånger under vardagarna. Känns helt underbart att strunta i jobbet en stund och se sin lilla hund lycklig dra iväg i ett spår. Han drev rådjur vid bägge släpp, höll på lagom länge och återvände snällt och glad till mig. Tommy brukar skojar: Han letar upp dig i Kiruna! Det värmer (fast om det stämmer det vet jag inte och skulle nog tvivla på det ändå!). Vid det ena släppet jobbade han så bra att rådjuret valde komma tillbaka dit han tog upp det men tyvärr hann varken jag eller Tommy stå på rätt ställe. Visst är det lite svårt att täcka alla pass om vi är två! Men det är ju inte det som är första meningen, att skjuta ett djur, men lyckas vi någon gång att belöna honom för jobbet, är det grädden för honom. Fast det känns ändå så att själva drevet och jagandet är  belöning nog för honom, han ser lycklig ut i alla fall!
Fredag kväll kom Adler med Trixi och en kompis, på lördag skulle det jagas sjöfågel. Visst, det kan vi ställa upp med, vi fick ju jaga i fjol nere hos honom i Linköping och han ville så gärna jaga sjöfågel nån gång. Så fick jag rappa upp mig kl 5 på morgonen och möta gubbarna i Hunnebostrand, där båten ligger. F..n vad det var kallt! Och vad det blåste och snö kändes i luften. Ute på var sin holme gällde det att hålla tyst och lyssna efter vingslag och titta om man inte kan se några fåglar på horisonten. Stackars vettarna paddlade och guppade i det kalla vattnet och fick tyvärr inget sällskap heller. Stelfrusna och hungriga gav vi upp några timmar senare och drog hem till Tommy. Där blev det mat! Nej, vad gott det är med varmt! Till och med en ”apfelstrudel” fick det bli! Men, jaktsäsong styr över matglädjen och ut igen var det som gällde. Vi släppte hundarna en och en hemma, men visst, vi var lite sent ute och ingen bock ville resa sig eller så hade alla vandrad till andra berg just idag för det var tomt. Nåväl, hem igen och dricka nåt gott!
Idag då, söndag åkte vi upp till markerna mot Norge. Yes! Hit hade bockarna flyttat! Hundarna jobbade fint. Min lilla kära Svante kom ihåg vart rådjuren stod, drog dit och ”hämtade” dem! Det var för fint att se lilla krabba skaka och studsar tills han äntligen blir av med kopplet. Han får ju vänta tills jag satte på GPS halsbandet och signalhalsbandet och ännu måste han sitta tills han får ”Varsågod” då skriker han av glädje och rusar iväg. Så även idag och drev som en liten gud, tycker jag. (Det är ju klart att man tycker sin egen hund är duktig… ha, ha). Det gick runt runt bland kullarna och gärden men, ingen satt där det skulle passa så det blev bara en glad Svante efter en timme. Älskar hunden!
Bilden här intill hittade jag från förra helgen där vi fick två rådjur. Slänger in den här, för skojs skull bara. ;-)
********
|