2012-07-14 Ligg kvar då!

Idag var vi riktigt taggade att ta oss upp till jaktmarkerna mot norska gränsen för att träna platsliggningen med skott. Innan vi åkte iväg, lastade med kanin, termos och bullar, gick jag iväg för att lägga korta spår som jag vill träna Svante på så han hittar början själv. 4 stycken blev det, varav ett till Sora. Men till detta senare!

Väl på markerna började vi med kaninsläpet. För provet ska det vara på 200meter så det var dags att börja länga ut släpspåren så Svanti hinner bygga upp nackmusklerna. Fredrik lunkade snällt iväg med kaninen i snöret men för den som vet hur Bohuslänska skogar ser ut, ja, mycket ris, ljung, stenar och branta backar som gör att terriern nästan inte syns för han är så liten.

Fredrik släpade kaninen 165meter sen tyckte han väl det räckte då terrängen var så svårt till och med för honom. Via telefon fick jag reda på att jag kunde släppa på Svante.

Själva spåret var inga bekymmer, det gick snabbt och smidigt sen började det bli besvär. Han tvekade inte att ta upp kaninen men efter dem första 50meter eller nåt tappade han den då det var så krångligt att ta sig fram. Fredrik fick säga till till sist att han skulle ta kaninen, han gjorde som han blev tillsagd och fortsatte. Han snubblade en gång till och behövde Fredriks hjälp än en gång sen kom han fram med den tunga kaninen. Klart jag blev glad då han verkligen försökte. Men riktigt nöjd var jag inte, det gick ju inte så himla bra.

Sora nästa. Hon letar och letar och hittar och blir glad.

Under tiden som Svante får jobbar sitter hon snällt kopplat vid ett träd och spanar och längtar efter att få letar hon med.

Svanti fick två korta släpspår till så han blir nöjd med sig själv och tror han kan det.

Sen var det kaffedax för oss!

Väl hemma var det dock inte läge att vila sig utan jag fick köra iväg igen för att gå de spåren som jag hade lagd på morgonen.

Svanti hittade början på spåret rätt bra, det känns faktiskt lämplig att ändra på sättet jag går ett spår med honom. Ett påskjutet djur kanske inte heller gör en ordentlig skottsplats innan det går iväg! Det blir mera rejält så här.

Första spåret var verkligen kort så vi tränade bara själva hittande. Sen var det Soras tur att få använda näsan. Hon förstod inte riktig vad det handlade om än och gick lite för fort men hon hittar till sist och ja, det är ju bara att fortsätta träna så trillar polletten ner till sist.

Svantis nästa gick lika bra fast i spårslutet blev det en liten överraskning:

Klöven var borta! Jag såg på hunden att det var något som inte var som det skulle och en annan doft verkade snurra runt i hans näsa: Räven som tog klöven hade lämnat bevis för sin närvaro till hunden som ville dra efter. Men även för mig utan näsa var det inte svårt att avgöra saken: klöven satt fastknutet med ett rejält snöre i en rishög mitt på ett hygge. Räven ville ha den så den drog och drog och drog! Rishögen var något omskakad och i marken syntes ”rivmärken” tydligt som räven gjorde med sina tassar under hans försök att få loss klöven. Då det inte gick kom den på en smartare idé: Gnaga loss klöven från snöret! Så snöret var klockrent avgnagt med fina vassa tänder!

Ha, ha, det bjuder vi på lilla räv, hoppas det var gott då!

Vi fortsatte mot nästa spårstarten, Svante hittade även den och spåret gick som en klocka. Det var ett längre spår jämnfört med dem andra spåren idag men ändå inget superlångt, bara 700m.

Nä, vid dagens slut var även jag lagom mör och hade inget emot en myskväll framför tv´n!

********