2012-12-08 Min första vildsvinsjakt

Ja så kan det gå! Ibland har man tur att till rätt tidpunkt vara på rätt plats, dvs jobbet i det fallet. Via en före detta anställd som byggde hall med oss som jag hjälpte med bygglovet (mycket krångel med museer och arkitekter som skulle säga sitt) som har vildsvin på marken och jagar en gång i månaden och då någon större jakt, fick jag följa med. Kustcharken kallar de sig och affärsidén är att ha närproducerat kött till salu! Mycket bra, då jag ju inte heller äter annat kött än just det ur skogen, för kossor kan jag inte ha själv. Men de har och de har det gott, mycket gott! Så jag kommer köpa lite kött där framöver, speciellt hoppas jag på nästa årets julskinka: en vildsvinsskinka!! Det vore ju toppen. Kanske just därför är de igång med att få i ordning jakt på vildsvin som fungerar. I övrigt är de jättenoga med att sköta det vilda! Det finns allt från rådjur, muffel, dov till riktiga kapitala hjortar på deras marker. Helt underbart! Klart, de har maskiner, traktorer, ensilage och allt till hands, bor direkt på marken, då kan man fixa och ordna på ett helt annat sätt än jag med pulkan dragandes på renfoder till foderborden på ”våra” marker.

Men tillbaka till jakten nu. Det var alltså via arbetskontakter som de fick veta att jag hade terrier. Just det de behöver i en region där det nästan enbart jagas rådjur med drever! Finns knappt något annat att tänka på här ute i kustbandet. Perfekt för mig, då jag har en, snart två terrier som mer än gärna ställer upp!

Vi samlades i jaktstuganoch det pratades redan för fullt när jag anlände. Snabbt var passen bestämda och alla kördes ut med bil. Vi skulle börja på en sjö, ja på den då den var fryst. Skulle igenom vassen och längs sjökanten upp för berget. Det gick si så där, inga grisar hemma, inte ens spår av dem men var det märkligt? Martin, en annan hundförare med tysk terrier gick igenom isen vid mer en ett tillfälle varav det ena resulterade i att han försvann upp till skrevet… oh, kallt! … klart vill inget vildsvin gå där ute och stupa sig själv i sjön, eller? Nej, vi tog oss ut igen och där drog min terrier iväg, väckte och gläffsade iväg. Skall blev det inte förrän han nog var säkrare eller så. Jag följde efter i hans spår och ja, det var grisspår jag fick se! Han följde de in i planteringen men tappade bort dem eller det om det nu var ett. Tyvärr fick han inte upp det mer och under tiden hade Jimmys jämte kommit och tagit spåren och var iväg med grisen några kilometer. Jimmy fick åka och hämta henne. Vi fortsatte i såten, det blev några korta drev till på alla hundar, fem sammanlagt inklusive min, men det gick inte i pass någonstans.

Samling och fundering om hur man ska göra som näst. Ett stort område valdes och jag fick gå över en åker full av grisspår. Terriern reagerade direkt men fick inte napp just på åkern. De andra hundförare med hundar gick så småningom parallell med mig och vi tryckte upp djuren mot skyttarna. Svante var borta så gott som hela tiden, finns det vilt, ja då är han igång och inte alls trångsökt! Han fick upp ett rådjur, oh.. vad synd men drev det helt underbart förbi två passkyttar som så klart inte fick lyftabössan då det var grisjakt som gällde. Annars hade det nog åkt hem med oss till gården, rådjuret. Han släppte efter 30min och kom tillbaka i sitt spår men hann inte riktigt fram till mig lilla sket krabban utan vek av och stack iväg. Vrålade och började driva / skälla eller vad man nu kan kalla det. Under tiden hade samtliga hundar samlats runt / i en plantering, det var fullt ös på de och tydligen satt de fart på de tryckande grisarna: vid två tillfällen small det! Två vildsvin satt livet på spel när de lämnade planteringen och förlorade.

Mycket nöjda med resultatet: två grisar och många djur i pass att titta på, avslutades jakten med tjat och prat i jaktstugan EFTER att alla hjälptes åt att flå och hänga upp grisarna och sen städa undan allt. Kan säga att jag aldrig tidigare ha flått ett vildsvin och herregud, sååååå mycket fet! Finns ju ingen hud så att säga, bara ett tunt skikt där håret sitter fast i och sen FET!! Lager på lager! Fick skära försiktigt med kniven, samtidigt som jag drog i pälsen och ja, så flådde jag min första vildsvin. Och en sak till: Behövde ingen handkräm efteråt!!! Grisfettet var ju bättre än alla Yves-rocher, LÓréal och vad de nu alla heter!! Stinker bara lite strävt men smörjer som fan!

 

 

********