2012-11-25 Skjutit för Sora.

Lilla söta älsklingsvovve!! Men jag ska börja från början. Sora hade nog sparat på energi då hon bara fick sitta i pass med mig igår så idag gjorde hon upp med jakten! Jag fick följa med till Skee igen och det var kanon bra jag fick göra det!

Tanken var att vi skulle lägga upp det som förra helgen men ställa passkyttarna lite annorlunda. Självklart bemannades generalpasset i ledningsgatan med Matias, bockmagneten! Men även andra heta pass fick var sin skytt. Jag fick släppa Sora på lilla sidan igen, tillsammans med Ebba som började längre ner. Som tur är, så är en tysk jaktterriers sätt att söka och jaga så annorlunda än en beagles så att hundarna stör sig liksom inte på varandra! Var och en sköter sitt, tempot är olika, metoden hur de lägger upp söket och även vad som är intressant skiljs så de inte passar ihop att samjaga. Bra det, finns ju nästan inget värre än två till sitt jaktsätt likvärdiga hundar som kommer på samma spår och eggar varandra. Kan hända att det tar flera timmar då, det har vi varit med om… Men inte idag.

Ebba skötte sitt längre ner, hon fick upp och med det härliga dreverskallet drog hon iväg. Tyvärr bort över gränsen. Sora och jag gick upp för kullen, ner i planteringen och ut på hygget. Det syntes på henne att något fångade hennes uppmärksamhet, svansen gick och hon snurrade väldigt ivrigt. Hon sprang längre och längre bort från mig och via GPS-en såg jag hur hon liksom ringade.

Äntligen, ca 200m ifrån mig, tog hon de första väckskallen och strax därpå bar det iväg med fintdrevskall. Hon börjar låta lite bättre nu också, jämnfört med tidigare i säsongen. Drevdjuret var snäll, väldigt snäll och buktade runt några varv innan det gick undan igen, med hunden efter. Nä! Astron visade tydligt att drevet drogs mot ledningsgatan med Matias i generalpasset! Jäkla! Pang! ….. ”Matias till Claudia – kom!” … ”Ja, jag är här!” … ”Jag har skjutit för henne!” (drevet varade i kanske 10min innan det gick i pass)

Äntligen, äntligen! Han undrade hur han skulle göra när hon kom fram, om han skulle koppla henne eller? Nej, tyckte jag, jag vill att hon antigen stannar eller kommer tillbaka till mig. Fast jag fick säga att vi ju inte visste hur hon skulle göra då det var första gången det sköts för henne. Avvakta och se.

Lilla Sora kom fram till djuret några minuter senare, luktade väl intensivt på det och började lugga en liten stund. Men det var tydligen inte heller så intressant efter någon minut, hon slutade och kollade hur Mattias tog ur det. Fast även det var nog inte något vidare efter en stund och hon bestämde sig för att komma tillbaka! Oh lilla gulle vovve! Hon tog hela drevspåret tillbaka, jag stod ju nästan kvar där hon hade sprungit ifrån mig. Jag hade enbart gått fram till hennes spår så hon hittade mig. Hon kom glad och gullig, pep när jag böjde mig ner för att berömma henne, sen var även det tråkigt och hon ville vidare. Vi fortsatte lite över kullen i motsatt håll som drevet, bara så hon skulle få ”fortsätta” och inte känna ”Matte = slut”.

När vi var klara så var jag bara tvungen att gå fram till Matias igen, som sällt stod kvar i pass, Ebba var fortfarande igång och med en beagle vet man aldrig, kan komma tillbaka när som helst. Hos Matias tog jag de obligatoriska bilder skytten-hund-vovve och lite till, sen beslutades det att vi skulle bryta, Börje fick åka hämta hunden och Matias släpade fram rådjuret med lite extravikt på: terrier.

Efter fika och prat var det dags att ta andra sidan vägen. Svanti skulle få kolla om det fanns något hemma. Han sökte verkligen, verkligen bra idag, stort och långt. Borta i ledningsgatan började han driva, det gick längs ledningsgatan bort till grannen. Han bröt och kom tillbaka. Sökte och sökte sedan, han försökte verkligen, men det var tomt här denna dagen, synd för honom, tur för bockarna!

Vilken trevlig dag! Och alltid är det så med jakten: man vet ALDRIG hur det kommer att gå! Det är nog det som är själva tjusningen med jakten, så oförutsebar och spännande, varje gång!

Vovvarna fick lite extra god mat och var sitt grisörat att tugga på.

PS: på ena bilden ser hon så himla bedrövligt ledsen ut, men hon var mest irriterat på att hon skulle behöva sitta still där under tiden jag höll på att fota henne. Tror hon sa, lågt viskande: ”Ska vi jaga eller ta löjliga kort, matte!?”

********