2012-12-26 Jule gris

Kanonbra dag idag! Fick gå med terriern på vildsvinsjakt igen, där vi var för ca en månad sedan och ja, vad ska jag säga? Underbar jakt!!

Vi började på en ås som jag och tre andra hundförare gick upp i. Åsen var rena rama dov­-, hjort- och mufflonparadis så första drevet på Svante blev på en grann dovhjort som han drev i ca. 50min innan han behagade att komma tillbaka. I efterhand har jag fått förklaringen av Smålandsfredrik: Dovhjortar låter sig drivas på ett litet annorlunda sätt. De springer ifrån hunden, väntar in den och spanar på den och låter sig driva iväg igen. Klart terriern hängde i längre än annars när det finns gott om vilt. Vanligvist bryter han tidigare när han känner att såten kryllar av vilt. Annars håller han på längre, finns ju inget annat, så han får hålla i istället. Men som sagd, en grann dovhjort som till och med väntade på honom med jämna mellanrum, det kunde han inte stå emot att driva vidare på. Vi hundförare hade under tiden gått vidare på åsen och kommit fram till slänten ner mot åkrarna. Där började det finnas grisspår! Äntligen! Svante hade släppt och var på väg in igen men ack, vad håller han på med?! Han hade följd mitt spår en stund för att tydligen gå på något annat och börjat driva igen. Från min utkikspost spanade jag och där sprang han: en underbar stor och kapital kronhjort! Jäkla, det var längesen jag såg något så vackert! Kort därefter följde terriern, gällt skrikande. Jag hoppades innerligt att han snart skulle sluta då det ju var vildsvin vi skulle åt och hjortarna går fredad här. Jag och en annan hundförare hade nu kommit ihop och vi ringade runt i en plantering där vi hade sett någorlunda färska grisspår. Pang, där gick de loss! En grupp på tre vildsvin som vi inte fick skottläge på då det var alldeles för tätt. Men strax därpå small det, två skott och två till. … Jag bestämde mig för att lugnt stå kvar bakom en trygg bergsknalle så jag med all skjutning runtom. Via radion kom beskedet att båda grisar ligger. Då var det första grisen de sköt för mig ..ha ha, men lugga i den ville jag inte. Luktade något för strävt.

Svante hade lagt av för ett bra tag sedan och följd mitt spår igenom planteringen där vi hade stött upp grisarna. Då började han yla till och driva iväg med ett till vildsvin som en passkytt såg men det gick inte att komma åt. Vi fortsatte, Svante hängde med efter att han var klar med grisen, det small ytterligare tre gånger och resultatet för dagen blev då fem fina grisar som vi sedan flådde och hängde upp.

Tyvärr hade Svante väl sprungit i någonting, hans vänstra öga var mosig så han fick sitta i bilen, inpackat i sitt täcke så jag kunde leka passkytt för en gångs skull. Nu gick det längs och runt en sjö med mycket, mycket vass! Det sprang några grisar ur vassen, en drev jämten Fia förbi mitt pass, tyvärr ca 200m håll och ja, det vågar jag inte. Ingen chans för mig! Jag hade ett fint grisstråk nedanför mitt pass så ödet stod inte helt fel men som sagt, grisen valde en annan väg och tur det för stora svarta grisen.

Hann inte fixa några bilder från jakten, synd, väldigt synd men jag lägger in en bild på en bok som jag ha på nattygsbordet nu: Min julklapp som jag önskade mig från föräldrarna, på tyska, he, he!!

God natt!