2011-05-27/28 Kortsemester till Bodas viltsvinshägn

Tommy hade redan kört upp till Örebro igår för att träffa Geishi som hade valpat i

onsdags. Han hade lämnat henne till Madde (uppfödaren) och var så klart väldigt sugen att se sin lilla hund som duktig mamma. Då var det Fredrik och jag som körde själva och resan startade på fredagen efter jobbet. Hade pratad med Lars Schepler och fått boende på hans gård så vi hade någonstans att sova. Vi hade också kunnat köra tidigt på lördagen, men hur roligt är det och gå upp kl: 3 på morgonen för att vara framme nio? Lagom! Precis. Nej, då tar vi och kallar det för kortsemester för oss bägge. GPSén visade väldigt små vägar och genade en hel del men till sist anlände vi på Björkviks säteri. Wow! Det var faktiskt länge sen jag såg något så vackert och välsköt! Blev helt såld, så fint var det! Att vi fick ett helt hus, som var så gamalt och andades historia som hela gården, gjorde mig bara ännu gladare! Vi hade med oss potatismos och korv, då vi utgick ifrån att vi skulle få ett enkelt litet rum utan lyx och komfort. Att ett helt kök, badrum med dusch fanns där för oss… ja, det var ju toppen och vi stortrivdes! Kvällen ägnade vi åt mat (ja, årdrets glädje, … skojar…lite…) och öl och pratade, bara min Fredrik och jag! Det har nästan blivit sällan nu att det bara är vi och ingen tv och dator och allt som stjäl tiden. Vi njöt och gladde oss åt varandra och lilla Svante var med och tyckte väl det var bra han med.
Morgonen kunde vi nästan kalla för sovmorgon, då vi hade bara tio minuter att köra fram till Mammimas viltsvinshägn. Med oss kom Tommy som ville släppa lilla Kia för andra gången, resten av platserna fylldes av Svenska Jägareförbundets JAQT- tjejer med sina hundar. Nå, nån enstaka karl fanns med… Kände igen en: Cleas som höll med i Eftersökskursen som vi gick i fjol och två tjejer hade jag träffat på Svegeråsens Skjutbana. Trevligt att jag börja lära känna några som man sedan träffar igen! Svante blev släppt som hund nummer tre i ”Berget”, där vi slutade förra gången. Lars gick med oss, då han ville se hur han jobbar och hur han lyder och om han samarbetar med mig. Bakgrunden? Han frågade vid ett telefonsamtal i veckan om vi ville hänga med till Jaktmässan Elmia och visa upp Svante i viltsvinshägnet där. Oj, var det första jag tänkte och mindes hur Svante inte lydde när vi tränade i Åkes hägn i Grästorp med gyltan… Behövde ju typ tjugo minuter för att få in min lilla som bara älskade att springa efter denna snälla grisen. Ja sa det till Lars och att han ju är så ung och kanske inte alls fungerar. ”Nä, jag har ju sett hans utveckling och tycker att det kan bli bra det.” Klart hade det varit roligt för mig och Svante att få hänga med. Det ena: Gratis träning för Svante, det andra: Gratis entré till mässan för mig!

Lars följde alltså med och var inte förvånat över hur bra Svante gör. Han letade en hel del med stora sökrundar, sprang och sprang och kom med jämna mellanrum till oss för att gå iväg igen. Han hittade grisarna i planteringen och började skälla. Efter någon minut bröt han, kom till oss, försäkrade sig om att vi var med och jagade, för tydligen vill han jaga ihop… Nå visst, vi var ju med, då körde han på och håll på i några minuter. Drev grisarna och försökte ställa dem.

Sen skulle jag kalla in honom, det gick så bra så.

Nästa släpp gjordes i näst större hägn, ”Utsikten” där grisarna hade gömt sig väl och han fick leta en hel del. Han gjorde det med en sådan arbetsglädje som bara en liten jaktidiot kan ha! Jag bara log och gick lite efter, precis som Lars sa, för att visa honom att han gör rätt. Han fick upp dem efter ett tag och drev runt en stund. Efter 25 minuter var det dags för inkallning. Det tog lite längre denna gången, då han var längre ifrån oss, säkert höll han på med något mycket roligare än att lyssna på matte, men han kom och vi får komma till Elmia!
Yes, duktig Svanti, din lilla krabba!!!

Bästa krabba!