2012-11-12 Måndag morgon ...

… ute i skogen! Istället för att jobba drog hundarna och jag ut till skogs. Underbart, bara jag och de, inga krav och inget press!

Lilla Soras tur var det idag att få söka först. Hon blir så glad och har redan förstod leken: Sitta, vänta tills hon fick på sig signalhalsbandet, sen får hon springa iväg. Hon letar väster om mig, bra långt borta och hittar. Börjar driva, det drar norrut, som vanligt, går in två cirklar sen sticker viltet vidare. Sora efter. Hon släpper och återvänder i sitt spår tills hon går runt i cirkeln utan att hitta ”avfarten”. Men jag tyckte idag, utan passkyttar och utan att någon kunde störa sig på en hund om velar, jag visslar inte. Hon får fixa det själv. Det gjorde hon. Det tog henne två och ett halvt varv innan hon fattade och tog avfarten tillbaka till mig. Vi går vidare in i harkullen där det många gånger har stod något. Mycket riktigt, men lilla sötnosen klarar det inte än att reda ut. Hon saknar inte lusten, nej, erfarenheten! Efter några minuter som hon lönlöst försökte kallar jag in henne och släpper Svanti. Japp, där satt det! Han behövde inte lång tid på sig för att reda ut spåren innan det bar iväg. Troligen hare, det går hackigt även för honom, igenom harkullen (he, he, därav namnet) och ut på timmersvägen som drevet följer. Efter hundra meter kanske, tappar han bort haren, säkert har den hoppat ner plupp över diket och hundstackarn förstod inte det! Han kommer tillbaka, dags för hundbyte, Soras tur igen. Tyvärr fick hon inte upp något under en bra stund så jag bytte igen då jag tyckte hon verkade något trött. Svante stack iväg, såg på GPS én att det gick rakt mot grytet. Japp, där satt han igen, ner i gryt och skälla. Jag hade med mig varken spade, spett eller lust på gryt så jag gick bara därifrån. Efter några minuter hörde jag hans välbekanta flåsande bakom mig, dags att kolla stora gärdet! Japp, där fanns det något! Näsan i vinden och terriern drar iväg. Norrut går det, han tar upp det och drevet går i två fina cirklar innan drevdjuret får nog och sticker bort mot grannarna. Må vara att det hörde mig smyga på,… Svanti bryter efter några minuter och kommer tillbaka. Nu var det lilla Soras tur. Jag hade kvar båda hundar i kopplet en stund, ville inte att Sora drar iväg i Svantes gamla drev utan hon skulle leta eget. Vi drog över stora mossen ner mot de ljuvliga kullarna mitt i mossen. De är alltid heta!...   ;-)

Så även idag. Såg det på Svante att han kände något i vinden, men nu fick lill-Sora leta, det var hennes tur att få driva ordentligt. Mycket riktigt, efter några minuter gnällde hon till och hennes hesa, hackiga skall hördes över den vindstilla mossen. Jag ertappar mig alltid brett flinande när de första skallen kommer ur hundkäften! Så himla skönt att vet att de för lön för sökandet! Hon håller i bra, driver och det går lite runt huller om buller, sen rakt ut efter en stund. Efter 1.5km tappar jag kontakten med henne och går sakta i hennes spår mot henne för att få in min lilla hund igen. Hon hade tydligen lagt av under tiden då hon plötsligen var tillbax på skärmen. Var bara att stå kvar och vänta in henne. Ni skulle se hur en glaaad terrier kan flina! Hon kan det och Svante med. De flinar verkligen när de kommer tillbaka efter ett drev. Tror dem tycker om det här! Måndagarna i skogen!

********