2012-07-05 Nästan besatt.

Visst blir det så att om man har ett mål finns det bara en sak: framåt så man klarar det! Så känns det just nu sen jag fick den skojiga idén att på allvar försöker mig på provet Internationale Prüfung Arbeit nach dem Schuss. Nu är jag så taggat att jag försöker träna några moment varannan dag så hundstackarn har en chans att lära sig. Nu börjar det bli lagom allvar då anmälningsstopp är om en månad.

Ja, så även idag fick Svante klättra upp på skolbänken och bära hem kanin. Vi åkte till en fin storskog så vi bättre kunde se hur han gör och vad han gör. Fredrik fick dra i kaninen (det ser rätt roligt ut, som om han är ute och promenera med ett litet marsvin) och han försvann utom synhåll bakom berg och kullar rätt fort. Det känns då mycket tryggare att veta att Fredrik sitter i slutet så han har lite koll på hunden. Man vet ju aldrig och han är ju jakthund trots allt. Han kanske går på några färska slag och sticker?! Fast hittills verkar det som om han har förstod jobbet och håller sig till reglerna. Till och med riktigt glad är han när han springer iväg och hämtar.

Nå, en sak har jag tyvärr svårt att få bukt på: hans iver! Nu gör jag rätt många gånger så att han helt enkelt inte får jobba. Antigen går jag och ta viltet själv eller så får lilla Sora fixa lite. Men när det väl är hans tur då exploderar han av sprallig arbetsiver och ja, jag har svårt att få ner honom. Försökte på olika vis med blandade resultat men inget som verkligen hjälpte. Ah, vad ska jag tjata om det i slutänden, jag kan ju vara glad att jag har en hund som verkligen vill jobba istället för att gnälla att han vill för mycket!

Så blev alltså dem få metrar fram till spårbörjan en rolig pratstund för hans del och en något irriterande väg för min del men han sitter snällt, jag pillar på spårselen (Ja, jag kör med spårsele när han ska ”Spår-apportera” att han inte börjar leta fritt. Hoppas det hjälper honom något!), han får titta på mig och får gå (läs rusa) iväg.

Sen står jag som en blöt pudel med tomt koppel i handen och väntar på min hund som förhoppningsvist gör som han ska! Ni vet säkert hur det känns! Blir varje gång så himla glad när jag sen kan skönja något långt bort som guppar upp och ner, terriern med kaninen i käften! Ja, ja, ja duktig lilla svarta terrier!

Han kom fin med kaninen även idag sen fick Sora leta rätt på gömd kanin på en ”ruta” på kanske 50x50meter så hon jobbar lite. Ack så skoj att se hur han med full fart och målmedveten som en gammal stövare letar, letar letar! Väl framme går lilla svansen som vispen och jag får skynda mig fram för att ta emot kaninen, annars hittar hon på dumheter.

Som tur var behövde jag inte övertala sambon om att fortsätta lite till upp i skogen och lägga ut kaninen till Svante några gånger så han får leta upp och hämta in den. Det gick fint, fint och jag var nöjd. Det var inte Sora.

Kunde se på hennes söta valpögon att hon längtade efter att få leta upp kaninen och visst, hon fick två gånger till hon med, så hela hunden log, typ.

Väl hemma tvingade jag Fredrik att hjälpa till att bära fram grytet så Svante fick dra fram kaninen och lite annat som bara mängdträning på min träningsplan ”Det som är inne skall ut!”. Det gick då lysande bra och även lilla Sora drog fram kaninen till matte, med hjälp av kopplet. Hon vill gärna ha saker och ting för sig själv än!

Nä, nu är jag nöjd med dagen nu får vovvarna och jag vila två dagar tycker jag!

********