2012-06-26 Träning med vorsteh

Ja, då har vi varit och tränat med Jokke och Erik idag. Och herregud kan jag bara säga. Skämdes något så kopiöst några gånger då min terrier slet och skrek och ylade i kopplet medan vorstehna var tysta och trevliga och inväntade besked. Lilla terrierhjärnan hade nog kopplat ihop ett och ett och visste att han skulle få jobba! Han såg så framemot att han väl inte kunde hålla sig och uppförde sig som ett ouppfostrat barn.

Vi träffades på kvällen när värsta sommarvärmen hade lagd sig och började med vattenapportering. Jokke hade med en startpistol och måsar och det var Erik som fick gå till andra sidan lilla sjön med båda prylar och börja ”skjuta”. Jokkes Speja skulle då in och hämta måsen som första hund efter skottet föll och måsen kastades med plask i vattnet. Det gick fint för henne och speciellt innan hon fick ge sig in i vattnet, skulle hon söka kontakt med husse och invänta beskedet om att få apportera. Hon simmade runt då hon hade tappat markeringen men Jokke hade tränat rätt bra på att dirigera henne så han kunde guida henne rätt. Efter Speja var det Svantes tur. Ut med terriern ur bilen och jäkla viltet hallå han började med! Jag fick inte tyst på honom på några minuter och så länge fick han sitta bredvid mig och darra och titta över sjön och vänta, vänta, vänta. Jäkla dumma matte! Tyvärr är det väl så om man är flera som tränar, då kan jag inte stå där och låta de andra vänta tills min hund har lugnat ner sig så han är redo för uppgiften. Nja, redo för att hämta fågeln var han i alla fall med jag hade nog kunnat stå där en halvtimme till och väntat ut honom tills han hade slutat darra och gnälla. Men som sagd, det fick räcka med fem minuter så föll skottet som följdes av as långa 20sekunder, den tiden som jag lät sitta honom och titta på mig. Det gick väl si så där, han bara blinkade lite till med ögonen, sen fick jag nog jag med och lät honom hoppa in och hämta fågeln som han som tur var inte hade glömd vart den hade landat! Jag hade definitivt inte kunnat dirigera honom lika bra om ens över huvudtaget… Han pep och gnällde under tiden han sam fram till måsen, sen kom han fint tillbaka till mig och lämnade av fågeln. Duktig Svanti.

När måsen var tillbaka igen, fick Eriks hund, även han en vorsteh, sin apport och då Erik satt på udden på andra sida, blev det något av ett experiment: Truten var redan på andra sidan, alltså med Erik, hunden på vår sida. In med truten så långt det gick in i vassen och ett skott till det och in med hunden. Sen ropar husse på hunden och visst, han förstod det, truten ska till husse. Efter det fick vi på vår sida kasta in måsen så Eriks fick en apport från ”rätt håll”.

Vi turades om några gånger till sen fick det vara bra och bilarna kördes tillbaka till utgångstället där det även fanns fin skog att fortsätta träningen.

Platsliggning med skott fick det vara fast jag hade kunnat nöja mig med att bara klara av att gå med min hund i koppel! Va?! Ja, helt rätt, bara kunna gå i koppel och hålla käften. För det gick inte nu! Han var väl för upphetsat eller slut i hjärnan eller jag vet inte. I alla fall gick det inte att få tyst på honom utan att ta hård i terrierns nackskinn som inte leder nånvart ändå… puh, detta var nötande faktiskt och något pinsamt. Till sist fick jag gå först i leden, då gick det an för honom att hålla truten.

Platsliggningen, ja, det gick ju inte så himla toppen nyss hos Fredrik i Småland heller och vad skulle jag förvänta mig idag?! Vi höll oss till dem minsta tidsintervalla och töjde lite på dem 2min, skott,3min, skott, 3min och tillbaka. Kan säga att jag hade tur att jag hade med mig min telefon som verkligen kunde visa att minuterna fansiken inte går fortare än vad de gör! När jag kom tillbaka berättade Erik, som hade stod kvar med hunden, att efter första skottet satt Svante sig upp, vid andra skottet kröp han framåt och efter två meter krypandes tyckte Erik att uppmana honom att gå till sin plats. Ja, han rivstartade i alla fall inte… ha, ha.

Då vi hade gått iväg med alla hundar var det kanon tillfällen att träna bara sitta kvar under tiden dem andra hundar fick göra något, mycket nyttigt, speciellt för Svante! Det känns konstigt, jag har egentligen tränat rätt mycket på ”ingenting” men klart, hemma fungerar det, tillsammans med andra är det en hel annan sak.

Efter platsliggning med skott för de andra hundar var det dags att ge uppgift till kaninen med. Släpspår till alla vovvar, oj så roligt!!!!

Enda problem för Svanti var: han var tydligen himla bajs nödig och 20m innan han var tillbaka hos mig krökte han ryggen och ja, sket. Han tappade kaninen så klart, det är ju lite svårt och göra två saker samtidigt och sen blev han av sig och hade glömt bort vad det egentligen var han skulle göra. Fick ropa apport för att hjälpa honom på traven, så fick jag kaninen och vi kunde fortsätta.

Som avslutning gick vi träna fritt följd kors och tvärs i skogen, ja, det gick bra, mycket bra!

Får tacka Jokke och Erik att jag fick hänga med, väldigt inspirerande att träna ihop med er och mycket roligare att alltid vara själv. Jag kunde dessutom fylla min frys med en mård och kaninen och måsen fick jag ta med också, då kan jag fortsätta som bara det!

********