2012-06-21/23 Smålänsk midsommar
Som det brukar vara: Sommaren är kort och resten regnar bort, så även i år! Vi hade tänkt sluta jobba något tidigare så vi hinner köpa färska räkor på Smögen, men det strulade på jobbet och inget ville gå åt rätt håll så vi var tvungna att sitta kvar på kontoret tills det var utrett och vi med gott samvete kunde slänga oss i bilen, ner till Smålands mörka skogar.
Väl framme hos Fredrik slogs vi av alla knott och myggor som en första hälsning: Välkommen!
Torsdagskvällen blev sent och jag klarade inte av att hålla mitt eget löfte om att inte dricka en klunk.Speciellt svårt var det när Fredrik plockade fram någon god anissnaps eller lakrits eller vad det nu var. Den smekte strupen och gick ner som smör! Två små, små glas och jag hade fått tillräckligt för att inte hinna lägga mig med klart huvud och därmed vaknade jag med huvudvärk, världens huvudvärk, igen, som så många gånger förr.
På det vistet klarade jag mig från att fixa till nån majstång och plocka blommorna till den. Jag tog mig upp till sängen och sov så gott! Det var nog välbehövligt i alla fall, har ju sovit så himla lite det sista! Lagom vid lunch var jag återställt och kunde häva i mig mycket sill då jag hade missat frukosten. Fredrik och Helen hade fixat till en jätte skål med jordgubbar som efterrätt om toppade den goda lunchen och ja, jag kan inte klaga på sällskapet heller. Jäkla vad trevligt vi hade!
Vi hann att gå en stor sväng med hundarna allihopa när det inte regnade men som det alltid är, börjar det när man precis är tillräckligt långt hemifrån så ingen vill gå hem. Nja så var det en hel flock jätteblöta människor med ännu blötare och grusigare hundar i kopplen som efter en timmes pöl-hoppning kom hem igen. Kunde inte låta bli att flina lite åt Helens stora, fina Stina som inte var lika lätt att torka som våra tyska terriers. Nej, Helen försökte väl så gott det gick men när Stina sen reste sig från sin plats i köket, låg det kvar en liten grushög.
Himlen såg inte ut som om bättring vore på vägen, det var ingen ide att vänta på något som inte skulle ske, så Fredrik fick börja sätta igång med grillningen ute i regnet. Han hade plockat fram viltsvin och attans vad det var gott! Älgbiffar fixade han och revben med! Ja, det var ju så gott det!!!! Mätta och belåtna fick vi sjunka ner i soffan sen och tittar på hunddressyrfilmer. Inte Stridh denna gången, he, he, dem kan vi utantill nu! Alma tröttnade till sist på oss gamla och krävde att vi skulle spela kort, visst, det kunde vi, fast hon vann nästan varje gång! Den lilla var vaken! Men en öl till oss vuxna och saft till lillan så höll vi ut och spelade, spelade, spelade.
Då vi hade tjatat om att vi skulle träna hund fick även det bli av och lördagen verkade inte regna bort totalt i alla fall. Vi gick iväg med bössan och skulle träna platsliggning med skott. Tja, vad ska jag säga, Svante jubelidioten hade väl total glömd vad det handlade om: När det small rivstartade han och sprang mot skytten. FAAAN också! Vi provade en gång till med en något liknande resultat. Om inte rivstart så satt han sig och kröp iväg. Ja, det får vi väl träna på då! Under förflyttningen passade jag på att lägga ut några dummys åt honom som han gladeligen hämtade hem igen. Tyckte det var bra att han gjorde det trots att det fanns andra hundar med runt om!
Snälla Fredrik hade tinat en supersöt kanin, vit och rund och gosig var den. En hel annan kropp än kaninerna jag har hemma får jag säga, mera fast och ”den höll ihop” medans mina är som vattensäckar och trillar isär, typ. Jag fick låna den och drog några spår till Svante, han fixade det jättebra, en sak han kan! Sen drog jag ett spår till Fredriks Älva, så även hon fick spåra lite. Tyvärr har han inte riktigt börjat med apportering med henne så hon fick bara spåra fram till kaninen, sen tog husse med den. Men, hon blev allt glad för det!
Hur skulle det annars vara än att det började regnar när vi var nästan klara?! Typiskt! Hemåt och vänta ut det! För vi hade planerat att ta med alla hundar sen och gå en långpromenad till. För att höja mysfaktorn tog vi med termosar och godis, ja så var det allt rätt skönt att komma ut till skogs. Det blåste lätt och solen tittade fram till sist så vi kunde sitta och njuta av att vara tillsammans och snacka! Den enda som kanske tyckte det var liiite tråkigt var Alma fast jag tror hon trivdes ändå! Trevlig unge!
Då min Fredrik ska till Prag nästa vecka och behövde förbereda sig, fick vi tyvärr packa ihop och dra hemåt till västkusten igen. Alltid tråkigt att lämna gården och tänka tillbaka till de roliga stunder man haft. Men hur sa en vis man nån gång: Den som aldrig åker, kommer inte tillbaka heller! Sant, så sant och var säker Fredrik, vi kommer igen! Bara för att vi åkte ifrån! Tack för de trevliga dagar!
******** |