Nu till veckan kom ännu mer snö. Nåväl, så värst mycket är det egentligen inte, mera med tanke på korta terrierben är det mycket. Geisha har det lite lättare att ta sig fram, medans krabban ibland behöver paddla (läs simma) i snön. Men, uppe hos Tommy har som tur var inte kommit mycket, med vilket mått man än mäter. Det är säkert havet och några varma vindar som gör att det är lite varmare längs kustbandet, medan vänersnön har förvandlad våra marker här hemma hos mig till tomtelandet: släde och ren behövs! Släppte Svantisen i tisdags, det var minus tio grader inte så kallt, men typ gränsfall kanske. Han fick hem ett fint drev, duktiga lilla han och stackars lilla mig som då fick jobba längre och stackars lilla häst som bara fick en mockning och lite smek. Men jaktsäsong är väl jaktsäsong! I fredags kom Olivia från Helsingborg upp och vi hade lite mys (yes, vi kan vi med!) hos Tommy med härlig viltsvinsgryta som Olivia hade fixat (nästan lika god som F.S.éns), lördag morgon träffade vi ihop med några andra i Öresjö. Vi hade fyrahundar att släppa och alla fick göra sitt, och alla skötte sig väl. Snön var tyvärr lite väl djup, speciellt på hyggen. Stackars min krabba liknade en utter som ålar och studsar och simmar i snön. Men de som såg honom från sina pass var imponerade hur den lilla skiten ”forcerar” framåt även om han inget ser! Han är för god bara! Skjutet blev det ingen, men vad gör det? Gris hade vi i ett drev för Trixi, rådjur och hare för de andra hundar och eld för att grilla korv för oss, det räcker långt det! Idag är det söndag, andra advent. Trots att Fredrik hade tyckt jag skulle vara hemma lite mer, kunde jag inte låta bli tacka ja till en jaktdag i Skee, dit snön inte riktigt har kommit och där rådjuren brukar stå! In med gröten och kaffetermosen fylld med svarta guldet och iväg. Svante börjar verkligen känna av det nu, när det bär iväg till jakt (eller så inbillar jag mig!) han lämnar mig ej ur blicken och lägger sig på bössan så att han verkligen inte bli missat! Hur skulle jag bara kunna göra det? Han har ju blivit min lilla skugga somföljer med på allt! Och är jag iväg utan honom, saknar jag den lilla svarta fula hunden vid min sida! Nej Svante, dej glömmer jag inte! Fast det vet ju inte han och så får han väl ha koll på mig. Förste rådjuret såg vi redan på väg upp till parkeringen. Ett perfekt tillfälle att släppa lilla Kia på, unghunden, halvsyster till Geisha. Hon visade intresse och efter första osäkerheten om husse inte skulle hänga med drev hon iväg! God hund! Fick sitta i pass lite till och hade nästan ett rådjur framför bössan. Såg på GPSén hur Geisha hängdeefter och räknade ut att de måste komma förbi mig där jag satt. Damn it! Vinden blåste tyvärr fel för just det hållet dom skulle komma och mycket riktigt, rådjuret fick lukt av mig och vek av, precis innanför mig, jag kunde se det, på för långt håll. Annars är passet klockrent! Nåväl. Så var det Svantisens tur. Släppte honom där vi släppte honom några gånger innan och mycket riktigt, han har lärt sig vart djuren brukar gå och kollade och sökte fin. Urvrålade och skrek till, väckte och drev iväg. Själv klättrade jag upp på en kulle intill. Det brukar gå över denne har jag sett (på den härliga GPSén) så bäst att ställa sig där de går! Och japp, det gick runt mig och kullen, flera gånger och mycket riktigt skulle det över kullen, men, men, men ikke på hagelhåll! Sen bar det iväg och lilla Svante drev och drev och drev. Han fick rådjuret att komma tillbaka och sen efteråt såg jag: en timme rent drev, utan söktiden! Han blir bra min bästa hund! Nu ligger terriern sött och sover, får se hur länge det varar. Brukar handlar om någon halv timme sen ska det rullas bollar och grejas med pipen och störa matte när hon vill skriva nåt!
Nu till veckan kom ännu mer snö. Nåväl, så värst mycket är det egentligen inte, mera med tanke på korta terrierben är det mycket. Geisha har det lite lättare att ta sig fram, medans krabban ibland behöver paddla (läs simma) i snön. Men, uppe hos Tommy har som tur var inte kommit mycket, med vilket mått man än mäter. Det är säkert havet och några varma vindar som gör att det är lite varmare längs kustbandet, medan vänersnön har förvandlad våra marker här hemma hos mig till tomtelandet: släde och ren behövs! Släppte Svantisen i tisdags, det var minus tio grader inte så kallt, men typ gränsfall kanske. Han fick hem ett fint drev, duktiga lilla han och stackars lilla mig som då fick jobba längre och stackars lilla häst som bara fick en mockning och lite smek. Men jaktsäsong är väl jaktsäsong!
hundar att släppa och alla fick göra sitt, och alla skötte sig väl. Snön var tyvärr lite väl djup, speciellt på hyggen. Stackars min krabba liknade en utter som ålar och studsar och simmar i snön. Men de som såg honom från sina pass var imponerade hur den lilla skiten ”forcerar” framåt även om han inget ser! Han är för god bara! Skjutet blev det ingen, men vad gör det? Gris hade vi i ett drev för Trixi, rådjur och hare för de andra hundar och eld för att grilla korv för oss, det räcker långt det!
följer med på allt! Och är jag iväg utan honom, saknar jag den lilla svarta fula hunden vid min sida! Nej Svante, dej glömmer jag inte! Fast det vet ju inte han och så får han väl ha koll på mig.
efter och räknade ut att de måste komma förbi mig där jag satt. Damn it! Vinden blåste tyvärr fel för just det hållet dom skulle komma och mycket riktigt, rådjuret fick lukt av mig och vek av, precis innanför mig, jag kunde se det, på för långt håll. Annars är passet klockrent! Nåväl. Så var det Svantisens tur. Släppte honom där vi släppte honom några gånger innan och mycket riktigt, han har lärt sig vart djuren brukar gå och kollade och sökte fin. Urvrålade och skrek till, väckte och drev iväg. Själv klättrade jag upp på en kulle intill. Det brukar gå över denne har jag sett (på den härliga GPSén) så bäst att ställa sig där de går! Och japp, det gick runt mig och kullen, flera gånger och mycket riktigt skulle det över kullen, men, men, men ikke på hagelhåll! Sen bar det iväg och lilla Svante drev och drev och drev. Han fick rådjuret att komma tillbaka och sen efteråt såg jag: en timme rent drev, utan söktiden! Han blir bra min bästa hund!