2010-12-12 Julfest och en outtröttlig hund

Denna veckan har varit lite lugnare. Vi var två gånger och släppt hundarna, och bägge gånger var det nära att det blev fullträff. Men, om vi är så få som står i pass, vill det mycket till att det skall lyckas. Men en sak lyckas vi alltid med: att få hem en lycklig hund! I lördags gick LLentabs julfest av stapeln. Mycket trevligt och timmarna gick alldeles för fort. Hann knappt tugga färdigt innan man ska ut och dansa en sväng och paff var klockan två och dansbandet stängde av. Lilla terriern var med, han fick vänta i bilen, jag gick ut flera gånger och gick en sväng med honom. Fanns härliga promenadstråk där, igenom skog och ner till havet. Snön gjorde att det var ljust även utan pannlampa. Och lilla krabban vaktar ju en så att inget händer. Tur jag inte hade några högklackare på mig i alla fall. Det hade varit lite besvärligt. En sak har jag lärt mig och försöker håller migifrån: Dricka nåt. Nä, det leder till huvudvärk dagen efter, nästan alltid. Bra, så var det jag som körde hem sen. 
Nu idag var vi och jagade uppe mot Norska gränsen. Oh, blir så himla glad för Svante när han får upp och driver som en rutinerad gammal hund. Även idag sökte han fint, jag släppte honom när jag kände att han har något i näsan (för att undvika att han tramsar, he, he) och mycket riktigt, han sprang några minuter runt mig, ylade och swiff, bar det iväg. Klockrent höll han på att driva och han drev i 52 minuter (!) Klart, nu känner han till markerna, han hade ett drevdjur som var typ hemmatrogen för att det kom runt i en stor cirkel tillbaka till våra marker. Klart han känner sig säker att hänga på. Möjligen var det en kid eller något yngre djur. Det har vi märkt att han då hänger efter mycket längre och dem drar inte iväg så jättelångt med honom heller. I alla fall hade han ett kanondrev. Visst, nu kanske tysk jaktterrier folk påpekar att de inte ska driva så länge, men vi känner att det är just det vi vill ha med honom på våra maker: en chans att det kommer tillbaka så att vi kan komma till skott. Och det verkar som sagd så att han fattar ett kloktbeslut när han bestämmer sig om han ska hänger på eller inte. Bär det rakt ut ur markerna, hänger han med en bit för att sedan bryter och komma hem. Nåväl, nöjda och med grillade korvar i magen körde vi hem sent på eftermiddagen. Måste ju hinner med lilla hästen också! Tur då att Svantisen är trött och kan vila i boxen medans jag tar mig en tur. Det jag glömmer då är: Han har ju vilat i två timmar och är glad och pigg och sprallig igen. Så då är det bara bus och lek hemma i stugan och det tycker vi är bara för himla roligt: Vill inte ha en hund som bara lägger sig när man kommer hem. Lite fart får det gärna vara! Terriermotor som sagd!
Men, men även en sån liten kan inte håller sig vaken allt för länge och till sist så får han ge sig! De är så söta, sovande hundar!

 

********